Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ingen har vågat bryta tystnaden

Min nära vän dog i somras, helt plötsligt. Första månaden följde hon mig ständigt: i drömmen, när jag sprang, när jag skrattade. Begravningen i juli blev en ventil för sorgen och gråten. Tomheten finns fortfarande där, men det är som om hon har blivit lite suddigare i konturen nu. Men så plötsligt ibland när jag loggar in dyker hon upp, där bland vännerna. Leendet, blicken – en knivskarp påminnelse om allt det som var hon. Jag klickar mig in på hennes nästan helt blanka sida. Hon brukade rensa sin Facebookvägg helt, av princip.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen