Upplägget kallas internationellt för "vanity scam" - En
bluff som riktar sig mot fåfänga personer.
De senaste decenniet har Lunds universitet lagt stora resurser på att jaga
studenter som sökt kurser och program med falska meriter. Misstankarna har
särskilt riktats mot utländska studenter som misstänkts ha köpt examensbevis
från bluffuniversitet i USA, Asien eller Afrika.
Internt verkar kontrollen inte ha varit lika rigorös.
Sydsvenskans granskning visar att flera professorer har meriter som går att
köpa på internet. Meriter som några av dem också bifogat när de äskat pengar
hos Vetenskapsrådet och forskningsrådet Formas men också för att söka
tjänster internt.
Det handlar om till synes prestigefulla nomineringar till olika sorters
hedersomnämnanden i biografiska uppslagsverk med titlar som "International
Scientist of The Year", "International Professional of The Year",
"2000 Most outstanding Intellectuals of the Year" och "International
Book of Honour".
Böckerna ges ut av International Biographical Centre in Cambridge (IBC) och
American Biographical Institute (ABI). Båda har i omgångar de senaste tio
åren anklagats för att ha så kallade vanity scams som affärsidé, alltså att
lura folk på pengar genom att spela på deras fåfänga.
Sven Strömqvist, vice rektor på Lunds universitet och professor i lingvistik,
har angett utmärkelsen "World Wide Honours List Award" för "outstanding
contribution to linguistic and cognitive sciences 2004" i sitt cv.
– Usch, har jag inte strukit den... Jag trodde att jag hade städat bort den,
blir hans första kommentar till Sydsvenskan.
Det här kallas vanity scam. Är du fåfäng?
– Ja det får jag väl erkänna. Detta var under en tid då jag fick väldigt
mycket utmärkelser på ett sätt jag aldrig fått tidigare. Jag kände mig
jättehedrad. Och sedan kom det här från Cambridge och... jag minns inte att
jag tyckte att det var toppnoteringen, men jag tyckte det var lite
smickrande för det var ju från Cambridge. Jag kände mig säkert lite
smickrad. Lite fåfäng är jag ju.
Enligt Strömqvist började allt med att han blev omnämnd i Marguise
referensverk Who is Who. Kort därefter kom World Wide Honour-nomineringen
och sedan en rad andra nomineringar.
– Först blev jag väldigt glad men sedan tyckte jag att det var lite underligt.
När det gäller riktiga priser så behöver man ju inte betala något. De var
mycket ivriga med att följa upp det här med kommersiella erbjudanden knutna
till nya, ännu finare utmärkelser, som jag nominerats till och skulle kunna
få.
– Beskrivningarna i nomineringarna var så monumentalt insmickrande att även
den mest självupptagne och lättsmickrade person borde fatta misstankar,
säger han och skrattar högt.
Sven Strömqvist anade oråd men valde ändå att behålla utmärkelsen i sitt cv.
Och när han äskade och erhöll 725 000 kronor från Vetenskapsrådet fanns
utmärkelsen med som en av meriterna i ansökan.
– Hade jag det? Det är tokigt faktiskt, säger han.
Vilket ansvar har man för att se till att meriterna man anger i ett sådant
sammanhang är riktiga?
– Det är klart att man har ett stort ansvar för att meriterna är riktiga,
självklart. Det vore väldigt tråkigt om den här missen dröjt sig kvar där.
Jag får ta mig en ordentlig städaktion. För det här är inte kul.
Strömqvist uppger att han fick utmärkelsen av Cambridge Bibliographical
Society. Det sällskapet finns på riktigt men dess ordförande, David Mc
Kitterick, dementerar bestämt att de delar ut en utmärkelse med det namnet.
– Som ordförande i Cambridge Bibliographical Society kan jag bekräfta att vi
inte erbjuder något sådant pris och att vi aldrig gett en utmärkelse av
något slag till honom, förklarar han.
Däremot har det ifrågasatta International Biograpfical Centre in Cambridge
delat ut en liknande utmärkelse.
Har du tagit fel?
– Jag har väl helt enkelt inte skrivit rätt. Jag har väl gjort en miss här och
det är också jättedumt att jag inte rensat cv:t. Det är verkligen ett
olycksfall i arbetet.