Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Fotbollsfrälst frilansare

I två år har före detta Malmöbon Jonas Svensson bott i hus utanför Trelleborg.

Jonas Svensson har lämnat Malmö för Söderslätt. Foto: Tomas Nyberg
Sedan i fjor har han egen firma, är engagerad i olika skrivprojekt och filar på en roman.
Jonas Svensson kastar en hastig blick på den gula huskroppen som enligt ägaren är obstinat och lever sitt eget liv. Gör en gest mot den stora vedhögen som ligger samlad på marken.
– Jag får ofta höra att man aldrig blir färdig när man äger hus. Så är det kanske, säger Jonas Svensson på utpräglad kalmaritiska.
Uppväxten i kuststaden beskriver han som okej.
– Det är en otroligt vacker stad, men inte så kul att bo i. Det är väldigt bakom mig. Jag har ingen kontakt längre.
1994 var det en Kalmarkoloni som flyttade till Malmö. Jonas Svensson hängde på och började Skurups folkhögskolas skrivarlinje.
– Jag borde ha utnyttjat tiden bättre, möjligheten att skriva fritt ett helt år.
Sedan blev det studier i Lund. Kulturvetenskap, etnologi samt bok- och bibliotekshistoria.
– Jag hade väl en tanke om att bli bibliotekarie, men så träffade jag en tös och flyttade till Trondheim istället.
Han stannade i ett och ett halvt år. År som han ägnade åt poesi, bemanningsjobb och att vara obekväm med Norge.
– Det är en erfarenhet, summerar han. Jag läste litteraturvetenskap och jobbade extra på Adecco.
Tillbaka i Malmö återvände han till samma lilla lägenhet vid Möllevången som han lämnat. Det var 2002. För två år sedan gick flytten till Hönsinge. Till ett hus från 1926, visserligen i behov av renovering, men omgivet av fyra åkrar så att katterna kan springa fritt.
– Att flytta ut på landet var en grej jag haft i bakhuvudet. Vi letade länge innan vi hittade det här. Lisa och jag hade inte provat att bo ihop tidigare. Jag ångrar det inte, men det är jobbigt.
Han hör hur tokigt det blir och rättar sig snabbt.
– Inte att bo ihop alltså, utan att ha hus.
Men fördelarna uppväger.
– Hus innebär att man får rå sig själv. Jag har bott i små lägenheter i Malmö, men här kan jag ta för mig. Det är mitt eget. Mitt! Jag gör vad jag vill.
Vi sitter i den uppvuxna trädgården. För en gångs skull är det vindstilla på Söderslätt. Katten Janson leker under bordet men får syn på en fjäril och försvinner snabbt bort på nya äventyr. En bit bort finns Jonas Svenssons egen lilla oas, växthuset.
– Ja, skrattar han och kliar sig på höger underarm där hans far, sotaren, är avporträtterad på en stor tatuering.
– Det är mitt lilla pysselprojekt. Det är väldigt skönt att vara där. När jag kört min sambo till bussen är det till växthuset jag går.
Ännu är inte säsongen igång men snart kommer han att odla tomat, gurka, paprika och meloner.
Ett annat fritidsintresse är fågelskådning.
– Min svärfar är en fågelskådare av rang och han har lurat in mig också. Jag är mycket stadsmänniska, men jag känner mig hemma i naturen.
Sedan i fjor driver han enskilda firman 668 Text & Form, uppkallad efter hemadressen.
– Jag layoutar foldrar och broschyrer och skriver en del. Det är det här jag vill göra och då kan jag lika gärna prova att ha en egen firma, resonerar han.
– Det är en lyx att en av oss kan jobba hemma.
Uppdragen består bland annat i att ansvara för tidningen Alumas notiser, dessutom skriver han krönikor med jämna mellanrum.
– Jag skriver krönikor för en svensk hemsida om FC S:t Pauli, säger Jonas Svensson och berättar engagerat om fotbollsklubben som vunnit en bit av hans hjärta.
– Det är en väldigt udda klubb i Hamburg. Alla andra fotbollsklubbar är opolitiska och tar inte ställning, men det gör de. En stor del av supporterklubben är väldigt vänster och stämningen på läktaren kring deras hemmamatcher är väldigt annorlunda mot här hemma. Här har allt kring fotbollen blivit så tillrättalagt med fina arenor och underhållning i pausen.
Jonas Svensson skakar ogillande på huvudet. Men tatueringen på hans vänstra underarm skvallrar om att det finns en svensk klubb som han är trogen – trots en ny fin arena.
– Ja, som gammal kalmarit har jag fått försvara den många gånger, säger han och vrider på armen så att porträttet av Bosse Larsson och MFF:s emblem syns.
– Jag älskar Malmö och fotbollslaget är så integrerat med staden.
Ett annat skrivprojekt är en roman som han filat på ett tag.
– Det är så kul. Det är ju egentligen det jag vill göra. Det här stället har en väldigt rolig historia, säger han och kastar en hastig blick mot huset. Jag försöker suga i mig alla historier det bär på. Vi får se vart det tar vägen, det vet man aldrig.
Bor: I Hönsinge.
Familj: Sambon Lisa Brännman och två katter. Mor i Kalmar.
Fyller: 40 år den 26 april.
Gå till toppen