Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Resor

Tyskarnas vilda kärlek till Sverige

Ingen utom svensken älskar Sverige så innerligt som tysken. Varför är de så förtjusta i vårt land?

Första akten: Älgen.
Ska du inte ge älgen en kram? säger Alfred Svensson. Marlene Seeliger ser ut som om hon inte trodde sina öron. Men Alfred envisas: det är inte farligt, älgar äter inte barn.
Då stiger hon fram och slår armarna om älgkalvens hals. Försiktigt.
Hur var det? undrar vi.
Marlene sväljer; fantastiskt säger hon sedan. Så mjuk han var.
Och vad kompisarna hemma i Eisenach ska bli avundsjuka när de får höra att hon har varit i Sverige och inte bara sett en älg utan till och med kramat den.
Alfreds pappa Kjell Svensson har redan anförtrott oss, att det här med att krama älgar är inget de gör reklam för i Virums Älgpark, som ligger vid Tuna i nordöstra Småland. Älgkramen är en överraskning. Det är alltid bra när kunderna får mer än de har väntat sig.
Sverige är häftigt, säger Marlenes bror Mark sedan han också har fått krama älgen.
Detta är en åsikt som Mark Seeliger delar med många av sina landsmän. Ingenstans i utlandet är Sverige så populärt som i Tyskland, visar undersökningen Nation Brands Index.
Tyskar älskar Sverige i allmänhet och den svenska älgen i synnerhet. De kommer i hundratusental varje sommar för att få en glimt av skogens konung.
Varför denna kärlek till ett djur som visserligen är stort och imponerande men inte särskilt vackert? Som Sverige har i sådant överflöd att djuren måste jagas, och som svensken i första hand förknippar med bilolyckor och möjligen en gryta eller stek.
– Äter ni älgar? undrar pappa Sven Seeliger förbluffad och ser en smula äcklad ut.
Älgskötaren Alfred Svensson nickar men påpekar att man måste passa sig vid tillagningen för älgkött blir gärna torrt.
– Magnifik, mumlar Sven Seeliger tyst och betraktar älgtjuren Herman som är så tam att vi får gå fram och hälsa. Det var en upplevelse att se den på så nära håll.
– Svenskarna har svårt att förstå varför vi tyskar är så galna i älgar, säger kulturhistorikern Claudia Deglau. Men älgen är en del av vår kultur.
Redan Julius Caesar kallade älgen för "det germanska djuret". För bara ett drygt sekel sedan fanns det gott om älgar i Tyskland. De tyska 1800-talsromantikerna placerade ofta en älg i förgrunden när de fäste någon av hemlandets skogsdungar på målarduken. Den tyska skogens konung regerade, om än med allt mindre makt, i Mecklenburg och Vorpommern ännu vid krigsutbrottet hösten 1939.
När världskriget var över sex år senare fanns ingen tysk älg kvar. Därför symboliserar älgen ett Tyskland som kunde ha varit. Om inte...
– Vi hyr ett torp av goda vänner, berättar Sven Seeliger. De köpte det för tio år sedan. För ett år sedan köpte de villa i Vimmerby och flyttade till Sverige för gott.
Varje dag köper fyra tyskar sommarstuga i Sverige.
Länge begränsade lagen sådana affärer. Den som inte var gift med en svensk måste ha tillstånd från länsstyrelsen och sådana delades ut sparsamt. Först 2000 avskaffades de sista restriktionerna. Det var som att öppna en dammlucka. Tiotusentals fallfärdiga torparstugor blev nu föremål för en passionerad tysk (och dansk) kärlek.
I Stora Bråby har tre av tio hus tyska ägare. Ett fjärde ägs av "låtsastysken" Helen Rennie-Smith, som bor halva tiden i München, där maken jobbar.
När kommunikationsvetaren Helen Rennie-Smith märkte tyskarnas hängivna intresse för Sverige fick hon idén att ge ut en tidning om Sverige på tyska. Sedan ett par år är hon chefredaktör för "Hjortron Magazine".
– Sverige är det rofyllt och gott om plats. För en tysk känns det enkelt och okomplicerat att leva i det informella landet Sverige.
Tacka Astrid Lindgren för det.
Andra akten: Bullerbyn.
