Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ammar Khorshed tar avstånd från stenkastning

Han tar avstånd från stenkastning, men inte av moraliska skäl utan helt enkelt för att det inte gagnar kampen. Möte aktivisten Ammar Khorshed

"Det handlar inte om att vinna ett val. Vi vill helt enkelt att samhället ska förvandlas genom en revolution, inte genom parlamentarism.", säger Ammar Khorshed.Bild: Foto: Karl Melander
Namn: Ammar Khorshed
Aktiv i: Rättvisepartiet Socialisterna, aktion mot deportation.
Ålder: 24
Utbildning/yrke: Studerar statsvetenskap
Bor: Lund
Brinner för: Kampen för flyktingars rättigheter
Hur skulle du beskriva den autonoma miljön?
– Vi i Rättvisepartiet Socialisterna benämner oss inte som autonoma även om vi har många samarbeten med den autonoma miljön.
– Det är en väldigt heterogen rörelse med många olika ideologier, vissa kallar sig anarkister, andra socialister eller kommunister. Det finns vissa tendenser, där vissa delar av den här rörelsen har en väldigt elitistisk och odemokratisk syn på hur olika saker ska göras.
Har du något konkret exempel?
– Reclaim Rosengård. Där hade man inte förankringen och den demokratiska diskussionen om hur man skulle föra kampen för upprustning av bostäder, vilket var en av parollerna. Istället utgår man ifrån att aktivister, en slags elit, ska fixa det här. Jag tror att det är en minoritet som agerar på det sättet. En majoritet är ungdomar som är frustrerade över de orättvisor som finns i samhället och vill göra något åt det. Men ibland brister det i ideologi och strategi.
Som i Reclaim Rosengård?
– Ja, det är ett exempel men jag tycker att det är onödigt att hålla på med pajkastning. Man borde föra konstruktiva diskussioner om hur man kan föra kampen vidare.
I Rosengård har autonoma samarbetat både med kriminella och med islamister. Varför tror du att de valde det samarbetet?
– Varför har jag svårt att svara på. Jag skulle säga att det är politisk och ideologisk förvirring. Vi kan se mer rumsrena krafter som resonerar som så att fiendens fiende är min vän och därför gärna stöder islamister, exempelvis Hamas i Palestina. De är fiender mot israel och därför ska vi stödja dem. Jag förstår inte hur man kan säga att man försvarar arbetarklassen men samtidigt stöder någon som är emot arbetarklassens intressen, vilket islamister är, i alla fall om man vill upprätta en teokrati.
Var kommer förvirringen ifrån?
– Jag skulle säga att det handlar om brist på politisk medvetenhet. Man har inte lärt sig av historien, helt enkelt.. Iran är väl det tydligaste exemplet på hur det går när man samarbetar med fiendens fiende.
– Sedan är det säkert mycket att man vill hitta genvägar, att man inte vet hur man ska göra och därför tar genvägar och samarbetar med krafter även om de inte är progressiva. Som i fallet islamisterna.
Hur skulle du beskriva den splittring som finns inom vänstern sedan Reclaim Rosengård?
– Jag har svårt att se att man kommer att fortsätta med de här Reclaim- aktionerna. Något Reclaim Rosengård har bidragit till är att det är mycket, mycket svårare för hela vänstern att mobilisera och genomföra aktiviteter. Framförallt i Rosengård men egentligen i hela Sverige. Det var verkligen något kontraproduktivt som kommer att försvåra situationen i framtiden.
Hur fungerar det när en kampanj startar?
– Först har vi ett problem; säg att en fritidsgård ska läggas ner. Organisationer och föreningar som är intresserade av att rädda fritidsgården samlas på möte med de som drabbas av problemet. Det är de som ska vara drivande i kampanjen, vi ska bara vara vägledande och komma med förslag på hur man kan gå till väga. På mötet beslutar vi demokratiskt hur vi ska gå till väga. Vi kan börja med en demonstration och ställa tydliga politiska krav. Nästa gång går vi ett steg längre och mobiliserar allmänheten. Det är väldigt viktigt att vinna allmänhetens stöd. Det är det som är det största problemet med att man i vissa aktioner tar till våld, för då kan man inte vinna allmänhetens stöd. Lyckas man inte efter protester och genom att mobilisera allmänheten kan det krävas en ockupation.
Så ni inom rättvisepartiet är inte främmande för att ockupera?
