Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Fälld i fuskdebatt – hoppas på revansch

Susanne Linde ville bli talesperson för kvinnor som gått in i väggen, men blev en symbol för fusk. Nu vill hon ha upprättelse.

Bild: Foto: Thomas Löfqvist
Stockholm, april 2005
Äntligen, tänker Susanne Linde. I knallrosa dräkt och med rak rygg promenerar hon till presskonferensen i riksdagshuset.
Under stort hysch-hysch har hon de senaste åren smitt planer tillsammans med Gudrun Schyman och andra feminister. Hon har trotsat sin trötthet och sin depression. Åkt från hemmet i Arboga till Stockholm för möten med Ebba Witt-Brattström, Ann-Britt Grünewald, Maria-Pia Boëthius och andra som vill göra Sverige mer feministiskt.
Det blir heta diskussioner vid krogbord. Trebarnsmodern Susanne Linde är sjukskriven för utmattningssyndrom och orkar inte alltid sitta kvar. Då får hon nycklarna till Gudrun Schymans Stockholmslägenhet där hon kan vila.
Nu, den 4 april 2005, har det äntligen blivit skarpt läge. Den feministiska diskussionsgruppen ska förvandlas till det politiska partiet Feministiskt initiativ. Och Susanne Linde har en viktig roll: som symbol för alla dubbelarbetande yrkeskvinnor som bränt ut sig.
Bredvid sig har hon de andra frontfigurerna i Fi: Tiina Rosenberg, Gudrun Schyman, Monica Amante och SoFia Karlsson. De kikar på alla journalisterna som samlas. Susanne Linde tycker att hennes Fi-kompisar verkar nervösa – ”ja, inte Gudrun förstås”, ska hon senare säga – men känner sig själv lugn.
”Nu händer det nåt”, tänker hon. ”Nu blir det nåt bra.”
Fyra dagar senare går folk ut ur mataffären i Arboga i avsmak och protest när Susanne Linde kommer in.
Utanför butiken hänger löpsedeln med hennes bild.
”Fi-ledaren misstänks för bedrägeri”, står det.
Arboga, sommaren 2000
Susanne Linde har jobbat på Arbogas stora industriföretag Aerotech Telub i 26 år. Hon är personalchef sedan 20 år. Hanterar anställda som blivit långtidssjukskrivna efter att de stressat sönder sig på jobbet.
Själv är Susanne Linde arbetsnarkoman. På helgerna åker hon ut till kontoret klockan halv fem på morgonen. Sliter för att hinna ikapp allt pappersarbete som hon inte hunnit i veckan. Spända käkar, torr i munnen. Det gäller att få undan så mycket som möjligt innan hennes make eller barnen ringer hemifrån och vill ha hem henne till frukost.
Under sommarmånaderna 2000 slutar Susanne Linde att sova på nätterna. Hon kan inte längre somna. Ta en whisky, säger hennes man, hjärtläkaren. Det hjälper inte. Sömnlös vecka läggs till sömnlös vecka. Livet går snabbt utför. Hon blir irrationellt ilsken för minsta grej.
Men hon slutar inte jobba.
En dag i augusti är hon hos doktorn med ett av barnen. Läkaren ser att Susanne mår dåligt och fattar ett beslut: ”Nu sjukskriver jag dig”.
Susanne är först tacksam att någon satt stopp. Men under hösten glider hon ner i depressioner och panikångestattacker. Hon flyttar hem till sina föräldrar. Maken får ta hand om barnen – hon står knappt ut att höra deras röster. Självmordstankar tar form.
”Om jag inte kan leva med dem jag älskar – varför ska jag leva alls?”tänker hon.
Efter en tid kan Susanne Linde flytta hem. Hon är skör och läkarna avråder henne från att jobba. Sjukintygen förnyas år efter år.
Susanne Linde uppmanar Aerotech Telub att ge hennes vikarie fast jobb.
Arboga, hösten 2004
Före lanseringen av Fi inser Susanne Linde att en del människor kommer bli provocerade av henne.
En kvinna sjukskriven för utmattningssyndrom som plötsligt står i rampljuset. Hur orkar hon jobba politiskt om hon inte klarar vanliga jobb? Är hon en fuskare?
