Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tillbaka på gatorna

”Vad gör EU åt det grasserande hatet mot romerna? I stort sett ingenting.”

Europa håller andan.
Idag genomförs andra omgången i det ungerska parlamentsvalet. Efter första omgången den 11 april står det redan klart att Ungern får en högerregering efter åtta år med socialistiskt styre. Fidesz, ett från början liberalt parti som slagit över i nationalistisk populism, fick drygt 52 procent av rösterna. Nu ligger två tredjedels majoritet – och därmed nästan obegränsad makt – inom räckhåll för Fidesz.
Men mest oroande är framgången för högerextrema Jobbik, som med nästan 17 procent av rösterna blev tredje största parti.
Jobbik skulle kunna beskrivas som kammen på en våg av ultranationalism som sköljer fram genom stora delar av ett hårt krisdrabbat Öst- och Centraleuropa, en region fylld av obearbetade etniska och nationella konflikter från det förflutna. Jakten på syndabockar pågår för fullt. Judar trakasseras i Ungern och andra länder med starka antisemitiska traditioner, men mest utsatta är romerna.
Återigen tågar uniformerade och välorganiserade rasister på europeiska gator. Det är i allra högsta grad ett problem för EU.
Romerna, som förr kallades zigenare och i Sverige även ”tattare”, nådde under medeltiden Europa på sin vandring från Punjab och Sind i nuvarande Indien och Pakistan. Det mesta talar för att deras uppbrott var en följd av muslimska invasioner och massakrer på hinduer i början av 1000-talet. Modern forskning tyder på att romernas identitet – språket och kulturen – formades inom den hinduiska armé som tvingades retirera genom Afghanistan och Iran och vidare till Anatolien.
Idag lever 15–20 miljoner romer runt om i världen. Den övervägande delen, cirka 12 miljoner, finns i Europa, varav majoriteten, omkring 7,5 miljoner, koncentreras till fem EU-länder: Rumänien, Ungern, Tjeckien, Slovakien och Bulgarien.
Rumänien har flest romer i Europa, men Ungern är det land i världen som har den största andelen romer i sin befolkning. Enligt inofficiella uppskattningar, som är mer trovärdiga än de officiella, är uppemot 10 procent av Ungerns invånare romer.
Ungern, för några år sedan ett postkommunistiskt föredöme, befinner sig i akut ekonomisk kris. Förra året krympte BNP med 6,3 procent. Internationella valutafonden, IMF, har ryckt ut med nödlån. Arbetslösheten närmar sig 12 procent och inflationen 6 procent.
Med slagord som ”Ungern tillhör ungrarna” utmålar Jobbik systematiskt romerna som roten till det onda. Romerna ägnar sig, heter det, åt kriminalitet istället för arbete och tär på statens knappa resurser. Hetsen har gett politisk utdelning inte bara i årets val, utan också i förra årets EU-val, då Jobbik samlade 15 procent av rösterna och tog plats i EU-parlamentet.
Så här kan det låta när Gábor Vona, Jobbiks unge partiledare, tar till orda (The Guardian 8/4):
”När det gäller zigenarfrågan så är situationen i vissa delar av landet att likna vid ett inbördeskrig. Nu hjälper endast drastisk intervention ... vi måste skapa en miljö i vilken zigenare kan återgå till en tillvaro med arbete, lagar och utbildning. För dem som vägrar återstår två alternativ. De kan antingen välja att utnyttja EU:s fria rörlighet och lämna landet för vi kommer inte längre att tolerera snyltande eller kriminalitet. Eller så finns det ju alltid fängelse.”
Denna retorik spär på ett hat mot romerna, antiziganism, som på senare år har övergått i allt grövre våld. Enligt en rapport från European Roma Rights Centre, ERRC, har minst 45 våldsamma attacker mot romer registrerats i Ungern sedan 2008. Nio romer har dödats.
I februari 2009 skedde ett förfärande övergrepp i byn Tatárszentgyörgy. Ett hus sattes i brand och när de boende flydde blev de beskjutna. En far och hans fyraårige son dödades. Polisen, som ofta vänder ryggen till när romer angrips, avfärdade först det inträffade som en olycka medan företrädare för Jobbik hänvisade till interna konflikter mellan romer.
Men i detta och många andra fall med våldsam antiziganism finns det en hel del som pekar på att Magyar Garda är direkt eller indirekt involverat.
Magyar Garda, Ungerska gardet, är en paramilitär privatmilis knuten till Jobbik. Gardet, som förbjudits av Högsta domstolen, opererar öppet och ogenerat. Medlemmarna klär sig i ”folkdräkter”, egentligen uniformer, inspirerade av den fascistiska Pilkorsrörelsen, som 1944–1945 hjälpte Nazityskland att massdeportera ungerska judar.
