Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Kunde ha spelat i Vikingarna

Björn J:son Lindh tycker att flöjtövande är mördans tråkigt, dödsmässor jädrans roligt och pianospelande en njutning.

KNAPPTORP.
Blomsterportalen från bröllopet står fortfarande framför ytterdörren, en eternelliserad mistel dinglar i en dörröppning, och i en fåtölj vilar en broderad kudde med texten "Kärlek är hemmets lycka och sol".
Love, love, love.
Vi är i Knapptorp utanför Nora i Västmanland. Här bor Björn J:son Lindh och Marie Nordenmalm. Man och hustru sedan mitten av augusti och kolleger i musiken – på bröllopet stod de själva för utgångsmarschen, fyrhändigt på orgel.
Björn J:son Lindh mötte vi först som skönlockig flöjtadonis med smak för indiska harmonier i det proggiga 70-talet.
På den tiden kunde hans musik ta sig litet experimentella svängar. I dag drar den oftast åt meditativ new age.
– Jag vill att min musik ska ge folk ro, säger han. Jag gjorde avspänningsskivor redan innan de blev moderna. Fast utan delfiner och vågskvalp, tillägger han med sitt typiska, litet avvaktande leende ...
Björn J:son Lindh har sysslat med det mesta i musikväg: jazz, klassiskt, fusion, rock, etno, gärna blandat. Hans ojämförligt största hit heter "Brusa högre lilla å", ett stycke nordisk naturlyrik, som har blivit en begravningsfavorit.
I den respektingivande opuslistan ryms också filmmusik till bland annat "Mannen på taket" och "Jägarna", tre Europasviter som han skrev för sig själv och Staffan Scheja och en mässa för oratoriekören i Nora kyrka, där hustrun basar för musiken.
Det mesta han har skrivit har varit instrumentalt. Dåliga texter kan sänka den bästa musik, tycker Lindh.
Björn J:son Lindhs far och farfar jobbade med tapeter. Musiken kommer från mammas sida; morfar var stumfilmspianist och en bror till honom storbandsledare i Chicago.
"Med guldtänder", upplyser hans sentida släkting som för egen del var mycket nära att hamna i dansbandssvängen. Redan som fjortonåring spelade Björn J:son Lindh sax i ett lokalt dansband hemma i Arvika och erbjöds med tiden jobb i Vikingarna.
Hade han sagt ja, hade han nog inte levt i dag, säger han lakoniskt. Att spela samma sak i fem timmar varje kväll hade, om inte annat, tagit död på hans musikglädje.
I stället utbildade han sig på Musikhögskolan. Från början med piano som huvudinstrument och flöjten vid sidan om. Men, som han säger:
– Blir man en jättebra pianist får man ägna sitt liv åt att klä sig i sig frack och bo på hotellrum. Och lyckas man inte, blir man pianolärare.
Ingetdera lockade. Det fick bli flöjten.
Och så, en dag i början av 1970-talet, hamnade Björn J:son Lindh i samma musikstudio som gitarristen Janne Schaffer. Där och då inleddes en vacker vänskap och ett musikaliskt partnerskap som pågår än.
– Jag kommer från det klassiska hållet, Janne från rocken, vi befruktar varandra, konstaterar Lindh. Och så är vi överklassyngel, båda två. Sånt gör också sitt till.
Knapptorp badar i sol. Genom köksfönstret i 1700-talshuset, som är en del av Marie Nordenmalms fädernegård, ser man sjön Vikern krusa sig i höstblåsten.
Innanför de nymålade faluröda väggarna ryms bland annat en musikstudio. Här komponerar Björn J:son Lindh. Och övar. Han brukar köra en timme på flöjten och två timmar på pianot varje dag. Att spela piano är ren njutning, säger han. Men att öva på flöjten tycker han är så mördande tråkigt, att han brukar ha ett sudoku eller ett korsord på notstället medan han spelar.
Vid sidan av musiken skapar han bilder. Det passar honom bättre än att spela golf.
Han jobbar med koppartrycksfärg på koppartryckspapper, men utan tryckpress. Har aldrig fattat idén med att göra serier, säger han.
I februari ställer han ut i Nora konsthall. Temat är Kvinnor i krigstid.
Innan dess fyller han sextiofem. På själva födelsedagen medverkar han i en konsert i Nora kyrka. På programmet står bland annat Mozarts Requiem.
– En dödsmässa. Jädrans roligt, säger Björn J:son Lindh.

Om Björn J:son Lindh

Yrke: Musiker.
Född: I Arvika.
Bodde: I Stockholm i trettio år. "Det var åtminstone femton år för mycket".
Bor nu: I Knapptorp utanför Nora.
Familj: Nyblivna hustrun Marie Nordenmalm, döttrarna Lotta och Sissel i ett tidigare äktenskap, fyra barnbarn.
Utmärkelser: Cornelisstipendiet, Grammis för Europatrilogin med Staffan Scheja, SKAP:s filmmusikpris, Arvika kommuns kulturpris.
Aktuell: Fyller 65 år 25 oktober.
Gå till toppen