Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Konst kan styras från alla håll

Många konstnärer anser att Vilks-affären påverkat yttrandefriheten negativt.

– Trenden är att konsten styrs allt mera, konstaterar Karin Willén, ordförande i KRO, Konstnärernas riksorganisation.
– Många kulturpolitiker tror att de har möjlighet att stänga obekväma utställningar. Och konstnärerna förväntas idag vara entreprenörer och dra publik till sina utställningar. Detta påverkar förstås konstnärerna, enligt Karin Willén. Men de har samtidigt en rad starka förebilder som inte drar sig för att provocera, till exempel Elisabeth Ohlsson Wallin, Dror Feiler och Anna Odell.
230 av 300 tillfrågade konstnärer svarade på SVT-Aktuellts undersökning, som presenterades i torsdags. 46 procent av dem ansåg att yttrandefriheten har påverkats av Lars Vilks-affären, framför allt negativt.
– Jag kan inte se att händelserna kring Vilks har satt spår i konstlivet i stort, säger Susanna Slöör, ständig sekreterare i Kungliga konstakademien. Vilks projekt var så speciellt. Men olika slags styrning av konsten pågår hela tiden. Karin Willén hittar inte heller någon lättolkad effekt av Vilksaffären, men är glad över att den satte igång en så intensiv debatt om konstens villkor.
– Tack vare detta är problemen och gränserna klara för alla, säger hon. Göteborgskonstnären Nilofar Kosheshi flydde till Sverige 1986 just för att hon saknade yttrandefrihet i Iran. Efter Lars Vilks-händelserna känner hon nu för första gången sin yttrandefrihet begränsas här.
– Jag har börjat bli försiktig, jag censurerar mig själv. Nilofar Kosheshi är en välutbildad och etablerad konstnär. Hennes bilder visar framför allt hur kvinnan stängs in och begränsas, först och främst av politisk islam, i andra hand av religioner i allmänhet. Hon har fått negativa reaktioner, men aldrig direkta hot. Självcensuren handlar minst lika mycket om att kunna ställa ut.
– Det blir ofta ”nej” från gallerier och konsthallar, utan motivering. Man säger ”detta är mycket intressant, men vi är inte intresserade”. Kan det vara ämnet? I dag låter Världskulturmuseet och Nobelmuseet präster och imamer påverka vad man ska visa, säger Nilofar Kosheshi.
Gå till toppen