Antiziganismen breder inte bara ut sig i Ungern:
Amnesty International påpekade tidigare i år att romska barn utsätts för ”rasåtskillnad” i Tjeckiens skolsystem. Många av dem placeras i skolor och klasser för förståndshandikappade trots att Europadomstolen 2007 slog fast att detta strider mot rätten till fullgod utbildning.
I slovakiska Ostrovany, liksom tidigare i tjeckiska Utsi nad Labem, har det uppförts en mur som avskiljer romerna från övriga invånare.
Bulgarien kritiserades förra året för att bryta mot EU:s sociala stadga genom att neka romer tillgång till sjukvård.
I Rumänien har vissa skolor inrättat särskilda klasser för enbart romer och sju av tio romska hushåll saknar rinnande vatten.
Värst är det alltså i Öst- och Centraleuropa, där romernas medellivslängd är strax under 60 år. Men Västeuropa är ingalunda immunt mot antiziganism. I Silvio Berlusconis Italien registreras romer med fingeravtryck, de vräks från sina bosättningar och de utsätts för pogromliknande pöbelattacker.
Vad gör EU åt det grasserande hatet mot romerna?
I stort sett ingenting.
Det framgår med sorglig tydlighet av en ny bok: Född fördömd. Romerna – ett europeiskt dilemma. Författaren, journalisten Irka Cederberg, har länge varit engagerad för romernas rättigheter och Född fördömd är skriven med passionerad precision.
Hon berättar om romernas historia, redovisar forskningsrön och skildrar de oerhörda lidanden som Europas romer har upplevt under tusen år: slaveri, massavrättningar, steriliseringar. Judarnas utplåning var förvisso det huvudsakliga målet för Förintelsen under andra världskriget och antisemitism var den bärande och drivande kraften bakom nazisternas ideologi, men Cederberg betonar att minst en halv miljon romer också blev offer för historiens största förbrytelse.
Europas ansvar för romernas utsatthet och marginalisering är tungt och ovedersägligt. Men EU:s reaktion på det uppflammande hatet har mest haft karaktär av läpparnas bekännelse.
Rapporter, utredningar och deklarationer har avlöst varandra. Inget av detta har fått konkret effekt, trots att åtminstone två EU-direktiv om likabehandling är tillämpliga på romerna. I spanska Córdoba anordnades så sent som häromveckan en EU-konferens på temat Europas romer. Den utmynnade i sedvanligt snömos om ”hållbar tillväxt för alla”.
Istället har situationen försämrats sedan 2005, då EU-kommissionen slog fast att behandlingen av romerna är ”en av de viktigaste politiska, sociala och humanitära frågorna i dagens Europa”.
Som Cederberg framhåller beror denna passivitet på att EU-ledarna vill att det romska problemet skall behandlas på nationell nivå, eftersom de helst inte vill kritisera varandras minoritetspolitik.
Men Jobbiks succéval i Ungern och tilltagande diskriminering av romer i en lång rad medlemsländer borde placera frågan på EU:s övernationella dagordning.
”Vi måste äntligen erkänna romerna som ett folk i Europa, den största europeiska minoriteten utan land”, skriver Irka Cederberg.
En av dem som i praktiken uträttar något för att främja romernas sak är den ungersk-amerikanske finansmagnaten George Soros, född i en judisk familj i Budapest 1930. Hans nätverk av stiftelser har särskilt satsat på utbildning för att den vägen hjälpa fram en elit som kan fungera som föredöme för andra romer. Men privata initiativ av det slaget räcker inte, anser Soros, som efterlyser ”en heltäckande europeisk strategi”.
Soros lyfter dessutom fram den rent ekonomiska aspekten. Romerna är en snabbt växande grupp; i Ungern beräknas de 2040 utgöra 40 procent av befolkningen i arbetsför ålder. Att fortsätta hålla dem nedtryckta och outbildade är ekonomiskt vansinne.
Romer har i århundraden rört sig över gränserna och har därigenom samlat kollektiva erfarenheter från nästan alla Europas länder. På sätt och vis är de, med Nobelpristagaren Günter Grass ord, ”de enda sanna européerna”. Ändå bygger man murar mot dem och ändå tränger man undan dem i getton – i ett Europa som borde ha sett nog av sådant.
Valet i Ungern är ett skrämskott. Måtte det stanna vid det.
per.t.ohlsson@sydsvenskan.se

MER ATT LÄSA: Född fördömd. Romerna – ett europeiskt dilemma (Leopard Förlag) av Irka Cederberg. Begrav mig stående. Zigenarna och deras resa (Ordfront) av Isabel Fonseca. www.errc.org.www.romarights.net.

Gå till toppen