Vill man veta exakt hur bra samtidskonst kan vara är det Ditte Ejlerskovs utställning som man ska se. Det låter anspråksfullt så här i början av höstsäsongen, men egentligen behövs inga storslagna gester eller geniförklaringar, nej, låt oss hålla det helt sakligt och intimt. Det är så jag tänker på hennes måleri: en tyst saklighet i snapshots från vardagen som pågår. Och samtidigt är det så skickligt, så svalt och utstuderat suggestivt att jag mitt i det pastellblekt triviala känner en genuin rysning av välbehag.