Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

SD-toppens kärlek till Lund obesvarad

För tio år sedan var de studenter i Lund. Ett kompisgäng som spelade kubb, åt mozartkulor för att stödja Jörg Haider och hyllade Karl XII. På Kulturen, Rauhrackel och Lunds nation drog de upp riktlinjerna för det nationalistiska parti de ville skapa. Sen tog de över ledningen för Sverigedemokraterna.

Observera att detta är en text från 2010.
Fortfarande är Lund ett nav för SD-höjdare. Ändå misslyckas partiet i valen här.
Den som på trettionde november för tio år sedan ställde sig i Lundagård kunde få syn på ett litet nationalistiskt studentsällskap med facklor.
Nej, inte Lars Hultén och hans gäng av stökiga skinnhuvuden, som tillsammans med motdemonstranter några år tidigare hade förvandlat Lund till en belägrad stad.
Det här studentgänget var visserligen också stora Karl XII-beundrare. Varje år runt millennieskiftet återvände de hit på krigarkungens dödsdag. Men de höll en lägre profil än Hulténarna.
De tågade mot Esaias Tegnérstatyn. Lade ner en krans. Läste Tegnérs dikt Karl XII:
Kung Karl, den unge hjälte
Han stod i rök och damm
Han drog sitt svärd från bälte
Och bröt i striden fram
"Hur svenska stålet biter,
Kom, låt oss pröva på!
Ur vägen, moskoviter!
Friskt mod, I gossar blå!"
De var sällan fler än åtta. Det var medvetet. Hade de varit fler hade manifestationen krävt polistillstånd, vilket kunnat locka till sig motdemonstranter.
Efter diktläsningen höll de en tyst minut för de stupade karolinerna. De hurrade "för konungen och fosterlandet". Så bjöd en av de äldre deltagarna på glögg och pepparkakor.
Glöggbjudaren hette Richard Jomshof. Idag är han chefredaktör för SD-Kuriren. Men vilka bjöd han? Vilka stod där vid Tegnérstatyn, varma av glögg och fosterländska känslor?
Jimmie Åkesson - idag SD:s partiledare.
Björn Söder - idag SD:s partisekreterare.
Mattias Karlsson - idag partiets presschef.
De fyras gäng, kallas de ibland. År 2005 skulle de ta över Sverigedemokraterna, genom att lyckas få Jimmie Åkesson vald till partiledare.
Mattias Karlsson väntar utanför Lunds nation. Under studenttiden var nationen ett stamställe för honom och hans SD-vänner. Det hände att deras förening - Nationaldemokratiska Studentförbundet i Lund - hyrde festlokal här för sittningar i patriotisk anda.
- Björn Söder var medlem här. Själv var jag med i Wermlands - jag hade hört att det var den minst politiska nationen.
SD:s presschef skrattar till. Han berättar att han först tänkte gå med i den vänsterorienterade Smålands nation.
- Jag är ju från Rottne. Men sedan fattade jag att det inte skulle funka.
Presschefens telefon ringer stup i ett. Den här dagen har partiledaren Jimmie Åkesson fått in en artikel på DN Debatt - landets mest eftertraktade debattplats. "Idag gör jag debut på DN Debatt", twittrar Åkesson stolt.
Egentligen är det Mattias Karlsson som skrivit debattartikeln.
- Men jag gillar inte att synas så mycket. Kalla mig grå eminens, skämtar han.
Vi går in på Lunds nation. Flygande Jakob serveras för 35 spänn. Över sin tallrik kollar Mattias Karlsson displayen på mobilen och suckar:
- Åh, Annika Lantz...
Den bitska radioprataren tänker i sitt program ta upp SD Burlövs Lars-Anders Esperts uttalanden i Sydsvenskan om att "barn aldrig är utsatta för hot om dödsstraff eller förföljelse".
Mattias Karlsson tycker att partivännen Espert sagt korkade och felaktiga saker. Han har ingen lust att prata med Annika Lantz. I luren diskuterar Karlsson med SD-kollegan Erik Almqvist.
- Jag känner inte alls för det, Erik. Jag ser inte vad vi har att vinna på det.
