Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Dramat under ytan

Nygårds Karin Bengtsson visar tre fotografier på Galleri Ping Pong i Malmö.

Nygårds Karin Bengtsson
: Three Rooms. Galleri Ping Pong, Malmö, t o m 30.1.
Nygårds Karin Bengtsson
Three Rooms. Galleri Ping Pong, Malmö, t o m 30.1
På Galleri Ping Pong visar Nygårds Karin Bengtsson tre fotografier som spräcker vinterdvalan med en raffinerad smäll. Förtjust och frustrerad låter jag blicken vandra fram och åter, mellan naken hud och sammet, skönhet och aggression. Hur kan hon med så enkla medel göra bilder fyllda med sådan intensitet? Tre människor, tre rum och en laddning som får luften att vibrera, tät av oförlösta känslor, melankoli och gåtfullhet. Ändå är allt så skenbart lugnt, kompositionen så exakt och skärpan klar.
Det brukar ofta påpekas att denna konstnär, utbildad i Helsingfors och verksam i Stockholm, i sitt arbetssätt liknar regissören. Målmedvetet väljer hon aktör, scenografi och rekvisita, och arrangerar i minsta detalj kostymer, ljus och poser. Hennes bilder kunde lika gärna vara stillbilder ur filmer som fotografiska stilleben. Eller för den delen måleriska tablåer – mer än en gång stöter jag i texter om hennes verk på referenser till 1700-talsmålaren Chardins interiörer, genomlysta av ett stilla ljus.
Fast när jag känner den vassa eggen bakom ytans utsökthet tänker jag hellre på en klassicist som David, en mästare på att fånga undertryckt dramatik med saklig precision.
I det här fallet ligger dock den konsthistoriska förebilden närmare till hands. Elegant genljuder Nils von Dardels mästerverk ”Den döende dandyn” i två av fotografierna som hon visar, men det är främst det tredje jag dröjer vid. Med tyst ursinne intar kvinnan rummet, ansiktets knallröda färg en skarp kontrast till kroppens behagfulla blekhet. Hennes närvaro provocerar, på en gång hotfull och utlämnad åt min blick. Som bild betraktad är den fascinerande, snudd på ohygglig. Som mänsklig erfarenhet förbittrat stark.
Carolina Söderholm
konstkritiker och konstvetare
Gå till toppen