Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

”Lund är en i grunden för liten stad för spårvagn”

Lundapolitikerna är överens: spårvägar ska vi ha. Men det kommer att kosta. I pengar och kanske också i rivna hus.
– Ingen har lyckats bygga spårvägar utan att plocka bort något i den befintliga bebyggelsen, säger spårvagnsexperten P G Andersson.

Bild: Foto: Anna Bank
Precis före valet stod det klart att den borgerliga alliansens storslagna centrumutredning skjutits i sank av interna skiljaktigheter. För att skyla över misslyckandet gjorde alliansen ett överraskande utspel: bygget av spårtrafik i Lund skulle både tidigareläggas och bli större.
Utspelet överraskade inte minst spårvagnsexperten Per Gunnar Andersson som ska göra förstudien för spårvägsutbyggnaden i Skåne. Tidigare hade det mest talats om sträckan från Lunds C till Brunnshög. Att sträckningen från Lunds C över Klostergatan ned till Tetrapak skulle realiseras, det var nytt för honom.
Han noterade också att politikerna inte pratade högt om problemen där Klostergatan möter Kyrkogatan. Alla hus där kan inte vara kvar om spårvagnarna ska kunna svänga runt hörnet på en dubbelspårig spårväg.
– Jag säger inte att man ska riva något hus eller Domkyrkan, men konstaterar samtidigt att ingen ännu har lyckats bygga spårvägar utan att plocka bort något i den befintliga bebyggelsen. Situationen på Klostergatan visar att alla problem med spårvägar i Lund ännu inte är lösta och det är extra svårt med spårväg i en medeltida stadskärna, säger P G Andersson.
P G Andersson skissar på andra lösningar för Klostergatan än rivningar.
– Det kan bli ett enkelspår i T-korsningen och signalsystem. Eller så kan man dra spårvägen på både Lilla Fiskaregatan och Klostergatan samt göra båda till gågator, säger P G Andersson.
Spårvägstrafiken har medvind i Sverige just nu. Göteborg och Stockholm vårdar sina spårvägar, Norrköping bygger ut sitt nät, Uppsala experimenterar med spårbilar, politiker i Linköping och Jönköping vill ha spårvagn och i Skåne arbetar Lund, Helsingborg och Malmö för nya spårvägar.
2000-talets spårvagnsboom har sitt ursprung i 1980-talets Frankrike, berättar P G Andersson. Myndigheterna ville återerövra Grenobles innerstad från biltrafiken. Stadsspårväg blev den succéartade lösningen.
Sedan dess har politiker och planerare från hela världen vallfärdat till staden på studiebesök. Det har lett till att flera liknande projekt startat i and­ra delar av Frankrike, i Tyskland och övriga Europa.
Det som attraherar planerarna är att spårvägsbygget utvecklats till ett stadsbyggnadsprojekt.
– Spårvägen är inte bara två skenor i marken, utan också ett verktyg för att bli av med bilarna i stan och göra staden tillgänglig för medborgarna. Det har fler och fler börjat inse i Sverige, säger P G Andersson.
P G Andersson torde veta hur vinden blåser. De senaste åren har hans Lundabaserade företag Trivector varit inblandat i dussinet olika spårvagnsutredningar. Trivector har, tillsammans med företaget Kreera, också fått uppdraget att göra förstudien för Lunds spårväg.
P G Andersson är från början bussfantast, han skrev boken om Lunds busstrafiks 80-årsjubileum. Men med tiden har han blivit spårvagnsexpert. Och han hävdar idag att ”spårvagn är lite sexigare än buss”.
– Det är något magiskt med spårvagn. Den tillför något för stan. Ger karaktär.
Men passar Lund för spårvägstrafik? Både ja och nej, svarar Andersson.
– Lund är en i grunden för liten stad för spårvagn. Lund är inte en särskilt kollektivtrafikvänlig stad geografiskt sett, utan en kompakt stad med korta avstånd, en perfekt cykelstad.
Men om Lund är för litet, varför är då Lundapolitikerna och planerarna så fixerade vid spårvagnen?
