Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Sten Bertil Olsson räddade Spyken från att bli P-hus

Lärare på Polhem, rektor på Spyken och Katte och sedan utbildningsdirektör. Efter 40 år i Lunds kommun tänker Sten Bertil Olsson nu gå i mål - som doktor i företagsekonomi.

Bild: Foto: Anna Bank
När var du lärare på Polhem?
- Jag började 1970 efter lärarutbildningen. Hade läst både en pol mag och en ekonomexamen så jag blev lärare i ekonomi och samhällskunskap.
Varför blev du skolledare?
- Jag blev jag uppmanad att söka ett ledigt jobb som studierektor och på den vägen blev det. Det är kul att jobba som lärare men skolledarjobbet låg lite mer i linje med min utbildning.
Sen blev du rektor på Spyken i 14 år?
- I juli 1981 började jag på Spyken som då hette Strömbergsskolan efter Johannes Strömberg (rektor 1898-1916) som startade skolan. Men i hundra år hade den kallats Spyken i folkmun.
Vad är du mest stolt över från tiden på Spyken?
- Helt klart att jag räddade Spyken från att förvandlas till parkeringshus, vilket var aktuellt i valrörelsen 1984. Jag planerade tillbyggnaden med de rosa husen tillsammans med arkitekten Yngve Lundvist. Vid invigningen 1986 döptes skolan om till Spyken.
Sen gick du över till fiendesidan?
- Ja, så såg nog eleverna det. 1995 blev jag rektor på Katedralskolan. Där stannade jag bara i knappt tre år, men var med om att skapa en bättre gemensamhetsanda på skolan. Det var lite bekymmersamt när jag började, men vi fick eleverna att börja samverka bättre socialt. Och så invigde jag elevkafeterian och Svanegatshuset.
1998 efterträdde du Bengt Lidberg som utbildningsdirektör. Vad har du åstadkommit i den rollen?
- Jag är mest stolt över internationella skolan, som är viktig att utveckla vidare nu när vi går mot att förverkliga ESS. Jag har också varit med om att bygga upp samarbetet Malmö-Lund vad gäller lärlingsutbildning och Byggutbildning Syd. Det kan nog ses som murbräcka för framtida samarbeten mellan kommunerna på andra områden. Och så samlade vi Komvux under ett tak på Gastelyckan.
Du slutade i fredags. Hur känns det och vad kommer du att sakna mest?
- Bruset! Alla mejl och samtal som redan stannat av. Det känns redan konstigt. Och arbetskamrater och andra kontakter förstås. Det kommer att ta tid att vänja sig vid ett lugnare tempo. Men nu ska jag faktiskt gå ner till att jobba hundra procent.
Du har pendlat i bil mellan Lund och Höllviken i 40 år. Vad har du gjort i bilen, lyssnat på musik eller talböcker?
- Nej, jag har mest talat i telefon. I bilen hann jag med alla samtal som inte hanns med under dagen. Under en tid hade jag två förvaltningar, både utbildning och centrala skolnämnden. Det blev mycket övertid som jag nu tar ut tillsammans med semester. Så formellt slutar jag först i höst.
Vad ska du göra nu?
-Jag vill alltid gå i mål och nu gäller det min doktorsavhandling i företagsekonomi. Den ska handla om gymnasieskolans utveckling i Skåne, från statligt monopol till marknad på lika villkor, med frågetecken efter både marknad och lika villkor.
-Och så har jag två hus att jobba med, vill gärna resa mer och hoppas få barnbarn när avhandlingen är klar.
Vilket råd vill du ge din efterträdare Stefan Norrestam?
- Känn av den speciella Lundaandan. Lund är Lund, på gott och ont.
Gå till toppen