– Nej, det viktiga är hur det går till. Det måste vara de som drabbas som gör det. Det är inte så att vi kan ockupera och rädda det åt någon annan. Det funkar inte så.
En ockupation är en ganska tydlig utomparlamentarisk metod. Är ni inte utomparlamentariska och autonoma då?
– Parlamentet, eller kommunfullmäktige, är bara en plattform för att driva kampen utanför parlamentet. Även om vi skulle komma in i riksdagen så skulle vi inte bara kunna göra så här (knäpper med fingrarna) och så skulle allt vara bra. Utan det är en plattform för att avslöja de andra partierna och deras hyckleri.
Vad händer med ockupationen när polisen kommer dit och slänger ut er?
– Självklart är vi för att driva en militant kamp för att inte låta polisen kasta ut folk.
Polisen kommer för att kasta ut er; var går gränsen för vilket motstånd ni, tillsammans med de drabbade, kan ge?
– Det beror helt på den politiska medvetenheten bland de som är med i ockupationen. Den politiska medvetenheten brukar höjas när man ser vad myndigheterna är beredda att göra för att kasta ut en. Jag kan inte sätta någon gräns för vad som är okej att göra, för detta är inte moraliskt utan det här är politiskt. Vi är beredda att blockera ingången för polisen. Det är inget med det. Så länge de drabbade som själva gör det är vi beredda att göra det.
Polisen kastar in tårgas, slår in dörren och använder sina batonger, hur svarar ni på det. Är det okej att bruka våld mot polisen vid en sådan konfrontation?
– Vi har varit med flera gånger vid civil olydnad. Vi har stått i vägen för polisen och kan tänka oss att stödja att man motar bort polisen. Men vi har inte varit med om att kasta sten mot polisen. Eller att man använder vapen för att slå på polisen. Men jag vill inte sätta någon moralisk gräns.
Säg att polisen stormar fritidsgården och det enda sätt ni har att hålla dem borta är att kasta sten på dem. Skulle det vara okej i en situation när ni prövat de andra stegen?
– Vi har rätt att försvara oss mot polisen. I en sådan situation där polisen stormar och där de drabbade tillsammans med allmänheten - exempelvis i bostadsområdet - är med på det här, stöder vi det. Men vi stöder det inte om ett par aktivister gör det. För det för inte kampen framåt. De kommer att bli tagna av polisen, spärras in och sedan kommer det inte att hända så mycket mer. Vi lägger liksom inga moraliska värderingar i våld eller inte våld. Det är en politisk värdering.
Hur mycket stöd ska man ha från allmänheten innan det är legitimt med våld?
– Jag menar inte att man ska ha en omröstning i bostadsområdet. Men man kan besluta om sådant på de demokratiska möten man har både före och under kampanjens gång. Det är en jävligt viktig grej att man kan diskutera och rösta om de här grejerna. Men jag kan ju inte säga en siffra.
Det kan ju bli lite svåra gränsdragningar; har vi en majoritet för att använda våld eller är det bara de som kommit hit som vill det. Var går gränsen?
– Jo, om man drar det resonemanget till sin spets så blir det lite sådär. Den dagen det står folk utanför och försöker hindra ockupation då kan man diskutera om det är rätt att bruka våld eller inte. I praktiken brukar det vara stort stöd bland dem som bor i området.
Vid vilka kampanjer i Malmö Lund har du deltagit?
– Jag har varit aktiv i 30 november i Lund, Stoppa matchen, ESF, ockupationsfestivalen.
Vad vill du uppnå med ditt engagemang för flyktingar och antirasism?
– De frågorna kan inte separeras från allt annat. Grogrunden till rasismen är nedmontering av välfärden. Arbetslösheten gör att det finns ett missnöje som riktas mot svag grupp i samhället, flyktingar till exempel. Det har vi sett många exempel på i historien och det är inget som är unikt för Sverige. Vad jag vill uppnå med kampen mot rasism och för flyktingars rättigheter är att dra paralleller till den högerpolitik som förs av dagens regering men även av sossarna de senaste 20- 25 åren. Så vad jag vill uppnå är helt enkelt dra parallellerna och få med folk i kampen mot högerpolitiken och i slutändan utmana kapitalets makt över samhället. Vilket även är en kamp för ett socialistiskt samhälle.
Och hur realistiskt skulle du säga att den visionen är?
