Kultur

Sofistikerat i all sin lätthet

Lars Westerberg gläds åt att Sydsvenskans Eskil Fagerström lyckas fånga och vidareföra den lundensiska tonen.

Ja, jag bor fortfarande i Lund

Author: Eskil Fagerström. Publisher: Sekel Bokförlag.
Eskil Fagerström aktar i sin lilla bok ”Ja, jag bor fortfarande i Lund” icke för rov att argumentera för Lund i nuet mot världen bortom Lunna Pågar. Lund är bra, nu, för vem som helst, menar Eskil Fagerström och pekar på att Lund till exempel är bra för barnen. Det är Lund, fråga ett gammalt lundaorginal som fick den oväntade lyckan att bli dagis­pappa i Lund.
Eskil Fagerström tycker om Stadsbiblioteket, dess bibliotekarier och original.  Däremot ogillar han lasarettblocket. Grått, skitigt, fyrkantigt och enormt. Jag minns mitt första möte med Blocket. Det bör ha varit ungefär när Eskil Fagerström föddes. Jag tyckte det var skrämmande i sin blänkande modernism, påminde om de moderna dystopier jag kände från tidens filmskapare, när de ville gestalta den moderna alienationen. Att jag inte upplevde det som skitigt utan som blänkande beror väl på att Fagerströms livstid ligger emellan. Men en liten rädd och ensam student kände sig räddare och ensammare.
Den här boken handlar inte om handboll. Men cyklandet i Lund får ett helt kapitel. Redan Bengt Lidforss, död 1913, skrev om cyklandet i Lund. Det var en konservativ professor som cyklade omkring med en uppskruvad och pedantisk drumlighet, som förträffligt återspeglade hans själsliv. Hur nutida lundabors själsliv återspeglas i cyklingen kan ni läsa om i Fagerströms bok.
Det är viktigt att lyfta fram Eskil Fagerström. Han är humoristisk och begriplig, ingenting som ger status i den svenska kulturmiljön. Han är mycket lundensisk. Humorn är dominerande och mycket avväpnande. Han skriver en artikel där han dissar Umeå – när Umeå besegrat Lund i kampen om kulturhuvudstadsskapet – och en annan där han tar tillbaka alltsammans. Så där arbetar han ofta. Han skriver något hialöst, där han släpper loss all sin absurda humor. Sedan blir människor, som tagit honom på allvar, upprörda och då citerar han dem allvarligt och medger att de absolut har rätt. Det är mycket roligt. Men allvaret bor även hos Fagerström, det är bara aldrig understruket eller pretentiöst. Det kommer som en sarkasm i förbigående. Det är i all sin lätthet ganska sofistikerat.
Att begära att uppsverige skulle läsa Fakiren, Frans G Bengtsson och Tristan Lindström är säkerligen att begära för mycket. Man undviker äldre författare och i synnerhet sådana som fallit utanför det mediala ljuset. Men de kunde läsa Eskil Fagerström och lära en del.
Bliv hos oss, Eskil! Stick inte du också, det blir det bara tråkigare av. Inte för din del, kanske, man kan måhända leva gott i Stockholm och Göteborg också. Fråga inte mig, jag har aldrig försökt! Men för oss. Vi vill ha den tonen, enär vi älskar den. Tonen från Lund, nämligen, på en gång högrövad och respektlös.
Lars Westerberg
frilansskribent
Gå till toppen