Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Säg ja till stadsodling”

Ett hållbart samhälle kan inte ensidigt planeras fram av myndigheter och experter. Det måste också få växa fram underifrån, skriver , lärare och forskare vid Landskapsarkitektur på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.

MARIE LARSSON. Den politiska debatten om hållbar utveckling och klimatförändringar är intensiv, men det saknas en fokusering på hur vi kan uppnå hållbar utveckling och vad vi konkret kan göra i vardagen.
Ett hållbart samhälle kan inte ensidigt planeras fram ur ett expert- och myndighetsperspektiv, det måste också få växa fram underifrån – från medborgarna själva.
Betydelsen av medborgarnas handlingsinitiativ och engagemang är dock något som är starkt förbisett i dagens samhällsplanering.
En viktig uppgift för planerare och förvaltare är att skapa möjligheter, och att lämna plats för männi­skans kreativa förmåga och egna initiativ, exempelvis i stadsdelsträdgårdar. Dessa trädgårdar kan fungera som experimentverkstäder där människor provar och utvecklar nya handlingsmönster.
Runt om i världen ökar intresset för stadsodling och community gardens. Det är en snabbt växande global gräsrotsrörelse, där yttringarna i Sverige bara har börjat.
I Malmö pågår till exempel Barn i stans odlingsprojekt i Seved och nätverket Mykorrhizas odling i Enskifteshagen. Fler kommuner i Skåne bör följa efter och öppna för medborgarinitiativ.
Stadsdelsträdgårdar är gemensamma trädgårdar som är självorganiserade. Att de är självorganiserade betyder att de har initierats och förverkligats ”under­ifrån”, det vill säga av stadsdelens invånare.
I en sådan trädgård är kommunen minimalt involverad och har lämnat ansvaret att anlägga, bruka och förvalta platsen till medborgarna. Detta är viktigt för att den kreativa processen skall släppas fri, och det är grunden till att stadsdelsträdgården kan fungera som en experimentverkstad.
I stadsdelsträdgården odlas både grönsaker och mänskliga möten. Den sociala gemenskapen är vanligen det främsta motivet till att engagera sig i en stadsdelsträdgård. På det sättet handlar det lika mycket om social hållbarhet som om ekologisk hållbarhet. Gemensamt bestäms hur trädgården skall se ut, användas, skötas och utvecklas.
Dessa miljöer, präglade av självorganiserade invånare, blir komplement till kommunalt planerade och anlagda parker, torg och andra utemiljöer. När den kreativa processen ges plats och möjlighet att blomma upp kan den potential som finns i invånarnas engagemang tas tillvara.
Genom den kreativa process som uppstår när människor skapar en plats och gör den till sin kan handlingsmönster utvecklas som är gynnsamma för en hållbar utveckling. Det är ett sätt att i hållbarhetsdebatten fokusera på potential snarare än på hot.
Stadsdelsträdgårdar innebär ett samspel mellan människa och plats. När människor får chans att skapa och odla växer förståelsen för kretslopp och ekologins förutsättningar. Stadsdelsträdgården blir en plats där stadsborna kan återupprätta en direkt kontakt med jorden, odlingen, kretsloppet och livets förutsättningar.
Det gemensamma ansvaret och det praktiska arbetet är viktigt för att få de positiva effekterna. Minskar graden av självorganisering minskar även den nyskapande, kreativa processen på platsen.
Malmö stad befinner sig förhållandevis långt fram när det gäller stadsodling och visad flexibilitet inför gräsrotsinitiativ.
Den reflexmässigt negativa inställning till medborgarinitiativ som förekommer på många håll måste brytas. På förfrågningar från nätverk och grupper borde fler kommuner svara med öppenhet och flexibilitet.
Gå till toppen