Kultur & Nöjen

Den sista sången

Den inflytelserike diktaren Ragnar Thoursie debuterade för en hel ­pensionsålder sedan. Nu sjunger 90-åringen sin poesi från en värld som angår alla, men som sällan omtalas i litteraturen – äldreomsorgen.

Ragnar Thoursie vill inte kalla den diktsamling. Anspråkslös och snäll – så ­beskriver han sin bok ”Sånger från äldreomsorgen”.
– Hur sjutton kommer det sig att du som bor nere på gränsen till mörka Småland intresserar dig för en så obetydlig bok? Det gör Svenska Dagbladet också, och tidskriften Ordfront och P1. Det måste ju vara något galet!
Blygsamheten är i alla fall totalt obefogad med tanke på recensionerna boken fått.
– Äldreomsorgen. Alla är på något vis berörda eller kommer att bli berörda. Och det är ett gemensamt problem för samhället. Väldigt svårt att klara ut. 
Du skriver i förordet att boken är ett poetiskt remissvar på Äldreboendedelegationens slutbetänkande.
– Det var lite övermodigt sagt. Jag har varit både skribent och byråkrat och jag tror att mitt yttrande är intressant för att jag själv är med i verksamheten just nu. Intagen, föremål för omsorg. Jag är ingen oväsentlig remissinstans.
Ragnar Thoursie har lämnat sin tvårums­lägenhet i Nacka och flyttat till ett äldreboende. I fönsternischen står ett gammalt svartvitt amatörfoto på hans föräldrar och syskon, från barndomshemmet.
Boken skrev han förra sommaren. Den skildrar hemtjänsten och ­dagverksamheten men inte hans nuvarande hem. Hans tidigare sambo Lena Cavallius är på besök och visar hans anteck­ningsbok, som är klädd med rött ­kinesiskt tyg. Här an­tecknade han sina tankar. 
Sånger från äldreomsorgen heter boken. Hur låter sångerna? 
– Man får tänka sig en kör av röster – de flesta med falska tonfall. Falska stämmor, ostämda – som sjunger var och en efter sin egen näbb, om man har någon näbb. En del är belåtna och en del är förbannade. En del är ingenting, bara sjuka och dåliga. 
När Ragnar Thoursie ska prata om boken börjar han gråta. Tårarna går inte att stoppa. 
– Du förstår perspektivet. Jag blir själv gripen av motivet, som är storartat, mycket större än boken. Äldreomsorgen är en ­kolossal fråga för samhället. 
Ragnar Thoursie har ­avstått från att vara kritisk och sarkastisk. Istället har han försökt se tillvaron ur de gamlas perspektiv, i all vänlighet och tacksamhet gentemot samhället. Som i dikten Nackas Babylon: 
Raja, Addis, Eva, Mirja, Nasi, Jami,
Abbi, Sirpa, Karin, Halimo, Jehosif ...
Namn ur Babylons förbistring?
Nej, från Nacka kommun i Stockholms län.
Några bland de många 
invandrare och infödda som sköter
oss ensamboende gamla.
Hemtjänstens tappra välfärdsarmé.
– I mitt uppdrag finns inte kritiken med på allvar, även om den skymtar fram emellanåt, säger han.
Ragnar Thoursie har kallats för folkhemmets Rimbaud, för att han liksom den franske poeten övergav en lovande poetkarriär som ung. Som sin far lokföraren valde han att ta ett tryggt jobb i statens tjänst. En klassresa, som bland annat berättas i Anneli Jordahls bok ”Klass” (2003). Han klev in på AMS och stannade i 37 år. Därefter tog han upp poesin igen. 2003 kom också ”Elefantsjukan”, en delvis satirisk skildring av byråkratins korridorer.
Hur avspeglar sig ditt jobb på AMS i ditt språk som poet?
– Jag har ett utredningsspråk och ett lyriskt språk som kommer till uttryck i dikten, som tydligen ­Akademin har upptäckt har påverkat andra ­författare. Så verksamheten som ­byråkrat har inte för­sämrat den lyriska texten.
Skriver du fortfarande?
– Nej, det gör jag inte. Jag sover, mycket. Jag har jobbat så mycket i mitt liv, så jag är trött på gamla dar. Faktiskt, jag har varit en väldigt stor arbetsmänniska.
Några dikter har ett mörkare tema – att se tillbaka på livet och närma sig döden. Eller om försäljning av omsorg, ett exempel på en politisk förändring som skett sedan Ragnar Thoursie själv slutade inom staten. 
Hur är det att vara, som du beskriver, en kund i vården?
– Man upplever sig som ett föremål för omsorg, ibland rentav ett föremål i omsorgen, som jag skriver i en av dikterna.
Lena Cavallius sufflerar, som hon ofta gör under intervjun: 
– Här i Nacka kommun är det påtagligt. Först hade kommunen en del hemtjänst i egen regi. Sedan skulle allt vara valfrihet. Och så skulle du Ragnar, och andra gamla, välja mellan 42 olika anordnare. Valfrihet! Men du hade en bra biståndshandläggare på kommunen.
Vid sidan av kritiken är Ragnar tacksam. Han tillägnar boken hemtjänstens personal.
– Omsorg är i och för sig tidskrävande och krävande, säger han. Jag hade en definition här för mig själv: Omsorg är en ädlare form utav kärlek. Kärlek är i viss utsträckning i eget intresse. Omsorg är i andras intresse helt och hållet. Fritt från personliga förmåner och fördelar.
Ålder: 90
Yrkesliv: författare, anställd vid Arbetsmarknadsverket 1955-85. Byråchef från 1972.
Debut: år 1945 med diktsamlingen Emaljögat. Den har betytt mycket för bland andra Tomas Tranströmer och Kjell Espmark.
Andra uppmärksammade böcker: Kråkorna skrattar (1989), Elefantsjukan (2003), Igelkottsfrid (2007).
Senaste diktsamling: ”Sånger från äldreomsorgen” kom i höstas.
Familj: Barn och barnbarn. Före detta sambon Lena Cavallius, som han känt i 30 år.
Bor: I äldreboende i Nacka.
Belönad: Med Svenska Akademiens kungliga pris i december 2008.
Gå till toppen