Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Parisvåren får sin poesi från Seine

Sjutton grader och gassande sol. Jag skyndar mig ner mot tunnelbanans snirkliga Belle Epoque-ingång i grön koppar. Men min norska kollega rycker mig i ärmen och pekar mot kaféterrassen: – Magnus, nu må du ikke glemme hvorfor vi bor i Paris!

Naturligtvis har han rätt. Det är mars månad och vår i Paris. Inget ljud av bildäck som knastrar mot sandade gator. Inga handskar att komma ihåg när man sätter sig vid det enda lediga kafébordet.
Norrmannen och jag kommer ut från en konferens med ett tiotal av världens absolut främsta arkitektkontor. Frankrikes president, Nicolas Sarkozy, har gett dem i uppdrag att skissa på hur man ska kunna stöpa om hela Parisregionen, snart döpt till le Grand Paris. En panel med tjugo personer – fjorton svarta kavajer utan slips och tre kvinnor (varav två i svart).
Uppdraget är gigantiskt. Paris har inte upplevt en omstöpning sedan boulevarderna och de snirkliga tunnelbanenedgångarna förändrade stadsbilden för drygt hundra år sen.
Glada som barn visade arkitekterna bilder på skyskrapor med prunkande trädgårdar, en futuristisk tunnelbana ovanför ringleden och hamnar som förbinder Paris med havet.
Balansgången bestod i att göra Paris futuristiskt, men ändå behålla stadens magi och poesi intakt. Det var alla eniga om. Men vad är det som gör Paris så poetiskt?
– Seinefloden! Utan Seine skulle Paris inte vara detsamma, slog arkitekten Silvia Casi fast.
Det håller jag med om. Om vårvädret håller i sig kanske jag tar en cykeltur på Seines kajer på söndag. På söndagar stängs nämligen bil­leden utmed flodens norra (högra) strand för trafik. Motorvägen byggdes under bilålderns triumferande 1970-tal. På söndagar tas asfalten numera över av cyklande, promenerande och rullskridskoåkande parisare. Några lägger sig ned och solar med fötterna dinglande över flodpråmarnas kluckande svallvågor.
Liksom Los Angeles alltid fruktar en jordbävning så riskerar Paris varje vår att drabbas av Den Stora Översvämningen. Den skulle inte bara blöta Eiffeltornets fötter, som under översvämningen 1910. Enligt riskforskarna skulle en stor vårflod i Paris dränka Louvren och flera andra museer. Halva tunnelbanetrafiken skulle lamslås under en månad eller två, och en tredjedel av dricksvattnet skulle sina. Elförsörjningen skulle i stora delar av staden kastas tillbaka till 1910 års nivå. Och eftersom det finns prislappar på allt idag så fastställs notan för den stora översvämningen till närmare 100 miljarder kronor.
De senaste åren har det hänt att flodvattnet svämmat över bil- och gång­banan längs Seine. Därför är det besynnerligt att bara en av tio arkitektbyråer tog klimatförändringarnas påverkan på floden i beaktande när de funderade över framtidens Paris Nouveau. Och de som gjorde det är inte ens fransmän, utan italienare. De föreslog Venediginspirerade konstruktioner som kan stå emot översvämningar.
Jag betalar 25 kronor för min kopp kaffe på det vårsoliga kafét. Kavajen hänger jag på stolsryggen.
Gå till toppen