1999 fanns ett fik vid Lundagård som hette Graffiti Café. En januaridag stegade den 21-årige historiestudenten Mattias Karlsson dit för att träffa filosofistudenten Jimmie Åkesson och ingenjörsstudenten Björn Söder.
Jimmie Åkesson och Björn Söder var kompisar sedan ett par år. Mattias Karlsson var SD-medlem, men hade mest haft kontakt med partiet via mail. Han bodde i ett studentrum på Ulrikedal och ville engagera sig mer. Kanske dela ut lite flygblad.
De tre unga nationalisterna fann genast varandra och blev vänner.
Tillsammans med Richard Jomshof, Jens Leandersson (idag ordförande för SD Syd) och Gabriella Johansson (senare invald i Kyrkomötet för SD) drömde de om ett studentliv med nationalkonservativa förtecken. Så som de tänkte sig att det var på 1800-talet, med kungahyllningar, dryckesgillen och fosterländska dikter.
Gängets medlemmar nosade på den borgerliga studentföreningen Ateneum, men blev besvikna. Mattias Karlsson och hans SD-vänner tyckte att Ateneum stod för en "kastrerad borgerlighet". Nationalismen saknades. Mångkultur och feminism - som ogillas av SD - sågs som något positivt.
Istället blev den egna föreningen Nationaldemokratiska studentföreningen i Lund, NDL, samlingsplatsen.
Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson började plugga statsvetenskap samtidigt. Karlsson minns ett grupparbete tillsammans med fyra andra studenter. Det började trevligt.
- Vi gick ut och tog en öl och diskuterade igenom uppgifterna. Men sedan slutade de andra hälsa.
De betedde sig konstigt, tyckte Mattias Karlsson.
- "Vet du om att han är SVERIGEDEMOKRAT?" väste en av dem till mig om Jimmie.
De andra studenterna vägrade samarbeta med Sverigedemokrater. Läraren förstod. Arbetsgruppen splittrades.
Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och de andra i NDL fortsatte att odla sitt utanförskap. Det var också den roll de tilldelades: de utstöttas.
NDL bannlystes från AF:s hälsningsgille. När Björn Söder valdes in i kårfullmäktige krävde studentkårens ordförande att valet skulle göras om. Rektor Boel Flodgren uttalade att NDL inte var välkomna vid Lunds universitet. När Richard Jomshof jobbade som lärarvikarie på Lerbäcksskolan krävde upprörda föräldrar att han skulle få sluta.
Hans vikariat förlängdes inte.
NDL fyllde samma sociala funktion i de unga Sverigedemokraternas liv som nationsarbete, engagemang i AF-utskott eller spex gör för många andra Lundastudenter.
De svetsades samman: ett kompisgäng som spelade kubb, drack öl och delade ut SD-flygblad tillsammans.
Lundagänget insåg att Sverigedemokraterna på riksplanet var ett svagt och oorganiserat parti. Folk associerade partiet med nazism och inkompetens.
Så sent som 1996 stod SD-medlemmen Tina Hallgren-Bengtsson - som varit partiets vice ordförande fram till 1995 - på ett fält på skånska landsbygden, i Prästtorp. Hon var klädd i naziuniform, med stövlar, svarta ridbyxor, brun skjorta och svart slips. Bredvid henne brann ett bokbål med böcker skrivna av judiska författare.
Tina Hallgren-Bengtsson, som suttit i Höörs fullmäktige för SD fram till 1995, höll tal på nazistmötet:
- Vi kan med gott samvete föra kampen mot mänsklighetens gift: marxister, liberaler och framför allt mot den sionistiska ockupationsmakten. Som den ohyra de är ska de krossas som löss!
Tina Hallgren-Bengtsson var Sverigedemokraternas vice partiledare under de år när Björn Söder och Jimmie Åkesson blev Sverigedemokrater. Anders Klarström, som var SD:s partiledare fram till 1995, hade tidigare varit organiserad nazist i NRP, Nordiska Rikspartiet.
Det parti som Björn Söder och Jimmie Åkesson lockades av och gick med i leddes alltså av en nazist och en ex-nazist (även om de dolde sina nazikopplingar).