Det beror på Lundalänken hävdar Andersson. Lundalänken är en bussgata som sträcker sig från lasarettet upp till Brunnshögsområdet. Sedan den började planeras på 1990-talet har det hela tiden sagts att den är ”förberedd för spårvagn”.
Dessutom hade den framlidne stadsbyggnadsdirektörern Anders Tingvar en storslagen vision för Brunnshögsområdet som han ville skulle bli en ny stadsdel, givetvis utrustad med spårvägar.
Så det har arbetats in i alla politikers och planerares huvuden att ”Lund ska ha spårvagn”. Dessutom tilltalar den miljövänliga spårtrafiken många politiker.
– Lundalänken är unik i Sverige. Och man hade aldrig lyckats riva det där köket för att dra fram Lundalänken om man inte sagt att det ska gå spårvagn på länken.
Alla trafikplanerare Sydsvenskan varit i kontakt med säger samma sak: det är något visst med spårvagnar. En stor del av allmänheten är väldigt positiv till spårvagnar och det ger en hög acceptans för att man gör stora ingrepp i stadsmiljön för att dra fram spårväg. Vill man dra fram en bussgata blir det däremot ofta protester.
– Det är egentligen lite orättvist för bussarna. De gör samma sak som spårvagnar: transporterar männi­skor. Spårvagnar har dessutom en laglig prioritet, andra trafikanter ska släppa fram dem. Så är det inte för bussarna. Det finns ingen egentlig logik i det.
– Men återigen, spårvagnar har blivit ett så effektivt verktyg för att få igenom stadsbyggnadsprojekt att många vill använda det. Dessutom är spårvagnar tystare än bussar, går inte på fossila bränslen och spåren skapar struktur i samhället. Ser du ett spår i marken vet du att det finns en hållplats någonstans, det ser man inte med busslinjer.
– Och att inviga en ny spårväg, det är ett verkligt monument för en politiker. Hur kul är det att inviga en bussväg?
Ska man fördubbla kollektivtrafik­åkandet till 2020, som är målet, måste man öka kapaciteten hos kollektivtrafiken. Och då är spårväg det bästa alternativet för Lund, anser Andersson.
När P G Andersson och han kollegor är klara med förstudien och politikerna har fattat beslut om att börja bygga, då kommer man troligtvis att vara tvungen att ta in utländsk personal för att bygga de skånska spårvägarna.
– Det finns kanske 10–15 personer som verkligen kan planera och projektera spårväg i Sverige. Att det är så få beror på att det inte finns någon utbildning i Sverige.
Men det finns ju lång erfarenhet av spårvagnar i Göteborg?
– Spårvagnarna i Göteborg är inte ett stadsbyggnadsprojekt, det är en liten järnväg genom stan. Skåne ska ha en annan inställning för sina spårvagnar.
Tidplanen är att Lunds spårvagnar ska tas i bruk 2014. Det är ett optimistiskt mål anser P G Andersson.
– Vi brukar räkna med att det tar sex år från att förstudien inleds till spårvagnarna kan börja rulla. Nu är det slutet av 2010 och förstudien har precis fått klartecken att komma igång. Möjligtvis kan Lund bli hjälpt tidsmässigt av den ändring av plan- och bygglagen som görs 2012 och att Lundalänken samt detaljplanen för Brunnshög redan är klar. Men man vet ju inte hur mycket som kommer att överklagas.
När förstudien kommer igång ska också dialogen med Lundaborna inledas i form av samråd och remissrundor. P G Andersson förväntar sig många synpunkter och farhågor från Lundaborna.
– När man byggde första spårvägen i Strasbourg var det ett himla liv på invånarna och handlarna. Bygget avbröts, efter krav från handlarna, i en månad för att inte störa julhandeln. Men spårvägen blev en succé och när den andra sträckan skulle byggas klagade handlarna istället på att bygget gick för sakta.
– Jag tycker att det bästa vore att man började med att bygga sträckan från stationen till Brunnshög. När den är klar vet Lundaborna vad spårväg innebär och då blir det lättare att diskutera spårväg i centrum.

Är det en bra idé med spårvagn i Lund? Kommen­tera direkt på Syd­sven­skan.se.

Gå till toppen