Världen

Homoerotik medel mot tystnaden

För fem år sedan förbjöds de att samlas på gatorna. Nu har de flyttat in i nationens hjärta. Nationalmuseet ställer ut homoerotisk konst och på fredag inleds Europridefestivalen i Warszawa.

I museets entré står två metalldetektorramar, en röntgenapparat och sex uniformerade vakter.
Till höger en utställning med gotiska altarskåp.
Rakt fram i två våningar ”Ars Homo Erotica”, med historiska och samtida verk av östeuropeiska konstnärer.
– Vägen hit har varit lång och svår, men nu står vi på toppen av Mount Everest och kollar den fina utsikten, säger Rafalala, 27.
Sjuttio personer lyssnar uppmärksamt när hon berättar om sitt videoverk i transgenderavdelningen. En ung kvinna räcker upp handen:
– Jag har en personlig fråga. Jag känner mig lite dum, men ...
– Arton! avbryter Rafalala och river ner ett skratt innan kvinnan fortsätter:
– I filmen står du på en bro mellan en man och en kvinna. Vilken sida dras du mest till? Ska du operera dig? Lever du med en man eller en kvinna?
– Äsch, inte vet jag. Jag är i alla fall ihop med Michal sedan tio år, men i dag valde han bort mig för fotbolls-VM, haha.
– Är filmen konst? Är du konstnär?
– Nä, vad är konst? Jag gillar inte det ordet.
En man i blårandig kavaj sträcker upp armen:
– Kunde du inte ha sagt det innan jag anlitade dig för att göra konst?
Det är konsthistorikern Pawel Leszkowicz, som har skapat utställningen på museets uppdrag.
– Frågor som berör HBT-världen är olösta i Östeuropa. I Sverige och andra västländer finns det homofober, men homofobi är inte en del av det politiska språket som här. Med utställningen hoppas vi flytta debatten till en högre nivå, säger Pawel Leszkowicz.
Han och Rafalala har sett en snabb samhällsutveckling sedan maktskiftet för två år sedan.
Under den konservativa regeringen hetsade flera ledande politiker mot homosexuella och andra minoriteter. Men förändringen är inte bara av godo, tycker Marta Abramowicz, ordförande i organisationen Kampanjen mot homofobi.
– Den förra regeringen hatade oss, men fick EU och andra länder emot sig. Nu är det bara tyst. HBT-frågorna har flyttat tillbaka in i garderoben, säger hon.
– I majoritetssamhället är homosexuella konstnärer ingen stor grej – men homosexuella lärare är det. Vi är på väg i rätt riktning, men jag ser inga stora framsteg.
Hon märker inte heller någon minskning av trakasserier och hatbrott.
– Tyvärr ser många HBT-personer det som normalt att de blir misshandlade eller förolämpade på gatan, och polisanmäler aldrig.
Rafalala säger att hon får vara i fred i Warszawa, trots att hon sticker ut.
– På landet är det värre. Folk reagerar på allt som är annorlunda, de stirrar som om de sett ett ufo. Här i stan är så många annorlunda på olika sätt.
– Fast en gång höll jag på att svimma när jag hade gått på bussen. Först när dörrarna stängdes insåg jag att den var full av fotbollshuliganer. Men inget hände!
En del inom HBT-rörelsen är oroliga för att få utländska besökare ska delta i Europride. Rafalalas tips till dem lyder:
– Vädret är ombytligt. Ta med bekväma skor. Det finns alltid idioter, så jag kan inte lova att ni inte får stryk, men ju fler som kommer, desto starkare blir vi.
Gå till toppen