Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Genväg till arvet

Hur många judar härstammar egentligen från Palestina? Inte särskilt många, om man får tro Shlomo Sand. Per Gahrton har läst hans bok.

The invention of the Jewish people

Author: Shlomo Sand. Publisher: Verso. PublishYear: 2009.
”Judisk genetik” – är det ett nytt påfund av antisemiter? Nej, inte enligt den israeliske historikern Shlomo Sands bok ”The invention of the Jewish people” (Verso, London). Enligt Sand är ”judisk genetik” ett allvarligt menat forskningsfält för israeliska genetiker, som i artiklar i till exempel Human Genetics försöker bevisa att alla judar har samma arvsmassa och samma ursprung, i Palestina, och därmed, enligt sionistisk ideologi, en ”historisk rätt” att ”återvända”.
Är det då inte allmänt vedertaget att romarna år 70 förstörde det heliga templet i Jerusalem, fördrev alla judar från Palestina och därmed skapade ”förskingringen”? Jo, men nu hävdar Sand att det inte var riktigt så enkelt.
Romarna fördrev aldrig hela befolkningar, bara vissa nyckelgrupper. Massan av bondebefolkningen lämnades i fred. Efterhand helleniserades och kristnades Palestinas judar, efter den muslimska erövringen i slutet av 600-talet inleddes en långsam arabisering och islamisering. Mycket talar för att dagens palestinier delvis är ättlingar till judiska bönder, en teori som Sand intressant nog kan visa att två ledande sionister, Ben Gurion (senare premiärminister) och Ben Zvi (senare president) var anhängare av på 1920-talet, i syfte att ”återomvända” palestinierna till judendomen!
Varifrån kom då de miljoner judar som fanns i Medelhavsområdet utanför Palestina redan under de första århundradena efter Kristus, om de inte hade fördrivits från Palestina? Sands svar är: De var konvertiter. Det är visserligen sant att judendomen länge har varit icke-missionerande, men för tvåtusen år sedan var judendomen en populär religion, med en enda immateriell gud, vilket för den tidens moderna människor verkade rimligare än grekernas och romarnas menageri av halvmänskliga gudar.
Efter hand konkurrerades judendomen ut av kristendomen. Men under några hundra år hann judendomen sprida sig genom omfattande omvändelser. I några fall visar Sand att hela folkgrupper gått över till judendomen, bland annat på Arabiska halvön, i Etiopien och Nordafrika och, inte minst, i Khazarriket norr om Kaukasus, vilket existerade från 700-talet till 1300-talet.
Den brittiske-judiske författaren Arthur Koestler skrev en bok om khazarerna 1976 ”The Thirteenth Tribe”, vilket ledde till att han anklagades för förräderi mot sitt folk. Ingen ifrågasätter dock att Khazarriket antog judendomen som religion och ­hebreiska som officiellt administrationsspråk. Enligt Sand var khazarerna förfäder till Östeuropas judar.
Slutsaten blir att ganska få av världens judar är biologiska ättlingar till Abraham och Moses. Egentligen borde varje israel vara medveten om att det inte kan stämma att alla judar härstammar från Palestina. På 1970-talet erkände Israel de afrikanska ”falashas” i Etiopien som judar och hämtade flertalet av dem till Israel, trots att man inte behöver vara genetiker för att inse att deras DNA-relation till Abraham & Co är obefintlig.
Betyder Sands tes att Israel har förlorat sin rätt att existera? Inte alls. Jag instämmer med Arthur Koestler när han skrev: ”Israels rätt att existera bygger inte på judarnas hypotetiska ursprung eller ett mytiskt avtal med Gud utan på internationell lag, det vill säga FN:s beslut 1947.”
Sands rön hotar inte Israels existens, men kan ha betydelse för Israels fortsatta koloniseringspolitik. Kanske skulle Sveriges och EU:s protester mot israeliska bosättningar i Jerusalem och på Västbanken öka i styrka om Sands forskningsrön blev allmänt accepterade.
Per Gahrton
f d EU-parlamentariker

Gå till toppen