Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Äntligen fri från skräcken

Sandra Mämpel växte upp med en ständig skräck för Guds vrede.

Bild: Foto: Mikael Andersson
– Man fick ständigt höra att man inte skulle prata med avhoppare eller gå in på sådana hemsidor. Att de som skrev där var avfällingar som var i Satans våld.
Det skulle dröja 27 år innan Sandra Mämpel vågade trotsa förbudet.
En dag när hon såg sina egna barn sitta där på ett möte, hann tvivlet ikapp henne. Hon mindes hur hon själv avskytt de där mötena som barn. Hon googlade Jehovas vittnen och kom in på Hjälpkällan.
– Då bara sprack det. Jag grät och skrattade på samma gång. Jag såg att de avhoppare som skrev där hade exakt samma upplevelser som jag. De hade burit på samma ångest och rädsla. Och de var vanliga människor!
Hon säger att hon känner sig berövad på en del av sin barndom. Att hon hamnade i ett ofrivilligt utanförskap för att hon föddes in i samfundet.
Sandra Mämpel växte upp med ett ben inom församlingen och ett i världen utan-för eftersom hennes föräldrar var skilda och pappan inte var troende.
– Hos pappa hade vi tv och jag fick leka med kompisar. Jag älskade det, men blev samtidigt rädd. Jag trodde att det var Satan som lockade. Det blev smått kaos inombords och jag kände ofta att jag syndat när jag gjort helt vanliga saker som att ta emot julklappar.
Tre gånger i veckan följde hon med sin mamma på möten. De varade i timmar och hon säger själv att de inte var särskilt barnvänliga.
Dessutom ska man ”gå i tjänsten”, alltså ägna sig åt den verksamhet de flesta förknippar med Jehovas vittnen – dörrknackning. Sandra Mämpel har knackat på hundratals dörrar. Minst en gång i veckan gick de från hus till hus för att sprida läran om Gud och rädda så många som möjligt.
– Det var det värsta jag visste. Jag kunde inte förstå varför jag inte fick träffa mina kompisar istället.
När hon var elva år sa hon att hon ville flytta till sin pappa. Han ordnade ny skola och förberedde flytten.
– Men jag bangade ur precis innan flyttlasset skulle gå. Inte för att jag tyckte synd om min mamma utan för att jag trodde att jag skulle dö. Man får tidigt lära sig att man dör vid Harmagedon om man gör något mot Guds vilja.
Enligt Jehovas vittnen är Harmagedon den plats där stora slutstriden mellan Gud och Satan ska hållas. Då jorden förvandlas till ett paradis där bara de som -tjänat Jehova får leva.
Guds vilja kunde handla om allt från att säga till andra som svär, avstå från orena vanor som onani, hålla sig borta från det motsatta könet innan äktenskap och att läsa Bibeln ofta. Sandra Mämpel beskriver det som att växa upp med ett ständigt dödshot över sig.
I de unga tonåren fick Sand-ra Mämpel nog av dubbellivet och rymde hemifrån. Åren som följde innefattade droger, slutna ungdomsboenden, fosterfamiljer och skuldkänslor. Till sist kom pappan och hämtade hem henne från ett ungdoms-boende uppåt landet.
– Jag ville inte lämna Gud när jag rymde. Jag orkade bara inte gå på alla möten. Men min plan då var fortfarande att jag skulle bli ett vittne.
Därför ägnade hon mycket tid åt bibelstudier och dörrknackning efter studenten. Inom Jehovas vittnen måste man kvalificera sig för ett dop.
– Just rökningen var spärren som gjorde att jag aldrig fick döpa mig. Det är jag glad för idag.
Det har gått sex år sedan Sandra Mämpel kom i kontakt med Hjälpkällan. I dag är hon själv stödperson åt andra som kontaktar organisationen. Hon vill visa att det går att leva ett vanligt liv efteråt. Men många som hon möter har haft det betydligt tuffare än hon själv.
– Vissa har hela släkten och alla vänner inom Jehovas vittnen. Och när de väljer att gå ur har de plötsligt ingenting kvar. Vanligtvis klipper alla, till och med familjen, banden med dig. De måste låtsas att du är död. Men min mamma orkade inte. Hon sa att hon älskade mig ändå.
I dag bor Sandra Mämpel med sina barn i en lägenhet i Helsingborg och har påbörjat utbildningen till drömyrket – polis. Något som hade varit en omöjlighet om hon fortfarande tillhört Jehovas vittnen eftersom de är förbjudna att bära vapen.
– Att vuxna går med är inte så farligt. De gör ändå ett aktivt val. Men barnen har aldrig valt. Föräldrarna som vårdnadshavare borde tvingas att anpassa sig till samhället som det ser ut i dag.

Så tror Jehovas vittnen

Jehovas vittnen framhåller att Kristus ska leda den sista striden mot ondskans makter. Striden ska avgöras i slaget vid Harmagedon. Sedan kan de som tjänat Gud, Jehova, leva i ett nytt paradis på jorden.
Rörelsen växte fram i USA i slutet av 1800-talet och spreds även till Sverige där Arboga är centrum för rörelsen.
Anhängarna vägrar att göra militärtjänst och tar inte emot blodtransfusioner. Man firar inte jul och födelsedagar eftersom man anser att de är hedniska traditioner. Alla anhängare måste vittna, det vill säga sprida rörelsens lära till andra, ofta genom dörrknackning.
Verksamheten leds från New York. Rörelsen har mer än sex miljoner medlemmar. Möteslokalerna kallas Rikets sal.
Källa: Nationalencyklopedin
Gå till toppen