Dessa rader är skrivna med värkande ögon klockan kvart i sju på
morgonen framför Barnkanalen under min obetalda pappaledighet. Har ni läst
det förr? Jag vet ingen yrkeskategori som klagar så mycket över sina
arbetsvillkor som frilansande kulturjournalister. Även prestigeskribenterna
högt upp i hierarkin på de stora drakarna, klagar offentligt och med
tilltagande bitterhet över stressen och fattigdomen i sitt eget yrke. Den
som tidigare försörjde sig på recensioner, tvingas idag brödskriva
textreklam för kundtidningar för att betala hyran. Sjukskrivningar är
otänkbara, semester en hägring, pension något man talar tyst om.