– Många säger det att ni är så himla små och kan inte göra så mycket och det är ju sant. Men vi kampanjar för ett nytt arbetarparti, vi vill vara en del av det. Men samtidigt händer det saker som gör att medvetenheten ökar. När vi är ute på en skola kan en till två personer komma fram på två timmar. När Israel anföll Gaza hade jag 40 personer kring mig. När det händer saker ökar medvetenheten. Folk vill veta vad som händer och vill göra något åt det. I en annan objektiv situation än den vi befinner oss i nu i Sverige är det inte orealistiskt att det kan hända saker.
Hända saker, hur menar du?
– Att den politiska medvetenheten ökar väldigt fort, vilket även leder till att kampen ökar för ett socialistiskt samhälle.
Så det handlar om bilda ett nytt arbetarparti, vinna ett val och sedan driva den här politiken?
– Det är inte så vi ser det. Vi kallar det för den borgerliga demokratin. Och det är inte så vi ser att kampen ska vinnas. Det handlar inte om att vinna ett val. Vi vill helt enkelt att samhället ska förvandlas genom en revolution, inte genom parlamentarism.
– Varje reform du vinner, vinner du genom en militantare kamp. Att sätta press på politiker genom att ockupera hus kan vara ett sätt. Men det är en revolutionär kamp som gör att du får små reformer. Reformerna kommer att ätas upp om man inte fortsätter och driver den revolutionära kampen.
Hur skulle du beskriva läget i den autonoma miljön i Malmö Lund just nu?
– Jag skulle tro att det finns en ganska livlig diskussion om hur man ska driva kampanjer. De flesta håller nog med om att Reclaim Rosengård inte var något bra. Och de flesta håller nog med om att Romano Trajo var en bra grej. Jag tror att det förs en diskussion om vad som har lyckats och vad som inte lyckats.
Vad tycker du har varit bra under året som gått?
– Ockupationen av Romano Trajo har varit bra. 30 november var jävligt bra. Att man fick dit så mycket folk. Det var säkert 1500 antirasister i Lund, och det vet jag inte när det hände sist. Sedan hände andra saker som inte var bra. Samma med Stoppa matchen, det kom så himla mycket människor och det är skitbra. Dock inte stenkastningen så klart. Ockupationsfestivalen var genomgående bra.
Vad har varit mindre lyckat under året?
– Västra Hamnen var jag inte på, men jag förstår inte vad man uppnår med att provocera några boende. Jag vill inte kritisera de som ordnade det, men det tjänar ingenting till. Vissas metoder i stoppa matchen, att börja attackera polisen och så, det är ju inte så man ska… man stoppar inte ett krig i Gaza genom att starta krig här. Det går aldrig att vinna folks stöd genom att kasta sten på polisen. Det är snarare så att det blir svårare att mobilisera folk till nästa demonstration. Folk blir ju rädda för att bli stormade av polisen eller få en slangbomb på sig. Det är kontraproduktivt. Det håller de flesta med om - även inom den autonoma rörelsen.
De sammandrabbningar som varit - är det ett våld som du tar avstånd från?
– Aktivister som utser sig till en elit som ska föra kampen framåt och kastar sten på polisen… det där har inget med kriget i Gaza att göra eller kampen mot nazismen. Jag fördömer handlingarna, däremot inte personerna eller organisationerna.
Hur uppstår stenkastning?
– Framförallt genom politisk förvirring, det uppstår en desperation hos ungdomarna. Och så blir de attackerade av polisen. Man måste vara två för att dansa. Det är mycket provokationer från polisen, så är det ju. Det kan vara att någon fått spö av polisen vid en annan demonstration och så kastar man sten på grund av det. Sedan får väl vissa en adrenalinkick av det och tycker att det är kul. Men jag tror att det är en väldigt liten minoritet.
Har du sett någon förändring det senaste året när det gäller polisens sätt att agera?
– Polisen mobiliserar ju väldigt mycket folk. Det är ofta lika mycket poliser som demonstranter. Det läggs ned otroliga resurser på det. Och man kan fråga sig om det är värt att lägga 2,5 miljoner på att försvara tomma hus när man kunde ha byggt nya hus för de pengarna. Och brutaliteten som vi såg på ockupationsfestivalen, alltså våld från en av sidorna bara, har jag inte sett tidigare. Man använder en jävla brutalitet alltså och verkar inte tänka på att detta är människor.
Polisen har en taktik som går ut på det motsatta, alltså att föra dialog. Polisen säger att det blivit mindre och mindre dialog under det gångna året och allt mer våld, känner du igen den bilden?