Familjen Lindauer från Halle står framför Mellangården och betraktar fascinerat skylten på grinden. Privat, står det. Gården där Lisa, Lasse och Bosse bor i Bullerbyböckerna är alltså bebodd på riktigt.
– Hur kan de bo här? säger storasyster Ariane Lindauer till lillasyster Rebecca. Mitt i Bullerbyn. Det måste vara olidligt med alla turister.
Byn Sevedstorp, som verklighetens förlaga heter, var ett självklart etappmål på Lindauers Sverigeresa, den första där barnen är med.
De missar inte Katthult heller, inte Astrid Lindgrens värld, inte Lönneberga, inte Mariannelund...
Nej, summerar Ariane, och visar sin bok. Vi har inte missat mycket.
Boken heter "Astrid Lindgrens Schweden. Von Bullerbü zur Villa Kunterbunt", och är skriven av de tyska Lindgrenälskarna Sabine och Wolfram Schwieder.
Här står allt som finns att veta. Den kompletta guiden. Ariane kan den framlänges och baklänges. Nu står hon och systern framför de tre gårdarna i Bullerbyn och tvistar om vilken som är Sörgården. Den där, pekar vi. Norrgården är därborta.
– Jag vet, säger Ariane irriterat. Var bara osäker på väderstrecken.
Vi frågar om favoriter och Ariane Lindauer svarar snabbt Kalle Blomkvist. Och Ronja. Och Bröderna Lejonhjärta, säger mamma Elisabeth. Och javisst Saltkråkan. Alla egentligen, tycker de. Det i hast bildade örådet kan inte utesluta någon alls.
Vart fjärde exemplar av Astrid Lindgrens böcker står i en tysk bokhylla. Även föräldrarna Lindauer är uppvuxna med dem.
– Sverige är fantastiskt! utbrister Elisabeth Lindauer och det hörs att hon har formulerat dessa ord utan hjälp av turistbroschyrer.
Varför?
– Jo, du kan till exempel komma fram till den mest fantastiskt vackra sjö, där näckrosor blommar och vattnet är alldeles rent - och så är där inte en människa!
– Denna underbara rofylldhet, instämmer Reimar Lindauer. Man får vara i fred här. Och om man vill är det hur lätt som helst att få kontakt med människor. Förbluffande.
Det finns en diagnos för denna passionerade kärlek till ett samhälle där himlen är blå, skogen grön och stugorna faluröda, där älgen brölar, badbryggan guppar och lintottar samlas i syrenbersån där en vänlig själ dukat fram sockerkaka och hallonsaft:
Bullerby-syndromet.
Eller Das Bullerbü Syndrom, för det var tysken Berthold Franke som myntade begreppet.
Franke var chef för Goethe-institutet i Stockholm. För tre år sedan skrev han en essä om tyskens Sverigekärlek i Svenska Dagbladet, och hans diagnos fick snabbt vingar.
Tysken älskar inte Sverige för dess egen skull, konstaterar Franke. Tysken älskar Sverige för att det är vad Tyskland borde ha varit.
Och kunde ha varit. Om inte Hitler hade funnits.
– År 2005 var det sextio år sedan andra världskriget slutade. Då mindes Tyskland den stora katastrofen som än idag påverkar nästan varje tysk familj. Då firade Sverige Pippi Långstrumps 60-årsjubileum. Detta är kort uttryckt hela skillnaden, summerar Berthold Franke sitt resonemang.
Tredje akten: Campingen.
Framför en husbil på Nossenbadens campingplats sitter tre vänner och spelar rummy. Bilen har de hyrt hemma i Soest som ligger utanför Dortmund. Nu är de på resa genom Sverige för första gången. Var och en har sitt eget skäl till denna vallfärd norrut.
– Stockholm står överst på min lista, säger Marcel Traufetter, gymnasielärare i tyska och religion. Jag är här för den svenska kulturhistorien.
Sophie Westhoff, mellanstadielärare, är här för Astrid Lindgrens skull.
– Jag har läst alla böckerna! Bullerbyn vill jag absolut se.
Ekonomen Carlo Vormweg är här för det svenska landskapet.
– Jag kollar alltid Inga Lindström på tv, säger han. I flera år har jag drömt om att få se de röda stugorna och de glittrande fjärdarna på riktigt.