Susanne Linde ringer och kollar med Försäkringskassan i Arboga: Är det okej att hon engagerar sig politiskt? ”Man ska göra så. Jag vill vara ärlig”, ska hon senare säga.
Handläggaren blir förtjust. ”Å vad bra”, säger hon, ”då kommer du ju ut och träffar folk.”
– Du kanske ska bolla det här med någon kollega, så att det verkligen är okej, insisterar Susanne Linde.
Kollegan är lika entusiastisk. 
Social träning. Helt rätt i rehabiliteringen.
Stockholm–Arboga, 
6 april 2005
Två dagar efter Fi:s presskonferens publicerar Dagens Nyheter en debattartikel. Elva försäkringsläkare i Västernorrland skriver att det är orimligt att Susanne Linde är sjukskriven och samtidigt styrelsemedlem i Feministiskt initiativ.
”Vi finner att det arbete och den energi som krävs för detta inte är förenlig med hel avsaknad av arbetsförmåga i enlighet med socialförsäkringens regelverk”, skriver de.
Försäkringsläkarna gör denna bedömning utan ha träffat Susanne Linde. De har inte läst hennes sjukjournal. De känner inte till omfattningen av hennes politiska engagemang.
Telefonerna hos Försäkringskassan i Arboga går varma. De som ringer är journalister och arga skattebetalare. Många anmäler Susanne Linde anonymt för fusk. ”Mest män”, säger en handläggare.
Först försvarar Försäkringskassan sitt beslut. Länsdirektör Robert Granath påminner journalister om ett JO-beslut: man inte får förmena en sjukskriven dennes demokratiska rättigheter att engagera sig politiskt.
Bara någon dag senare vacklar Försäkringskassan. De gamla handläggarna i Arboga byts ut. Ett nytt beslut fattas: Susanne Linde kan arbeta halvtid.
Journalister ringer nonstop. Gudrun Schyman ger sin medsyster i Fi ett råd:
– Svara inte i telefon för de vill dig inte väl.
Västerås, 12 juni 2006
Susanne Linde har inget jobb längre. Efter 32 år på Aerotech Telub har hon blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Nu gäller det att få upprättelse mot Försäkringskassan. Linde har överklagat beslutet och är spänd när hon åker in till länsrätten i
Västerås.
När domen faller börjar Susanne Linde att storgråta. Hon är ingen fuskare, konstaterar länsrätten, utan har tvärtom gjort allt rätt.
Domarens syrliga ton mot Försäkringskassan känns som en liten revansch, tycker Susanne Linde.
I Försäkringskassans akt om henne ligger artiklar från Aftonbladet och Expressen.
Arboga, februari 2010
Susanne Linde serverar te och berättar att hon blivit miljöpartist. Hon är fortfarande medlem i Fi men ska gå ur nu, säger hon. Fi svek när det blåste som värst, tycker hon. Susanne Linde kände att partiet ville gömma undan henne.
– Jag har letat efter ett annat parti, funderat på V eller S. Så gick min dotter med i Miljöpartiet och övertygade mig.
Hon är fortfarande sjukskriven för utmattningssyndrom och depression.Hon kämpar för att bli friskare. Har fått kontakt med en jättebra psykolog, säger hon, en kognitiv beteendeterapeut.
Hon saknar sitt jobb på Aerotech Telub.
– Jag älskade det. Men realistiskt kommer jag aldrig att få ett sånt jobb igen. Jag är 55 år, vet du.
På bordet bland tekopparna ligger Malmöstatsvetaren Björn Johnsons nya bok ”Kampen om sjukfrånvaron”. Susanne Linde är med i den. Johnsons tes: Hade Linde och Fi lanserats några år tidigare hade hon faktiskt blivit en symbol för utarbetade kvinnor. Men 2005 var fuskdebatten så stark att det var dömt att misslyckas.
– Jag ville säga: jag är en del av ohälsotalet. Det är mig ni jagar. Så här ser jag ut.
Katten Felix hoppar upp i soffan. Susanne Linde klappar honom. Säger:
– Det vill jag fortfarande.
Gå till toppen