När Söder och Åkesson några år senare ingick i det akademiska Lundagänget i NDL ville de förändra partiet. Få bort rasiststämpeln. Klä nationalismen i snyggare kläder.
Vid sena samtal i studentkorridorer diskuterade de sig fram till en delvis ny politik för SD. Gener och rastänkande skulle tonas ned. En person med svart hudfärg skulle kunna vara lika svensk som en med vit hudfärg, ansåg Lundagänget.
Jimmie Åkesson blev ordförande i Sverigedemokratisk Ungdom år 2000. I samband med valframgången 2002 blev Mattias Karlsson kommunalt avlönad politisk sekreterare i Malmö. Gänget flyttade fram positionerna inom SD.
Senare skulle Jimmie Åkesson säga:
- Vi tyckte redan på Lundatiden att det var vi som var partiet.
På väg från Lunds nation mot Tegnérstatyn passerar Mattias Karlsson restaurang Rauhrackel. Hit började SD:arna gå efter Jörg Haiders valframgångar i Österrike.
Medan andra upprördes av Jörg Haiders beundran för Hitlertysklands "sunda sysselsättningspolitik" och hans berömmande tal om gamla SS-soldater, tyckte de unga nationalisterna i Lund att det var läge att visa sitt stöd.
SD-gänget började helt enkelt gå till Rauhrackel i sympati med Jörg Haider, för att det var en österrikisk krog. De tryckte upp flygblad med en lista på österrikiska produkter som folk borde stödköpa.
- Jag kommer aldrig att käka en mozartkula till i hela mitt liv, säger Mattias Karlsson.
I vårsolen, på vägen ner mot Stortorget, talar han frustrerat om Lund. Trots att det moderna SD:s vagga stod här har partiet aldrig lyckats bra i några Lundaval.
- Lund är svårarbetat. Vi har delat ut kopiösa mängder flygblad här. Hade vi bearbetat Tomelilla på samma hårda sätt hade vi lätt varit största parti där, säger Mattias Karlsson.
SD vann 3,1 procent av Lundarösterna i kommunvalet 2006. Betydligt mindre än i grannkommunerna (som Eslöv, där SD fick 12 procent) och andra större kommuner i Skåne (I Malmö fick SD 7,5 procent, i Helsingborg 9,6 procent).
I Lunds tätort är andelen SD-sympatisörer ännu mindre. Hade det inte varit för det hyfsat starka SD-stödet i Veberöd, Genarp och Dalby är det tveksamt om partiet alls kommit in i fullmäktige.
- Lund är en välmående kommun utan särskilt mycket problem, säger Mattias Karlsson när han ska förklara SD Lunds skrala resultat.
Lund är ju en mångkulturell stad. Man hör utländska språk överallt och det finns en stor moské. Ni säger ju att mångkultur inte funkar. Borde inte folk rösta på er då?
- Jag tycker inte att Lund är en mångkulturell stad, säger Mattias Karlsson.
Just när han sagt det går vi förbi en latinamerikansk flöjtspelare, som parkerat sig utanför Gleerups. Ett exempel på mångkultur?
- Nja, det där tycker jag är trevligt, säger Mattias Karlsson. Hade det stått sådana i varje gathörn hade jag inte gillat det. Men det där har jag inget emot.
Är det bara mångkultur om det är otrevligt, i SD:s ögon?
- För oss handlar mångkultur om en ideologi. När mångkulturen blir en del av samhällsbygget är det fel. Som hemspråksundervisning, som handlar om att förstärka och bevara andra kulturer och språk. Den svenska kulturen ska vara överordnad.
I Malmö finns genuin mångkultur, menar Mattias Karlsson.
Men även Lunds skolor har väl hemspråksundervisning?
- Ja. Lund kommer att bli mer som Malmö. Det finns en omfattande invandring hit.
Mattias Karlsson nämner en annan orsak till att SD lyckas sämre i Lund än på andra håll: Lundabornas höga utbildningsnivå. Sambandet är tydligt på många orter: ju högre utbildningsnivå, desto mindre benägenhet att rösta på SD.