Inga Lindström är en heltysk tv-såpa som skrivs av Christiane Sadlo, spelas in i Sverige med tyska skådespelare och har gått på bästa sändningstid sedan 2004. Avsnitten har titlar som Emma Svensson och kärleken, Moln över Sommarholm och Arvet från Granlunda. Allt utspelas mot en fond av röda stugor och gröna skogar. Karaktärerna är svenska till namnet men tyska till sättet; i Inga Lindström duar svenskar aldrig varandra.
Klart läckert att få se de här platserna i verkligheten, tycker Carlo Vormweg och lägger triumferande upp en full rummyhand på campingbordet.
Älgar? De tre tyskarna skakar på huvudet. Ingen av dem bryr sig särskilt om älgar.
Och visst: Tyskarnas kärlek till Sverige föddes långt innan älgarna lämnade Mecklenburg och Astrid Lindgren föddes i Näs. I boken "Schweden, Land und Volk" från 1882 förklarar stadsbyggnadsdirektören Egon Zöller från Düsseldorf varför svenskarna är så fantastiska.
"Sprungna ur samma jord som vi, med samma anlag som vi, i Nordens högst egenartade natur, har de lyckats genomföra en alltigenom självständig, individuell utveckling, som är så mycket mer intressant för oss eftersom svensken i allmänhet är mycket lyckligare än tysken."
Detta skrevs långt före världskrig och järnridå. Zöller fortsätter:
"Svenskens omdöme är klarare, beslutsammare och objektivare än den av subjektiva känslor behärskade tyskens. Ett starkt utpräglat sinne för självständighet, en djupt rotad självkänsla förenad med ett sunt praktiskt förnuft - det är grunddragen i svenskens karaktär. "
Egon Zöller vet precis vad som förstörde det tyska paradiset: feodalherrar och småpåvar, bypolitik och rivalitet. Medan det medeltida tyska området splittrades i småstater utvecklades Sverige till en centralstyrd idealstat, buren av fria bönder.
"Sedan århundraden är svensken van vid rätten till personlig, fysisk och andlig frihet. Och vid att ta hänsyn till andra."
När rummypartiet är slut och Bullerbyn avverkad ska de tre vännerna från Soest bege sig till Gotland.
– Visby lär vara riktigt tjusigt, säger Marcel Traufetter. Dessutom är det vår vänort.
I Visby bor Claudia Deglau. Anställd vid Gotlands Medeltidsveckor. Hängiven gotlänning. Med en alldeles särskild kärlek till Sverige.
Fjärde akten: Drömlandet.
Claudia Deglau växte upp intill Berlinmuren. På den östtyska sidan. Järnridån omgav stadsdelen Kleinmachnow på tre sidor. Familjens campingsemestrar på Rügen blev andningshål, även om gränsen var ständigt närvarande även där.
– När vi stod på Rügens strand kunde vi se patrullbåtarna ligga som ett grått pärlband ute på havet.
Plötsligt syntes en stor vit båt. Vad är det? frågade jag min pappa. Det är färjan till Sverige, berättade han. Vad är Sverige? Det är ett land som ligger bortom horisonten. sa pappa. Vi kommer aldrig att få åka dit.
– Jag var sju år och tyckte att det lät spännande. Nästa dag kom den stora vita båten tillbaka, och några timmar senare försvann den bakom horisonten igen. Jag blev nyfiken på vad som låg där borta.
Detta var sommaren 1987. Två år senare föll Berlinmuren och DDR upplöstes. Med ens var gränserna borta och alla kunde åka vart de ville.
– Mina klasskompisar åkte till Spanien eller Italien med sina föräldrar. Inte jag. Vi ska till Skandinavien, sa pappa. Äntligen fick jag uppleva det stora landet bortom horisonten.
År efter år återvände de till Sverige med den vita färjan. Claudia Deglau älskade det.
– Efter gymnasiet visste jag en sak: jag ville göra något som hade med Skandinavien att göra.
Hon pluggade kulturvetenskap och medeltidshistoria på universitetet i Frankfurt an der Oder. Lärde sig svenska. Skickade nittio mejl till Sverige och sökte praktikplats. Fick napp hos arrangörerna av medeltidsveckan på Gotland. For till Visby för att översätta deras hemsida till tyska. Fyra år och flera Sverigevistelser senare fick Claudia Deglau fast anställning vid medeltidsveckan och blev gotlänning på heltid.
Vad är bra med Sverige?