– Jag har hört mycket om det där. Det sprack ganska mycket under Smultronstället. Polis och myndigheter sade sig först vara villiga att diskutera och gjorde sedan tvärtom, skickade in polisen, spöade och grep dem. Många ser det som ett svek. Men de här dialogpoliserna som är ute, tar inte många på allvar. Det finns inget att tjäna på att ge dem information. Ofta vill de använda det där i andra syften, när de griper en demonstrant eller så.
Vad laddar du inför nu, vad vill du göra härnäst?
– Vi kommer att ha kontakt med de som fört kampen i Köpenhamn om irakiernas rätt till asyl. Där lyckades man mobilisera en demonstration med över 20 000 deltagare bara genom face book och sms-kedjor, vilket är väldigt imponerande. Vi kommer att ha ett möte idag om hur man kan koppla ihop aktivister från Sverige och Danmark.
– Sverigedemokraterna (SD) går framåt i valet och vi spånar lite på att starta en kampanj och försöka få med folk.
Med vilket syfte?
– Dels att störa deras politik. Deras högerpolitik som drabbar vanligt folk. Men vi ska även driva kampanjer på gator och torg. Vi är för att man stoppar Sverigedemokraternas torgmöten. De använder faktiskt samma argument som nazister när de misshandlar invandrare, homosexuella och fackföreningsledare.
Hur menar du?
– Det är samma argument som används mot flyktingar och islam. Att invandrare är kriminella och så vidare. När Sverigedemokraterna blir rumsrena blir även deras argument det. Och då kommer nazisterna att kunna ta över det och då blir de ännu mer rumsrena. Det är ett stort problem, inte för att SD kommer in i riksdagen, utan för att deras politik gör det.
Hur ser du på att SD faktiskt fått röster i ett demokratiskt val och har en grundlagsskyddad rätt att framföra sina åsikter?
– Samtidigt har vi vår grundlagsskyddade rätt att faktiskt stå bredvid och propagera för vår politik.
Men ofta är det väl inte så att ni står bredvid för att föra ut er politik, utan för att vissla och störa?
– Vi stöder inte att man kastar tomater eller ägg på dem, det är ingen politisk aktion, det kan man inte vinna något på. Däremot är vi för att stå där, vi är för att överrösta dem med vår politik. En stor del av detta handlar framförallt om att bygga upp en kämpande antirasistisk rörelse. Och det gör vi på bästa sätt genom att ha utåtagerande aktioner mot SD och nazister. Det är så vi fått kontakter och så vi värvar medlemmar.
Det senaste årets aktioner i Skåne har kostat samhället nästan 60 miljoner kronor, bara i polisinsatser - Hur ser du på det?
– De här massiva polisuppslutningar har knappast gjort att det blivit mindre våld, snarare tvärtom… Att öka anslagen till polisen som man gjort nu med två miljarder är verkligen inte vägen framåt. Oroligheterna i Rosengård i december handlar om sociala problem och är ingen polisiär fråga. Jag tycker att det är stort slöseri att man lägger så mycket pengar på polisinsatser som förvärrar situationen.
Har du någon förståelse för att man sätter in de resurserna när det varit så mycket våldsamheter tidigare?
– Det är politiskt att sätta in polis. Istället för att liksom lyssna på kraven och möjligen tillgodose några av kraven så skickar man in polisen och tar i med hårdhandskarna. Det där är kontraproduktivt, det kommer att inleda en våldsspiral snarare än att lösa några problem.
Vad tror du hade hänt med Stoppa Matchen om inte polisen varit där?
– Om polisen inte hade varit där kan jag tänka mig att man hade stoppat matchen. Med hela demonstrationen, 5000 personer.
– Om politikerna hade varit smarta hade de kunnat göra det på ett annat sätt. Antingen tillfredsställer du folks vilja, eller så slår du på dem med polisen.
Om det vore Rättvisepartiet som skulle ha ett möte och 5000 nazister dök upp och ville stoppa det, skulle de då få stoppa det?
– Har vi något val?
Ni kan ju få hjälp av polisen.
– I ett sådant läge har nazisterna ett jävligt mycket större stöd än vad vi har och då måste vi antagligen jobba på andra sätt.
Så ni hade inte ställt upp även ni hade haft 5000 poliser som försvarade er?
– Nej, då hade det varit något fel på vår politik.
Gå till toppen