Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Ombyggandets raseri

Raseri och ett vemod smälter samman i en stor roman om åldrande. ”I   cirklarna runt” är Cilla Naumanns bästa bok hittills, skriver Annina Rabe.

I cirklarna runt

Author: Cilla Naumann. Publisher: Albert Bonniers förlag..
Att leva i en växande stad innebär en serie av avsked. Vissa mer ofrivilliga än andra. Det pågår mycket skövlande i våra städer just nu, och det är lätt att fyllas av en symboliskt laddad känsla av maktlöshet när grävskopor raserar en miljö man gjort till sin.
Cilla Naumann har i sin tionde roman (den åttonde för vuxna) tagit en sådan våldförelse på staden till utgångspunkt för ännu ett tätt psykologiskt drama. Vi möter Anna, en medelålders dramatiker som lever ensam i den lägenhet där hon bott i över trettio år. Hon är frånskild, exmaken död och barnen är utflyttade.
Utanför Annas fönster pågår stora omvandlingar: ett åttavåningshus skall byggas och förändra hela karaktären i området, som bokstavligen krackelerar under grävskopor och sprängningar. De pågående ljuden och störningarna är outhärdliga och Anna grips av ett oresonligt hat. Hennes försök att klaga hos de ansvariga är förgäves. Samtidigt försöker hon slutföra en pjäs men arbetet störs både av det som sker utanför och de känslor som väcks i henne av denna påtvingade förändring. Inre och yttre faktorer samverkar, och hennes innersta blir en scen där hon själv agerar huvudperson och många av de viktiga personerna i hennes liv passerar med stiliserade monologer. Minnen, relationer, sorger, glädjeämnen och skuldkänslor rasar osorterat omkring i denna smärtsamma skapelse­process. Kort sagt: ett liv är under omprövning.
Cilla Naumann bygger upp en skräckartad stämning kring de ständigt malande grävskoporna och de stumma männen som driver dem. Visst finns här en civilisationskritik som omfattar byggnads- och moderniseringsraseri, men framför allt läser jag Naumanns roman som en berättelse om åldrande. Den väldiga kraften i förändringarna vi inte kan styra över, självrannsakandet och omprövandet som det leder till. Byggkaoset blir en bild av att tvingas överge en del av livet och gå in i nästa fas; grymt och obarmhärtigt.
Det här kanske låter som en övertydlig metaforik; men just förmågan att ta avstamp i ett till synes enkelt scenario och fördjupa det är en av Naumanns främsta styrkor. Hennes hand med de psykologiska verktygen blir säkrare och säkrare, och ”I cirklarna runt” innehåller nästan ingenting av det ”förklarande” drag som jag ibland irriterade mig på i hennes förra bok ”Vad ser du nu”. Här är det gestaltningen som tar över i stället. Kompositionen är betydligt stramare än i sin föregångare, och anslaget påminner mer om den dystopiska framtidsvisionen ”Fly” från 2004. ”I cirklarna runt” är glädjande nog Cilla Naumanns bästa bok hittills. Här finns ett raseri och ett vemod som smälter samman till ett enda tvingande imperativ: uppbrottet som smärtsamt och påtvingat men alldeles nödvändigt. Ibland måste man rasera för att kunna skapa nytt.
Annina Rabe, frilansskribent och kritiker.
Gå till toppen