Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Orvar Säfström: Mitt kungarike för ett spelarkiv

Orvar Säfström saknar ett nationellt spelarkiv för kulturyttringen som "genomgår omvälvande förändringar flera gånger om året".

Häromveckan höll jag en föreläsning på Eskilstuna stadsbibliotek om spelens historia och kulturella utveckling. Efter min presentation fick jag av en bibliotekarie frågan om var man samlat alla spel som gjorts i Sverige. Det sorgliga svaret jag fick ge var att man inte har samlat dem alls.
Kungliga biblioteket arkiverar i princip allt tryckmaterial som produceras i Sverige. Deras avdelning för audiovisuella medier (tidigare Statens ljud- och bildarkiv) innehåller alla filmer, skivor, tv- och radioprogram. Även Filminstitutet driver ett fantastiskt arkiv där tusen och åter tusen filmer ligger i väntan på att någon gång tinas upp.
För spel finns å andra sidan ingenting. Så vitt jag vet existerar inte ens en fullständig förteckning över alla blågula spel. Utökar vi vårt önsketänkande till att inkludera utländska spel i ett tänkt arkiv befinner vi oss ännu längre från verkligheten.
Men om nu spel är en relevant uttrycksform, varför har ingen insett vikten av att bevara dem för eftervärlden? Visst går de flesta spel, gamla som nya, att hitta för nedladdning på internet. Men det känns varken korrekt eller framtidssäkert att det är piratkopieringen som ansvarar för spelhistoriens bevarandefrågor.
En tröst i allt detta är spelens intåg på biblioteken. Även om deras spelavdelningar har ett begränsat utbud och av praktiska skäl ännu inte kan blicka bakåt i tiden, byggs det nu långsamt upp spelsamlingar runt om i landet. Om några år kan förhoppningsvis den nyfikne låna hem spel som sedan länge utgått ur butikssortimentet. Värdet av detta är särskilt stort för en kulturyttring som genomgår omvälvande förändringar flera gånger om året.
Det finns så klart röster inom biblioteksvärlden som protesterar. I regel är argumenten lika pinsamt kulturkonservativa som de som framfördes mot tecknade serier för tjugo år sedan. Det handlar enbart om okunnighet och trångsynthet. Därför är det extra roligt att Malmö stadsbibliotek var först ut i Sverige med spel, och att detta sedan blev ett startskott för utvecklingen i resten av landet.
En förkrossande majoritet av spelföretagen har insett värdet av att finnas på biblioteken. Att de titlar som finns till utlåning kanske innebär någon enstaka utebliven försäljning, men att spelkulturen har så mycket mer att vinna. Det enda egentliga undantaget är idag Nintendo som på order från utlandet inte tillåter bibliotekslån av sina spel.
Detta är tråkigt av flera anledningar. Om branschen kunde enas i denna fråga skulle det visa på ett ansvarstänkande, att det inte bara är pengarna som räknas utan att man själv ser spelindustrin som en självklar del av kulturarvet. Men sedan hör också Nintendos egna titlar till de bästa och mest älskade på marknaden.
Mario och Zelda är en viktig del av vår populärkulturella kanon. Då framtida spelhistoriker lyfter fram dem som odödliga klassiker skulle man ju önska att de också fanns bevarade för eftervärlden. Helst i ett heltäckande spelarkiv, men gärna också på närmaste bibliotek.

Tre tips

1 Old Republic. Den kommande Star Wars-MMO:n hade den häftigaste trailern på nyss avslutade E3-mässan.
2 Dantes Inferno. Mässans snyggaste spel var annars denna färd ned i helvetet.
3 Rock Band – Beatles. All you need is love (and a plastic guitar).
Gå till toppen