Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Rutinerad chef längtar lugnare tider

Hon började det här året med att gå i pension. Margareta Alin Hegelund fortsätter ändå att jobba på egen hand. Bland annat med omtalade fotoutställningen ”Jerusalem”.

Margareta Alin Hegelund firar med en resa till Rom med sina barn.Bild: Foto: Lisbeth Westerlund
LIMHAMN.. Hon blir 65 år idag och mycket har hänt i hennes liv bara de senaste åren. Bland annat har hon fått flera barnbarn, som brukar hälsa på i huset i Limhamn. Hon har också lämnat två chefsjobb.
– När jag slutade på Kulturen var min tanke att jag var färdig med yrkeslivet. Men så fick jag erbjudande om att leda Världskulturmuseet, ett drömmuseum för mig, och jag lovade att jag skulle stanna där i tre år, säger Margareta Alin Hegelund sedan hon tagit plats i sin gröna favoritfåtölj i ett av rummen i det tegelröda Limhamnshuset.
Våren 2007 tackade hon för sig på Kulturen och började istället veckopendla till en etta i Majorna i Göteborg och chefsjobbet på Världskulturmuseet.
Sedan årsskiftet behöver hon inte resa fram och tillbaka lika ofta men en utställning för museet sysselsätter henne ett tag till. Hon är kurator, den sammanhållande kraften, för fotografen Elisabeth Ohlson Wallins utställning ”Jerusalem”, som öppnar i november.
Utställningen har redan väckt mycket uppmärksamhet och diskussioner. De tre världsreligionerna kristendom, judendom och islam ställs mot hbt-rörelsen på femton utvalda fotografier tagna i Jerusalem. Än så länge har bara personalen fått se bilderna.
– Just nu håller vi på att gå igenom texterna och vi är flera inblandade som bollar med varandra. Vi väljer ut texter från Koranen, Gamla testamentet och Bibeln som använts för att förfölja människor.
– Elisabeth Ohlson Wallin har gjort en konstnärlig tolkning, bilderna är inte dokumentära och hon har använt sig av modeller.
– I allt jag gjort har jag velat prioritera dem som inte har någon röst i samhället. Det gör Elisabeth också på sitt sätt. Hon har ett stort samhällsengagemang.
De båda har samarbetat förr och Kulturenbesökarna har kunnat se fotografens tre tidigare utställningar, till exempel ”Ecce homo” 1999.
Några år innan dess, 1993, kom Margareta Alin Hegelund till Kulturen från Landskrona. I nästan femton år var hon chef för Lundamuseet och hon beskriver den tiden som en kamp.
– När jag slutade hade jag inga krafter kvar. Mitt arbete gick mycket ut på att få Kulturen att överleva genom att tigga pengar.
– Det var alltid debatt kring Kulturen. Vartannat år höjdes jag till skyarna, vartannat år startades namninsamlingar för att jag skulle sluta.
I bakhuvudet lurade idén om att jobba för sig själv. Hon hade testat det förr, bland annat genom Nordform 90 och Tycho Brahes Ven. Efter de tre åren på Världskulturmuseet är tanken verklighet. På sätt och vis låter det som om hon haft svårt att slita sig från det senaste uppdraget.
– Det är en ny sorts museum. Personalen är ung och entusiastisk och besökarna är också unga. Jag har lärt mig mycket.
Hon berättar också att det i Göteborg kändes som om hon återvände till den omtumlande och idérika tiden i Landskrona, där hon var i nästan mer än tjugo år.
– Det var roliga år. Skånska teatern kom dit och det talades om Landskronamodellen. Alla tänkte framåt, framåt hela tiden.
Hon är född i Kristianstad, uppvuxen i Trelleborg och läste på internat i Bohuslän. Därefter blev det studier i arkeologi, konstvetenskap och etnologi (”museiämnena”) på Lunds universitet. 1970 kom hon till Landskrona där hon åtta år senare blev kulturchef.
Dagen efter att ”Jerusalem” öppnar i Göteborg åker hon till Landskrona för att fira att Kulturskolan där fyller 20 år.
– Kulturskolan startade under min tid som chef, så det ska bli roligt att få vara med.
Tiden som chef är definitivt förbi och Margareta Alin Hegelund verkar glad över det. Hon har mer tid till att träffa barn och barnbarn, till att läsa och träna.
I flera år har hon haft muskelsjukdomen MS och klarar av sin vardag med hjälp av bromsmediciner. Träningsdosen har dock inte varit så stor men det försöker hon ta igen med långa promenader och balans- och styrketräning
– Jag har levt för jobbet alldeles för mycket. Nu gör jag det som alla borde ha rätt att få göra, att trappa ner stegvis.
Bor: I hus i Limhamn, Malmö.
Gör: Egenföretagare och pensionär. Slutade som chef för Världskulturmuseet i Göteborg vid årsskiftet. Är kurator för utställningen ”Jerusalem” och rådgivare för ledningen vid Västergötlands museum i Skara och Dunkers i Helsingborg.
Familj: Maken Björn, barnen Elisabeth, Kristoffer och Axel och bonusbarnet Ylva. Barnbarnen Sara, 6 år, Lisa, 2 år, Fabian, 4 år, Svante, 2 år, och bonusbarnbarnen Arvid, 2 år, och Olof, 4 månader.
Intressen: Kaféträffar med samarbetspartner, bland annat för eventuella teaterprojekt. Ett sådant är ”Stormen” på Ven i regi av Peter Oskarson.
Tre favoritfik i Malmö: Kallbadhuset på Ribban, Espresso house i Västra hamnen och Slottsträdgården.
Aktuell: Fyller 65 år den 27 september.
Firar: Med fest för de närmaste vännerna.
Gå till toppen