Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Tröttnar aldrig på debatten

Lund. Den första frågan Lars Westerberg debatterade ordentligt var samlagsteknik. Närmare bestämt om det skulle ingå i skolundervisningen eller inte.

Bild: Foto: Pontus Tideman
Efter ett oändligt stort antal tidningskolumner och radioinslag undrar han nu ibland över meningen med sin yrkesbana. Och han ångrar några hårda ord.
Diskussionerna om undervisning i samlagsteknik skulle finnas förde han med biologilärarna på skolan i Ljungby. De var starkt emot, han var mycket för.
– Nu kan jag väl ha mer förståelse för deras argument, säger Lars Westerberg.
Det var på elevriksdagen som det 1965 tämligen radikala förslaget hade framförts. Lars Westerberg var där i egenskap av ordförande i elevrådet.
Han såg sig själv som en tillbakadragen person, men nu gick han upp i talarstolen och talade sig varm för att kunskap om samlagsteknik skulle spridas till alla elever.
Här någonstans blev han verkligen medveten om sin förmåga att argumentera. Den förmågan har han utnyttjat sedan dess.
Som elevrådsordförande var han automatiskt chefredaktör för skoltidningen. Den blev hans första plattform.
När han kom som student till Lund blev han chefredaktör för Dackekuriren. Det blev ”kolossalt kaotiskt”.
– En fullständig katastrof. Jag klarade inte av att planera eller någonting. Det sista satt jag och skrev för hand på tryckeriet.
Han slutade efter ett nummer och tänkte då att han aldrig mer skulle skriva en rad.
Men så blev det knappast. Han fick ingå i redaktionen – och där stannade han länge. I tio år skrev Lars Westerberg för Dackekuriren, ofta personligt hållna texter.
– Jag berättade om mitt eget liv och mina egna svårigheter. Många kände igen sig.
Efter tio år tvingades Lars Westerberg, som betecknar sig som ”vänsterliberal”, bort från Dackekuriren några år efter att Smålands nation fått en väns­terinriktning. Men han rekryterades direkt till Lundagård och fick bara fler läsare. Sedan följde medverkan i en rad dagstidningar, bland annat Expressen och Sydsvenskan.
Han medverkar nu regelbundet i Helsingborgs Dagblad, Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda.
I många år var P1:s Kulturkvarten basen i hans arbete som frilans. Därifrån minns han också ord han nu ångrar.
– I fem år gjorde jag inslaget ”Kulturkvasten” på Kulturkvarten och jag skulle vara rent polemisk. Och jag tog ut svängarna väldigt mycket. När jag ser tillbaka på det är det med mycket kluvna känslor.
Han blev beskylld för att också sparka nedåt och skjuta mygg med kanon.
– Det är ett dilemma: Ska man agera som om maktförhållandena inte finns eller ta hänsyn och moderera sin kritik av det skälet?
Lars Westerberg minns en recension av en debutant i ärevördiga Ord och Bild.
– Han fick ordentligt på skallen. Han skrev aldrig någonting mera.
– Det är många som ligger vakna och famlar efter kniven när de tänker på mig.
Lars Westerberg har på senare tid också funderat på själva idén bakom sitt yrke som kolumnist: att påverka andra människor.
– Om man som liberal har en väldig respekt för individens sätt att tänka, då kan påverkan ses som ett sätt att styra andra människor. Man kanske ska låta folk ha sina åsikter i fred.
Men även om tvivlet och ifrågasättandet också av den egna verksamheten finns där, så är han ändå försiktigt optimistisk.
– Kan man tillföra aspek­ter som människor inte tänkt på tidigare - då har man hjälpt dem att tänka. Det har ett klart värde.
Varje dag går Lars Westerberg till stadsbiblioteket och går igenom alla rikstidningarna och ett trettiotal lokaltidningar.
– Jag kollar på ledarsidorna och kultursidorna och kopierar det som intresserar mig. Nyheterna läser jag väldigt lite.
Skriver gör han när han får inspiration. Då gäller det att sätta igång direkt.
– Jag rusar ibland upp på natten. Ibland skriver jag några meningar, ibland hela artikeln. Det går inte att veta på förhand om det bara blir en mening eller om det följer flera.
Han hyser inga som helst planer på att sluta bara för att han nu fyller 65 år.
– Det här kommer jag att hålla på med så länge jag kan.
Yrke: Frilansskribent.
Familj: Gift med Christina, sjukhuspräst och författare. Tillsammans har de sönerna Elias, 27, Simon 25, Isak 21 och Petrus, 18.
Bor: Radhus på Norra Fäladen i Lund.
Läser: Mycket litterära klassiker, även mycket Lundaförfattare.
Mat: Inget större intresse av mat och matlagning. ”Jag är mycket ointresserad av en massa saker som många är intresserade av.”
Språk: ”Det enda främmande språk jag behärskar är danskan.”
Favoritställen i Lund: Ser gärna hus där gamla Lundaförfattare bott.
Aktuell: Fyller 65 år den 16 augusti.
Gå till toppen