Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Mångfald är mer än ursprungsland"

Mångfald har i Sverige blivit synonymt med olikheter i etniskt ursprung. Men även olikheter i kroppsliga förutsättningar bidrar till mångfalden i samhället, och bör avspeglas i företagens rekryteringar och i mediernas verklighetsskildring, skriver Emil Erdtman, forskningsutvecklare vid Handikappförbunden.

När det brittiska TV-bolaget BBC:s högste chef Mark Thompson nyligen besökte Sverige fick han frågan av en svensk TV-chef om hur BBC arbetar med mångfald.
Vad menar du med mångfald? undrade Thompson. Den svenske TV-chefen svarade: ursprung.
Thompson påpekade då att BBC ser mångfald bredare. Företaget arbetar till exempel målmedvetet med funktionsnedsättning och religion som mångfaldsfrågor.
Diskussionen är typisk. Medan man runt om i världen ser att människor är olika på många sätt har mångfald i Sverige kommit att bli synonymt med ursprungsland. Att spegla samhället, såväl i personalstyrkan som i medieutbudet borde gälla fler olikheter.
Svenska företag har som mål att verksamheten skall spegla könsfördelningen i samhället. Jämställdhetslagen från 1991 ställer krav på arbetsplatserna och det är bra.
Medvetenheten om sexuell läggning, ålder och etnisk mångfald har ökat, även om förvirringen kan vara stor om vad som avses med etnicitet. Det blev tydligt när P1-programmet Medierna den 25 april frågade några medieredaktioner om vad de menar med mångfald i sitt rekryteringsarbete.
Rapportredaktionen på SVT talade om ”utländskt klingande namn” och antydde att det kan vara en fördel att ”se mörkare ut”.
Östgöta Correspondenten sorterade ansökningarna efter efternamn med motiveringen att ”udda namn tyder på annan bakgrund än vit medelklass”.
Sydsvenskans chefsredaktör hade den mest genomtänkta ståndpunkten: Det är inte hudfärg eller efternamn tidningen vill åt, utan för verksamheten nyttig kompetens som gör att tidningen bättre kan skildra verkligheten.
Den inställningen är bra, men måste omsättas i ett målinriktat och systematiskt mångfaldsarbete. Studier som Handikappförbunden har initierat visar att det ofta är oklart var i företaget ansvaret ligger och att mätmetoderna är godtyckliga.
Kroppsligen är vi människor olika, en verklighet som är viktig att skildra. Inte minst i medier som ofta underblåser vår tids snäva kroppsideal.
Denna mångfald skapar också igenkännande. Vissa medier har insett detta. Tänk bara på TV4:s ”I en annan del av Köping” som blev årets program 2007.
Olikheter i kroppsliga förutsättningar är en tillgång. Precis som föräldraskap idag kan ses som en kompetens är det en kompetens att till exempel kunna teckenspråk, punktskrift eller ha erfarenhet av psykiatrin.
Visionära företag som vill ligga i framkant förstår att funktionshinder kan stärka verksamheten. Personer med funktionsnedsättningar borde alltså involveras mer och ses som ”vanliga” samhällsmedborgare. Och arbetstagare.
BBC brukar ses som en förebild – åtminstone inom public service. När får vi i svenska medier se ett lika brett och målmedvetet mångfaldsarbete?
EMIL ERDTMAN
Gå till toppen