Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Alice i underjorden

Kanadensiska Alice Munros lågmälda berättande förmedlar djup kunskap och känslighet. I nya novellsamlingen är händelserna mer extrema och personerna mer utsatta. Eva Ström blir besviken.

För mycket lycka

Author: Alice Munro. Translators: Rose-Marie Nielsen. Publisher: Atlas.. PublishYear: 2010.
Den kanadensiska författaren Alice Munro är en hyllad författare världen runt för sina eleganta, stilsäkra noveller. Med små medel brukar hon visa hur ödeläggande små händelser kan vara i ett livslopp. Oftast är det en anspråkslös medelklass hon skildrar, inte sällan tilltufsade människor som stoiskt uthärdar det mesta. Särskilt barn har hon skildrat med stor och inkännade känslighet.
I den nya novellsamlingen ”För mycket lycka” tycker jag dock att Munro blir oväntat grov och gräll. Inlednings­novellen beskriver en kvinna på besök i fängelset hos sin exman, som är trippelmördare, han har dödat deras tre gemensamma barn. Även i novellen ”Fria radikaler” figurerar en trippelmördare på besök hos en änka, som också visar sig vara en mörderska med hjälp av växtgift. Även novellen ”Barnlek” innehåller ett mord, två flickor på ett sommarläger dränker en jämn­årig kamrat de fattat motvilja mot. Jag kan inte förstå varför Munro ska behöva tillgripa sådana extrema händelser, som svär mot hennes estetiska signum, där högst ordinära händelser kan bli betydelsebärande. Besynnerlig är även berättelsen om den unga studentskan som går med på att klä av sig naken hos en äldre man och idka högläsning och varför ska man som i novellen ”Sprick-hål” bege sig ut på familjepicknick med ostyriga småpojkar i ett område fullt av djupa sprickor?
Novellen ”Trä” ser jag som samlingens mest lyckade, här händer inget mer dramatiskt än ett benbrott, och Munros lågmälda kvalitéer får möjlighet att utvecklas på det utsökta sätt vi vant oss vid. Sämst i samlingen är faktiskt titelnovellen som beskriver den ryska matematikern och romanförfattaren Sofia (Sonja) Kovalevsky, där Munro utgått från en biografi över denna kvinna som blev världens första kvinnliga matematikprofessor i Stockholm. Munro behöver förhålla sig friare till ett stoff än en dokumentär förlaga tillåter.
Bäst är Alice Munro när hon låter sitt kanadensiska landskap och dess miljöer samverka med finstilt iakttagelseförmåga och lågmälda människokunskap. När Munro skriver så är hon i mästarklass. Därför kan jag inte förstå att denna skickliga författare i dessa kriminalberättelsernas tidevarv laddat sina berättelser med så många spektakulära händelser. Rose-Marie Nielsens utmärkta översättning kan inte rädda min läsupplevelse. Den här gången har Alice Munro gjort mig besviken.
Eva Ström
förafattare
Gå till toppen