Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Gislövs siste fiskare går iland

– Där är min arbetsplats. Där ute. Ingemund Olsson tittar ut över Östersjön som för dagen är mörkt grå-blå och orolig. Blicken är varm, nästan kärlekfull.

GISLÖV. – Jag brukar säga att havet är min moder. Det är hon som föder mig.
På den östra pirarmen sitter ålakråkorna på rad. Fläker ut vingarna i vinden och spanar ut mot horisonten.
– De får mer fisk än vi, konstaterar Ingemund utan att låta bitter.
Det är som det är.
– Det har varit det sämsta året jag varit med om på alla år, förklarar Ingemund.
– Det är en kilometer mellan varje torsk. Man tycker att det kunde vara några hundra på den sträckan istället.
Invid kajen i Gislöv strax öster om Trelleborg ligger TG 57 och guppar. Båten Ingemund gått ut med de senaste 35 åren. Han slår sig ner på ljugarbänken utanför fiskehoddan.
– Det är tur man går i pension nu, konstaterar han lugnt.
För det är dags nu. Gislövs läges siste yrkesfiskare planerar att trappa ner.
– Både min far och farfar var fiskare så det ligger i generna, förklarar Ingemund som är född och uppvuxen på läget.
Redan som sjuåring visste han att det var fiskare han skulle bli, även om far sa nej.
– När jag var liten tog jag mors sytråd och knöt egna garn, hon hade inte en trådrulle kvar, minns Ingemund med ett skratt.
Hans första arbetsuppgift bestod i att styra i land när de andra plockade fisken ur garnen.
– Själv fick jag ett frigarn som ersättning och behålla fisken i nätet, fortsätter Ingemund.
– Idag behöver man en väldig utbildning för att vara fiskare…
Ingemund skakar på huvudet, tittar ut över hanvet och konstaterar att "det är ett jädra blåsande".
Förr kunde en båt försörja tre familjer. Runt tio båtar med yrkesfiskare fanns på Gislöv, 99 procent av fångsten bestod av sill och prisbilden var helt annan än idag.
– Nu får vi 99 procent torsk. När jag började var den värd 23 öre kilot. För sillen fick man en hel krona. Nu är det tvärtom. Sillen är värd tre kronor och torsken 30!
Och fångsten kan vissa dagar vara riktigt dålig.
– Jag kan ha ut tre kilometer garn och få en torsk och två skrubbor. Det räcker inte ens till middag. Det ger inte tillräckligt med pengar för att betala bränslet.
Ingemund sitter framåtlutad. Armbågarna vilar mot knäna. Han slår ut lite med händerna.
– Får jag hundra kilo på en dag, då är jag nöjd med mitt fiske.
Klockan 5.30 brukar Ingemund lämna hamnen. Efter en timme till havs lägger han ut garnen som han hämtar morgonen därpå.
– Vi sätter när det är mörkt och tar när det är ljust, förklarar han.
Någon väckarklocka behövs inte. Inte väderprognos heller.
– Nej, jag känner det på mig. Jag följer solen, jag har det i blodet, förklarar Ingemund och får det att låta som den mest självklara sak i världen.
– Men egentligen är jag nattmänniska, tillägger han och förklarar:
– Det är sedan alla år då vi fiskade sill, det gjorde vi på natten.
Just nu går Ingemund och väntar på storm.
– Den ska komma ost ifrån, vi tror att det finns fisk i Simrishamn. Blåser det under tio sekundmeter på hösten ligger fisken på grundare vatten och dit vågar vi inte gå.
För även om Ingemund nu går i pension som yrkesfiskare, så stoppar han inte undan garnen.
– Nej, jag kommer att hålla på så länge jag kan, säger han och höjer för första gången det annars så lugna röstläget.
– Jag ska fiska för nöjes skull, men jag slipper ha yxan i nacken.
För att få behålla sin licens måste Ingemund komma upp i en inkomst av två basbelopp även framöver. Han har investerat i båt och garn och är inte redo att lägga av. Dessutom vill han ha fisk att lägga på tallriken.
– Fisk är det godaste jag vet. Jag äter det fem-sex gånger i veckan. Men lax tycker jag inte är så gott. Jag gillar inte smaken, då behövs det mycket god sås till. Nej, stekt sill. Eller torsk, det kan man äta rätt upp och ner. Eller så äggpanerar jag den, kryddar med salt och peppar och äter med pommes.
Ingemund lyser ikapp med solen som letar sig fram mellan molnen.
Ute till havs är han nästan alltid ensam. Lyssnar på musik, kopplar av och, om det är en fin natt, tittar på stjärnorna.
– Man ser allt omkring sig, förklarar Ingemund. Man har en härlig sikt och det är en ren njutning att sitta där.
Genom åren har han varit med om en och annan incident. Förr, när inga mobiltelefoner fanns, blossade fiskarna till varandra om de behövde hjälp.
– Det gäller bara att inte stirra upp sig om det går galet. Jag kan inte simma och tänker inte lära mig. Jag har ju båt, skämtar Ingemund men tillägger snabbt att det skulle nog inte vara så roligt att trilla i.

Väntar på fisken

Namn: Ingemund Olsson
Fyller: 65 år den 18 oktober
Bor: I Trelleborg
Familj: Sambon Eva, bonussonen Björn. Dottern Marie 20 och sonen Andreas 15 från ett tidigare förhållande.
Aktuellt: Hoppas att fisken ska börja samla sig igen.
Gå till toppen