- Då kan man ju välja att tänka att de utbildade är så upplysta att de ser SD som ett bakåtsträvande och inskränkt parti, säger Mattias Karlsson spetsigt.
Hans egen förklaring ser annorlunda ut. Den handlar istället om 68-vänstern, som enligt Karlsson genomsyrar hela det svenska utbildningsväsendet och vars anda ligger som en våt filt över Lund. En sorts kulturradikal hjärntvätt, som mer eller mindre påverkar alla som pluggat på universitetet och gör att de ryggar för nationalism och konservatism.
Lundaborna röstade ju fram ett borgerligt styre vid förra valet. Är det ett tecken på 68-vänsterns makt?
- Det är den där kastrerade borgerligheten. Borgerligheten i Lund är mer kastrerad än på andra ställen.
Mattias Karlsson sätter sig på en bänk vid Tegnérstatyn. Efter att han, Jimmie Åkesson och de andra unga SD:arna utfört sina nationalistiska riter här brukade de gå hem och skriva en artikel om det på NDL:s webbplats.
Traditionen att hylla Karl XII den 30 november var nedsolkad med nazistiska kopplingar.
Varför var egentligen du och de andra förnyarna inom SD så måna om att haka på Karl XII-traditionen, när ni samtidigt ville distansera partiet från nazism?
- För att provocera, delvis. Det var provokativt att tycka bra om Karl XII. I skolan fick man lära sig att han var så hemsk. Men vi saknade att svenskar stod upp för sig själva. Vi ville hylla karolinernas dygder om måttfullhet och ärlighet.
Dessutom ville SD:arna ta tillbaka Karl XII-firandet från nazister och bråkstakar, enligt Mattias Karlsson.
Trots det svaga stödet bland stadens befolkning fortsätter Lund att vara något av ett nav för höjdare inom Sverigedemokraterna.
Här finns tvillingbröderna Ted och Kent Ekeroth, som profilerat sig genom sin hätska ton mot muslimer. Och Erik Almqvist, ordförande i Sverigedemokratisk ungdom som blivit en av Mattias Karlssons bästa vänner.
Almqvist är kanske den Sverigedemokrat som drabbats av mest hot och skadegörelse. Mattias Karlsson skrattar till och gör en gest mot Stora Algatan, där det socialistiska kaféet India Däck ligger.
Erik Almqvist hade tidigare sin lägenhet ovanför India Däck. Han utsattes för ständiga störningar och klotter. En gång ringde Erik Almqvist Mattias Karlsson strax före ett torgmöte som han skulle hålla i Malmö.
- Han sa: "Du får nog ta torgmötet i Malmö. Jag har blivit inlimmad".
Någon hade under natten sprutat in lim runt hela dörren, och dessutom kört in kilar i dörrspringan. Erik Almqvist kom inte ut.
- Det var ändå lite innovativt, att limma in Erik. Det måste man kunna skratta åt, säger Mattias Karlsson.
Men han skrattar inte särskilt länge. Erik Almqvist har inte bara blivit inlimmad - han har även dödshotats och jagats med kniv på Lunds gator.
Det är hoten mot vännen Almqvist som gör att Mattias Karlsson avtvingar mig ett löfte om att inte skriva ut vilken skånsk ort han själv bor i.
- Jag är rädd för mina barns skull, för att vårt hem ska bli attackerat, säger Mattias Karlsson.
Han kollar sin mobil. Snart är det dags att fatta ett beslut om Annika Lantz. "Hon vill bara förlöjliga oss", grymtar Karlsson. Han lutar åt ett skriftligt uttalande där SD-ledningen säger att den "inte delar Esperts analys" om att barn aldrig förföljs.
Men när programmet senare sänds så deltar ändå Erik Almqvist som representant för SD. Med stadig röst sågar han sin partivän Esperts uttalanden som "alltför kategoriska". Sedan går han på offensiven och berättar att SD vill stödja FN:s flyktingorgan UNHCR.
Annika Lantz och hennes sidekick får inget riktigt grepp om den slipade debattören Almqvist, som sitter i Lunds kommunfullmäktige.
SD Lund sätter återigen avtryck på riksplanet.
I den lokala politiken lämnar partiet få spår.
Gå till toppen