Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Andreas Ekström: Bolibompa – som en rysk docka

Sveriges Television har en unik historia vad gäller barnprogram: från prisbelönta tjeckiska dockfilmer på sjuttiotalet via Staffan Westerberg, Trolltider och Trazan & Banarne och vidare till egna dramaproduktioner utan alltför betungande socialrealistiska budskap på senare tid.

Barnens flaggskepp är Bolibompa. Konsekvent hyllat i snart tjugo år för egensinnighet och unik förtrolighet med barnen.
Nu vore den här spalten inte den här spalten om den inte kom med en liten invändning.
För Bolibompa är enormt ojämnt. Programledarna finns på hela skalan mellan superproffs och lallande jättebebisar. Och framför allt: ambition och budget klubbades tydligen inte på samma möte.
Den stora mängden programtid som barn­redaktionen ansvarar för sedan Barnkanalens lansering har förslöat både urval och presentation. Dessutom, och det är värre, pågår en smygande nedmontering av det där unika förtroendet jag talade om inledningsvis, det där egna samtalsläget som får vilket barn som helst att känna att ”det här, det är för mig”.
Denna nedmontering tar sig många olika uttryck. Ett är rysk docka-konceptet: Bolibompa består allt oftare av en person som presenterar en film, i vilken en person presenterar en film. Och i den filmen ser någon på film. ”Cirkus­kiosken”, heter programmet som för inte så länge sedan lyckades med denna metatrippel.
Man har alltså slutat att lita på barnen. På att de stannar, även om man inte byter till tecknad film efter trettio sekunder.
Den som söker efter de stora linjerna kan därmed konstatera att barnredaktionen gör precis det som resten av SVT allt oftare kritiseras för. Man litar inte på det grundläggande innehållet. Man förutsätter en större zappbenägenhet än vad tittaren kanske faktiskt har. Så vad är hönan och vad är ägget här? Har vi en massa ungar som zappar för att de av oklara skäl har blivit världens otåligaste generation? Eller har vi ungar som zappar därför att Bolibompa lär dem att det är så tv-tittande ska gå till?
Ska vi ha public service till något, så är det integritet och egensinne. Att våga lita på sammanhang måste vara precis rätt sätt att tolka uppdraget.
Och för den som tvekar är det ju bara att utvärdera:
Jag har med egna ögon sett en flock högvarvande fyraåringar falla ner i vila och stilla fantasivärldar på bara någon minut med Trazan & Banarne. Långsammare television finns knappt – men ungarna älskar det.

3 bra i bolibompa

Johan Anderblad. Med sedan starten. Inga åthävor. Låtsas aldrig att han själv är barn.
Bolibompawebben. Interaktiv, smart, nära.
Julia Messelt. Har roligt på riktigt. Det smittar av sig, helt utan onödig uppskruvning.
Gå till toppen