Aktuella frågor

Debattinlägg: "Sjukhusfusion med hög riskfaktor"

Region Skåne har chans att göra något riktigt bra av fusionen av universitetssjukhusen i Lund och Malmö, förutsatt att gamla motsättningar nu skrinläggs, skriver Louise Bringselius, som vid Lunds universitet bedriver forskning kring fusioner i offentlig verksamhet.

Beslutet att fusionera universitetssjukhusen i Malmö och Lund tänder hopp i många läger. Region Skåne har nu en unik möjlighet att gå dessa förhoppningar till mötes och äntligen genomdriva en fusionsprocess som samlar – inte splittrar, så som fallet har varit med det tidigare sammanslagningsförsöket Proluma.
För att lyckas krävs således ett nytt tänkesätt där regionledningen inte betraktar regionen som en samling delar, utan som ett paraply under vilket man tillåter mångfald. Detta tänkesätt förutsätter också ett annat sätt att se på gränsdragningen mellan sjukhusen i Lund och Malmö.
Inom ramen för Proluma har regionledningen underblåst slitningar mellan universitetssjukhusen i dessa städer, utan att det egentligen har varit motiverat. Man har exempelvis arbetat utifrån en föreställning om att kliniker endast kan finnas vid ett av sjukhusen.
I stället hade man kunnat överväga att etablera en gemensam verksamhetsledning för kliniker, samtidigt som man möjliggör mångfald vad gäller såväl lokalisering som kultur.
Det är en vanlig fälla att vid fusioner tro att det för synergieffekter krävs att såväl administration som kärnverksamhet måste omstruktureras. Ofta ligger besparingspotentialen främst i administrationen, men när man väl upptäcker det är kärnverksamheten redan sönderklippt och man har framför sig enorma kostnader för återuppbyggnaden.
Regionens förhållningssätt till kulturskillnader mellan Usil och Umas har varit att dessa är problematiska och bör överbryggas. Men det är naivt av regionen att tro att man skall kunna sammansmälta två kulturer som har utvecklats över tid.
Med ett mer modernt förhållningssätt tillåter man befintliga kulturer att leva vidare sida vid sida i en fusion, samtidigt som man föder nya samarbeten och skapar samsyn kring målen. Denna samsyn ligger redan delvis inbyggd i vårdprofessionernas etik.
Samtidigt som regionen talar om kulturskillnader mellan Usil och Umas kan man se hur konflikterna i Proluma allt mer utspelar sig snarare mellan personal och ledning. Utvecklingen är inte ovanlig. Avgörande för om fusioner lyckas brukar vara just hur ledningen behandlar personalen.
Det är därför viktigt att läka det sargade förtroendet mellan regionledningen och vårdpersonalen efter Proluma.
Vid många fusioner talar man om hur en söndra och härska-teknik anammas och många menar att så även har varit fallet i Proluma.
Region Skåne har chans att göra något riktigt bra av fusionen av universitetssjukhusen i Lund och Malmö. Proluma har verkat splittrande, men nu kan man åstadkomma samling, om man undviker att reducera regiontanken till ett val mellan två städer eller sjukhus.
Låt sjukhusen i Malmö och Lund intensifiera sina samarbeten utan tvång och splittring. Välkomna mångfalden, men samordna administrationen. Med mångfald följer innovation, utveckling och motivation – och detta kommer att vara avgörande för Region Skånes konkurrenskraft i framtiden.
Genom att söndra och härska vinner man bara tillfälliga segrar och ur spillrorna efter slaget är det svårt att bygga nya tempel.
Louise Bringselius
Läs alla artiklar om: Vården i Skåne
Gå till toppen