Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Resor

Så vet du att du är i Östberlin

Berlinmuren har varit borta i tjugo år. Nu syns inte skillnaderna mellan öst och väst lika tydligt. Men de finns.

Men de finns kvar, berättar berlinaren Matthias Rau.
Du vet att du är i Östberlin när ...
… sotaren har satt kritmärken på porten
I kommunismens Östberlin fanns inte centralvärme; varje lägenhet hade sin egen kolkamin, en stor kakelklädd pjäs som eldades med kolbriketter.
– Kaminerna sotade så kraftigt att skorstensfejaren måste komma var åttonde vecka, berättar Matthias Rau som flyttade till Östberlin 1971 och fortfarande bor kvar.
Några dagar i förväg ritade sotaren sitt märke på porten: en stege och en viska och datum för sotningen.
– Då visste man vilken dag man måste hålla kaminens luckor stängda, så att man slapp få in sot i vardagsrummet.
Efter Tysklands återförening 1990 har hyreshusen i Östberlin renoverats ett efter ett. Centralvärme installeras och kolkaminer rivs ut.
– Så jag har börjat samla på sotarmärken, säger Matthias Rau. Så snart jag ser ett tar jag en bild.
Bara i de fastigheter som ännu inte moderniserats sätter sotaren fortfarande sitt kritmärke på porten. Och bara i öst.
… kommunister pryder väggarna
I det gamla öst, och bara där, möter arbetaren dagens mödor med ett stort leende på läpparna. Målat på en vägg. Östtyskland var tapetserat med politisk propaganda. Nästan alla offentliga lokaler hälsade besökaren med en väggmålning.
– Det mesta är bortrensat. Nedknackat. Men några bilder sitter kvar, säger Matthias Rau.
Som glasfönstret i Statsrådets hus vid torget som förr hette Marx-Engels Platz. Detta var regeringsbyggnaden i DDR. Numera finns här European School of Management and Technology, ett privat elituniversitet för blivande affärsmän.
Studenterna som pluggar i läsesalen på Humboldt-universitetets juridiska fakultet har ständigt sällskap av Lenin. I form av en glasmålning.
– Han läste juridik här. Därför får han sitta kvar på glasfönstret.
… någon säljer uniformsmössor
En pakistanier säljer tyska officersmössor till amerikanska turister. Sådant händer bara i Östberlin.
När DDR:s gränstrupper och ”nationella folkarmé” upplöstes 1990 blev en halv miljon huvudbonader oanvändbara. I tjugo år har de varit till salu, på någon av de centrala platser i Östberlin dit turister kommer.
Andra produkter är kommunistiska förtjänstmedaljer, idrottsmärken – och småstenar som påstås komma från muren.
– Outhärdligt, säger Matthias Rau som tillhörde oppositionen i DDR och inte begriper hur någon kan köpa diktaturens symboler för skojs skull.
… Würzfleisch står på menyn
Ordet betyder kryddkött. Kött (vilket som helst) kokas mört i kryddig buljong med vin. Skivas och gratineras med mycket ost på. En garanterat DDR-märkt klassiker.
– Ingen wessi (västtysk) vet vad Würzfleisch är, säger Matthias Rau när vi studerar matsedeln på restaurang November i Prenz­lauer Berg.
På DDR-tiden var stadsdelen nergången och hemvist för den alternativa kultur som fanns i den östtyska huvudstaden. Numera har välbärgade sydtyskar och hippa väst­européer förvandlat Prenzlauer Berg till trendställe.
Men på November är krögaren ossi (östtysk), och han serverar sitt Würzfleisch så att en DDR-medborgare känner igen sig: med citron, worcestersås och rostat bröd.
… korvgubben säger ”joot”
Gut” säger du kanske till mannen som langar fram din currywurst. För så heter det på din skoltyska och så säger korvgubbarna i hela västra Tyskland, inklusive västra Berlin. ”Joot” heter det på berlinermål. J i stället för g är typiskt för denna dialekt, som västberlinarna vägrade prata så länge muren fanns. De lärde sig högtyska, som i västra Tyskland.
Men i Östberlin vårdades arbetarstadens bygdemål, en mix av olika tyska dialekter och ett resultat av 1800-talets stora inflyttning från rikets olika hörn.
… gatlyktan ser ut som en tårta
Samma lampa lyste upp hemvägen i Östtysklands alla bostadsområden: Laterne RSL-1.
Laterne är gatlykta. RSL står för Rostocker Strassenleuchte, men armaturen av typ 1 tillverkades inte i Rostock utan i Pössneck i Thüringen. Med premiär 1960 höll produktionen på ända in på 1990-talet. Armaturen väger 22 kilo och monterades vanligen på en stolpe av betong. Två 80-watts glödlampor var original.
Historien berättar inte vad formgivaren hette. Men reservdelar tillverkas fortfarande av det numera privatiserade företaget.
… spårvagnen kommer
Världens första elektriska spårvagn avgick i Berlin den 16 maj 1881. Uppfinnaren hette Werner von Siemens och långt in på 1950-talet rullade spårvagnar i hela Berlin.
Men väster om Berlinmuren var spårvagnarna i vägen, och linjerna stängdes en efter en. Den 2 oktober 1967 nådde sista ”tricken” i Västberlin sin ändhållplats.
Bristen på olja fick DDR-myndigheterna att hålla liv i spårvagnsnätet. Östberlins nya betongförorter fick spårförbindelser, och efter återföreningen 1990 utbröt ”spårvagnseufori” och man satsade på att återställa gamla linjer.
Fortfarande rullar, med något enstaka undantag, spårvagnar endast i det som var Östberlin.
… Neues Deutschland står i tidningsstället
Från 1946 till 1989 var detta kommunistpartiets tidning och DDR-diktaturens främsta propagandamedel. Idag är ND organ för vänsterpartiet Die Linke. men bara en tiondel av glansdagarnas upplaga återstår och tidningen är nästan osäljbar i västra Berlin.
… barnen kryllar
Fem barnfamiljer stormar in på det coola ölkaféet där du tänkte chilla i fred. Då är du i stadsdelen Prenzlauer Berg, som är det barntätaste området i Tyskland och kanske i hela Europa.
– Visst var Prenzlauer Berg ”läckert” även på DDR-tiden, berättar Matthias Rau som bodde här i trettiofem år. Men vi som bodde här var unga, alternativa, barnlösa och fattiga. Ingen hade gjort något åt lägenheterna sedan före andra världskriget.
Nu är husen renoverade, hyrorna höjda och stadsdelen befolkas av unga västtyskar med ”kreativa” yrken. Förra året födde de sextusen barn. Ett kafé i Prenzlauer Berg måste vara barnvänligt för att överleva.
– Av de förra invånarna är bara var tionde kvar i stadsdelen, säger Matthias Rau.
I övriga Östtyskland är barn däremot en bristvara. Födelsetalen är i botten och var tionde före detta DDR-medborgare (de flesta unga välutbildade kvinnor) har flyttat västerut.
… röda gubben har hatt? Nej!
I DDR hade röda gubben hatt och öppen famn. Kanske var han den ende östtyske makthavaren som blev någorlunda folkkär. Öst-berlinarna blåste till strid när den förenade stadens gatukontor började byta ut trasiga trafikljus mot västvärldens striktare modell.
”Rör inte vår Ampelmann!” ropade de. Ampel är trafikljus på tyska. Med den röda gubben fick 1990-talets gryende DDR-nostalgi en säljande symbol. Som landmärke duger Ampelmannen inte längre. Numera sätts han upp över hela Berlin.

Ska det vara bindestreck före Berlin?

Att välja namn på det delade Berlin var att ta politisk ställning. Och är det fortfarande. Så sade/säger olika grupper om …
… östra delen:
Berlin – med tillägget
’DDR:s huvudstad’ (östtyskar).
Östberlin (västtyskar).
Östsektorn (västtysk höger).
Öst-Berlin (många icke-tyskar).
… västra delen:
Berlin (väst) (västtyska kristdemokrater).
Väst-Berlin (västtyska socialdemokrater).
Västberlin (östtyskar).
Västsektorn (östtysk vänster).

Västberlin

Ursprung: Kontrollerades efter andra världskriget (formellt till 1990) av de allierade USA, Storbritannien och Frankrike.

Ställning vid Berlinmurens fall 1989: Delstat i Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland), med speciell status.

Yta: Som Sjöbo kommun.

Invånare 1989: 2,1 miljoner.

Officiellt namn 1989: Berlin (West).

Kallades också: Westsektor, Westberlin.

Känt landmärke: Kyrkoruinen Gedächtnis­kirche vid Kurfürstendamm.

Känd borgmästare: Willy Brandt (1913-1992), senare förbundskansler i Västtyskland, regerande borgmästare i Västberlin 1957–1966.

Gå till toppen