Frihetskänslan, svarar hon. Denna mäktiga natur. Dessa skogar som man kan gå vilse i. Och skärgården.
– Jag blev helt förstummad första gången jag kom till Stockholms skärgård. För att inte tala om Gotland, det är helt magiskt.
Färggladare hus och vänligare människor sätter hon också på svenskt pluskonto, men medger att de senare kan vara en följd av hennes egen förtjusning över att få bo i Sverige.
Sverige är till och med bättre än vad många tyskar tror, noterar Claudia Deglau. Den svenska maten är godare än sitt tyska rykte, det svenska duandet är inte alls något tecken på respektlöshet.
Och det regnar inte hela tiden.
Final: Älgparken.
Aaaiåååouuuuh! brölar Kennert Idensjö och sätter händerna som en resonanslåda framför munnen. Konfirmanderna från Emsdetten betraktar avvaktande den ylande smålänningen.
– Precis so lautet eine Älg-Kuuuh, förklarar Idensjö som är född i Älghult, har drivit älgpark utanför Kosta i sexton år och vet vad som går hem bland de ungefär femtiotusen tyskar som årligen söker sig just hit för att se skogens konung äta löv i hägnet.
– Vi såg en vild älg på riktigt igår! berättar Sabine Dirrigl från Regensburg. Det var när vi körde hit från Göteborg, och på ett fält vid Vänern stod den bara där. Åh, så synd att Holger inte hann få upp kameran innan den försvann in i skogen.
Nu får Holger Melzl nöja sig med att fotografera älg i fångenskap. Han står uppe på plattformen som Kennert Idensjö har byggt så att stängslet inte ska komma med på bilderna.
Sabine Dirrigl tycker ändå att ögonblicket känns stort, och berättar att man flera gånger har försökt plantera in älgar i de tyska skogarna.
– Men de klarar sig inte. Älgen trivs inte i Tyskland längre, suckar hon.
Uppe på gårdsplanen är introduktionen överstökad. På smålandstyska av eget märke förklarar värden att konfirmanderna nu ska få var sin älgkorv, bege sig till grillplatsen på andra sidan hägnet och på vägen ut ta en runda i älgshoppen.
– Komm nu meine liebe Älg-Kuuh, säger Kennert Idensjö galant och bjuder färdledaren Frau Mann armen.
Konfirmanderna fnissar. Frau Mann skrattar, men bara lite.
I Sverige bodde vid årsskiftet 47 803 personer som är födda i Tyskland. Det är tiotusen fler än år 2000.
Sommaren 2009 gjorde tyskar 2,3 miljoner semesterresor till Skandinavien.
Säsongen 2009 tillbringade tyska turister 551 796 gästnätter i Sverige. Det var hundratusen fler än fem år tidigare.
Näst norrmännen är tyskarna den största turistgruppen i Sverige. Mer än var sjätte utländsk turist i Sverige är tysk.
Tre av fyra tyskar vill till havet på semestern. Knappt en av fyra vill till bergen.
Viljan att undvika terrorattacker, hälsorisker och naturkatastrofer gör tysken till Europas mest trygghetstörstande turist.
---
Vart reste tysken på semester 2009?
Tyskland 32,5 procent. Trend: upp.
Medelhavet 33,5 procent. Trend: stabil.
Västeuropa 13,9 procent. Trend: ner.
Östeuropa 6,3 procent. Trend: ner.
Skandinavien 3,5 procent. Trend: upp.
Utanför Europa 6,5 procent. Trend: stabil.

Tyska sommarparadis.

Det finns drygt en halv miljon fritidshus i Sverige. Av dem har 33 168 utländska ägare, varav 9 957 tyska.

Varje dag köper fyra tyskar ett fritidshus i Sverige. Bara danskarna är vanligare i de svenska sommarstugorna.

Tyskarna köper helst hus i Småland, Värmland eller Dalsland. Däremot inte i Uppland och Västmanland.

I Markaryds kommun har 63 procent av fritidshusen utländsk ägare.

I Skåne är danskar (2 947 hushåll) vanligast i de utlandsägda fritidshusen.

---

Tyskland är det utland där Sverige är allra populärast. Det visar den stora undersökningen Nation Brands Index. Allra mest uppskattar tyskarna vårt styresskick och vår befolkning, enligt den årliga kartläggningen av omvärldens bild av Sverige.

Källor: Tillväxtverket. FUR/Reise Analyse 2010. Eurostat. SCB. Sverigebilden 2010.

Gå till toppen