Vill man veta exakt hur bra samtidskonst kan vara är det Ditte Ejlerskovs
utställning som man ska se. Det låter anspråksfullt så här i början av
höstsäsongen, men egentligen behövs inga storslagna gester eller
geniförklaringar, nej, låt oss hålla det helt sakligt och intimt. Det är så
jag tänker på hennes måleri: en tyst saklighet i snapshots från vardagen som
pågår. Och samtidigt är det så skickligt, så svalt och utstuderat suggestivt
att jag mitt i det pastellblekt triviala känner en genuin rysning av
välbehag.