Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Hon har skapat en egen oas

Hon drömmer om egen handelsträdgård. Före detta Malmöbon Cecilia Freij trivs i nya hemstaden Trelleborg.

– Det enda jag ångrar i livet är att jag inte sökte till SLU i Alnarp fem år tidigare. Men samtidigt kan jag inte tänka så, för hade jag gjort det, då hade jag aldrig bott i Växjö, eller lärt känna min bästa kompis, eller träffat min sambo...
På gymnasiet valde Cecilia mediaprogrammet.
– Media var wow! Det var det hetaste som fanns och jag blev lockad, förklarar hon.
Efter studenten flyttade Cecilia till Växjö för att läsa media- och kommunikationsvetenskap.
– Då kändes det jätterätt. Men det blev helfel. Jag var utbildad informatör och insåg att det inte var det mitt liv skulle gå ut på.
Cecilia sökte jobb både här och där. Så kom IT-kraschen.
– Det är få som anställer någon som är nyutexaminerad i sådana tider, konstaterar Cecilia. Mediabranschen är både hård och tuff.
Istället började hon fundera över vad hon ville göra. Egentligen!
– Jag funderade över vad som var mina intressen, insåg att det var trädgården och kollade upp vad SLU hade att erbjuda.
Vid första anblicken framstod hortonom som det mest lockande.
– Men eftersom den utbildningen är på fem år så var det egentligen aldrig något alternativ. Istället gick jag den tvååriga utbildningen till trädgårdsingenjör och var klar i januari 2008.
Cecilia berättar att redan första dagen när hon kom till Alnarp, innan skolan ens hunnit komma igång, kände hon att det var rätt.
– Det var då jag ställde mig frågan varför jag inte gjort detta fem år tidigare, men så kan man ju hålla på i det oändliga. Om och inte, alla val har en anledning.
Och Cecilia tycker att hon har ett bra liv, även om arbetsmarknaden är tuffare än vanligt just nu.
– Först jobbade jag som parkarbetare i Malmö, men när de började skära ner var det sist in först ut som gällde och jag fick gå.
Nu kombinerar Cecilia två timanställningar. En på Malmö kommuns kundcenter och en som intervjuare för SIFO.
– Jag intervjuar personer hemma hos dem eller på neutral mark om de hellre vill det. Det är kul och omväxlande och ger mig mycket. Jag har insett att folk är goda. Men just nu, när det pratas så mycket om svininfluensan, känns det lite olustigt med alla nya möten.
Cecilia tar emot TA i sin trädgård. Den ligger in på en bakgård och vet man inte att den finns där kan man inte ana vilken oas som döljer sig bakom den grå huskroppen.
– Vi flyttade hit 2002. Tanken var att vi skulle bo här medan min sambo blev klar med sitt examensarbete. Men vi fastnade och blev kvar och vi trivs utmärkt.
Cecilia är uppvuxen i Malmö, på Rosengård närmare bestämt. Helgerna tillbringades i familjens stuga på Linderödsåsen.
– Malmö är inte vad det har varit, säger Cecilia. Jag ser ingen anledning att flytta dit. Jag känner mig hemma här, det är här jag lever.
Cecilia tittar ut över rabatterna och tillägger:
– Man har rotat sig ganska rejält.
Trädgården tog hon tag i 2004, då hade den levt en ganska slumrande tillvaro under en längre tid.
– För en månad sedan räknade jag alla växter och kom fram till att jag har strax över 90 arter. Räknar man sorter blir det nog 170. Den finbladiga dadelpalmen är mitt skötebarn, den är jag glad för, men den kräver sin kvinna eftersom den måste plockas in varje vinter.
2008 satte Cecilia 400 lökar. Totalt finns det nu ett tusental i jorden, men hon kommer att sätta fler.
– Det blommar här från den första snödroppen som kommer i januari tills det blir frost. Är det milt kan jag ha rosor som står vackra i december. Och så frösår jag, det är jag glad för. Gärna ettåringar eftersom det ger förändring. Det är så härligt att gå och kolla och upptäcka att där! Där kommer det något!
Cecilia kommer på sig själv med att vara lite tråkig. Det blir gärna samma arter år från år.
– Tagetes, säger hon och pekar på de orange blommorna som står i en klunga.
– Jag har bestämt mig för att jag ska så något nytt varje år.
Hon tittar ut över rabatterna där rosenskäror sticker upp längst bort.
– Detta är mitt andningshål, säger Cecilia. Drömmen är att ha en egen plantskola eller handelsträdgård. Eller i alla fall att få jobba i en till att börja med. Det är tufft att ha eget. Både ekonomiskt och fysiskt. Det kräver mycket av en. Än så länge är det en dröm – men det måste man få ha!

Om Cecilia Freij

Fyller: 30 år den 14 september.
Bor: I Trelleborg.
Familj: Sambon Johan Simonsson, mor och far i Malmö samt syster med familj i Svedala.
Aktuellt: Går och väntar på lökar som jag har beställt.
Gå till toppen