Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Med humor i bagaget

Humor! Det är Mats Dahlbergs första packningstips till andra med funktionshinder som vill ut och resa.

Klockan 3.45, medan det fortfarande är mörkt, stiger de upp alla sju: Mats Dahlberg, hans fru Lotta, hans dotter Mimmi, Lottas tre barn Erik, Lisa och Axel plus Eriks sambo Lovisa.
De bestämmer sig för att gå till Centralen. Det tar kortare tid än att fixa med taxi. Vid Gustav Adolfs torg får Mats punka på rullstolen.
De två killarna springer hem och hämtar hans gamla rullstol. Den är okej, men har inte mycket luft i däcken.
– Om vi inte hade haft kvar den gamla rullstolen hade vi fått ställa in alltihop, berättar Lotta Dahlberg när de kommit hem till lägenheten på Fersens väg i Malmö igen.
Till London åkte de för att fira hennes 50-årsdag.
Någon vecka före avresan hade hon bett Mats kolla att rullstolen var i fullgott skick, men han tyckte att det var onödigt.
– När den fick punka blev jag så arg att det svartnade för ögonen. Det är tur att jag inte är långsint, säger Lotta.
Mats har MS och har varit rullstolsburen de senaste åtta åren.
På Malmö central var det lite nervöst, men allt gick bra med den ramp som gör att Mats kan rulla ombord på tåget.
– Det har hänt att vi inte kommit ombord eller att vi nästan fått kasta av honom för att det inte funnits någon ramp, berättar Lotta.
På flygplatsen hittade de ingen utrustning för att pumpa däcken. Rullstolen fick checkas in som den var.
De flög med SAS och hemifrån hade de beställt handikappassistens. Två assistenter hjälpte Mats över i en smal stol med hjul och körde honom sedan till hans plats.
Framme på Heathrow ljög Lotta. Hon sa till några flyplatsanställda att rullstolsdäcken saknade luft för att det krävts vid incheckningen.
– Jag såg ingen annan utväg.
Så småningom dök det upp en man med en pump som passade till rullstolsdäckens ventiler.
Snabbtåget till London, Heathrow express, är handikappanpassat men att komma igenom avspärrningarna i rullstol är klurigt. Även här fick 50-årsfirarna vänta på en man som kunde hjälpa dem.
Därefter bar det iväg i taxi till hotellet.
– Alla taxibilar i London kan ta rullstolar, berättar Mats.
Hotellet visade sig vara toppenbra.
– Vi började leta i julas, kollade på internet vilka som var tillgängliga för rullstolsburna. En del påstår att de är tillgängliga utan att vara det. De har ett par trappsteg till entrén eller frukostrum i källaren dit det inte finns hiss.
Valet föll på Park Plaza Sherlock Holmes på Baker Street.
– Vi måste ha ett hotell som inte ligger för långt ut. Annars blir det för tröttande för Mats.
Tunnelbana vågar de inte satsa på i London.
– Den gamla centrala delen har inte hissar, så där kan vi inte komma ner, förklarar Mats.
Bussar är ett fullgott alternativ. De har automatiskt utfällbara ramper och gott om plats för rullstolar.
Första kvällen var de på en restaurang som de besökt på en tidigare Londonresa.
– Då hade de en ramp, men när vi kom dit nu fanns där ingen. Med gemensamma krafter fick vi ändå in rullstolen, säger Lotta.
– Och mig, tillägger Mats.
Under Londonveckan såg de musikalen ”Chicago” och besökte museet Tate Britain. Musikalbesöket var väl förberett.
– Man kan gå in på de olika teatrarnas hemsidor och kolla. Man får besvara frågor som ”Kan personen gå?” och ”Hur många steg?” Och sedan får man välja mellan olika platser.
Mats och Lotta ringde och beställde biljetterna. Då kom ytterligare frågor.
– De undrade ”Men kan han resa sig och flytta över till en vanlig stol?” Och när jag förklarade: ”Ja, men han kan inte gå” sa de: ”Då har vi fjärde raden i mittgången.” När vi kom dit var allting oerhört enkelt.
– I London känner jag inte att jag är till besvär. När vi kom till teatern frågade de: ”Vill du sitta kvar i din rullstol eller flytta över till en vanlig stol?” ”Jag vill nog flytta till en vanlig stol”, svarade jag. Och då sa de bara ”okej” och lyfte mig. Och sedan var det inte mer med det, berättar Mats.
Han och Lotta har alltid gillat att resa. Sedan Mats blev rullstolsburen har de semestrat i Sverige, Danmark, Grekland, Frankrike och USA.
– Det är lättare att resa på många ställen i Europa och USA än i Sverige, Jag tror att det beror på att där länge funnits många krigsskadade. De är mer vana vid enbenta och sådana som sitter i rullstol. De hjälper en, säger Mats.
Lotta är inte lika övertygad om orsaken.
– Jag vet inte, svenskar har distans, är rädda. Här måste man våga be om hjälp. Svensken är inte ovänlig men rätt så ointresserad.
– Om jag ber om hjälp, får jag hjälp, men jag måste vara tydlig och säga: Kan du öppna den här dörren? Hjälpa mig över den här kanten? Det sker inte med automatik, säger Mats.
– Jag tycker att vi har varit modiga, säger Lotta.
– Vi har varit jäkligt hurtiga, men vi har också varit nere och vänt. Nu vet vi att resande för oss medför en rad bekymmer. Men egentligen inget som inte går att lösa. Nu tänker vi ”Det här kan vi göra – och vi gör det nu”. Jag tror att vi njuter livet mer än de som tänker ”Det kan vi göra senare”.

Tips från Lotta och Mats Dahlberg

1. Ha humor! säger Mats Dahlberg. Man hamnar i absurda situationer och dem kan man hantera med humor – eller förbannelser, men de hjälper ju inte.
2. Undvik resor där man måste byta plan. Är det omöjligt, se till att det finns gott om tid mellan dem.
3. Ta i god tid reda på om hotellet är handikappanpassat och i så fall hur. För Londonresenärer finns en utmärkt tillgänglighetssida.
4. Florida är ett bra resmål. Där är lag på att allt ska vara anpassat för människor med funktionshinder.
5. Förutsätt inte att något fungerar. Undersök om det gör det. Ta inte för givet att ni kan komma ner till stranden, bara för att det finns en.
6. Res gärna några stycken tillsammans, så att flera kan turas om att köra den rullstolsburne.
7. Se till att rullstolen är i fullgott skick.
8. Utgå från att mycket är möjligt, men inte att allt är det.
Gå till toppen