Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Knarkbuskens väg till Sverige

Sydsvenskan besöker den europeiska kathandelns nav – en lagerlokal i Uithoorn, Nederländerna.

I år tar svenska tullen mer kat än någonsin sedan växten narkotikaklassades i Sverige 1989. Det mesta fastnar på Lernacken i Malmö, dit kurirbilarna kommer packade med sötaktigt doftande säckar.
Uithoorn. Nästan all kat som förbrukas i Europa kommer via Nederländerna. Och all kat som importeras dit passerar en nersliten lagerbyggnad på Anthony Fokkerweg 5 i Uithoorn, en sömnig förstad till Amsterdam.
Denna förmiddag landar KLM:s jumbojet på flygplatsen Schiphol med 892 bananlådor kat. Femtio mindre buntar i varje låda. Cirka fem ton knark. Det mesta kommer att smugglas till Sverige över Öresundsbron. Men just nu, här i Nederländerna, är lasten helt laglig – växtmaterial från en afrikansk buske, som ger statliga skatteinkomster: 250 miljoner kronor i år.
I Uithoorn, fjorton kilometer från flygplatsen, fylls innergården hos förmedlingsfirman Progress Air sakta med människor och bilar. I två större garage längst in ligger utskänkningsdiskarna. Ett myller av folk och flera fientliga blickar följer oss två journalister från Sverige. Vi ler, nickar, skakar hand, rör oss vidare inåt och hittar en av grossisterna – Mahmoud – som visar runt. Inga bilder. Det vore ”bad for business”. Men det är ju lagligt här, undrar vi. En man i brun väst och läsglasögon väser och pekar på ett par bilar.
– Den ska till Sverige, den till Danmark, smugglare, säger han och blinkar.
Beslagen av kat i Sverige gick från 1,8 ton år 2000 till beräknade dryga 16 ton 2010. I dess spår: sociala problem och mängder av kurirer i fängelse.
– Min uppfattning är att detta är grov organiserad brottslighet, säger Petter Norman, projektledare på svenska Tullverket. Det är ett riktigt maskineri: fem registrerade bolag i Nederländerna som tar in det, sen packas det om i jutesäckar, de är lättare att få ner i bilarna, och så skickas det vidare hit. Det går oerhört snabbt.
Petter Norman uppskattar att tullen tar ett par procent av det som smugglas hit. Räknat på officiella importsiffror kommer årets tullbeslag att bli cirka 3,5 procent av de 400 ton som går till Norden.
– Antalet somalier i Sverige har ökat, så marknaden har blivit större de senaste åren. Men det betyder inte att bruket inom gruppen ökat, säger Stefan Kálmán, katexpert vid rikskriminalpolisens underrättelsetjänst. Och vi ser mer av katen polisiärt även eftersom kunskapen spridit sig – fler poliser har lärt sig se tecken på missbruk och tar fler för drograttfylla.
Uithoorn. Lastbilen är på ingång till Anthony Fokkerweg. En del av männen – bara män – är påverkade och aggressiva. Vad gör vi där? Journalister? Varför?
Andra handlare puttar undan dem för att hjälpa oss. En av grossisterna, E, tar med oss in i inlastningslokalen.
– De är missbrukare, säger han ursäktande om de aggressiva. Såna som tuggar hela tiden. De kommer hit och hjälper till vid diskarna och så får de några buntar som tack.
Lastbilen backar till, bakluckan fälls ner och Progress Airs platschef Pieter Souren kör fram trucken. Grupper av handlare pratar ivrigt, gestikulerar. De är missnöjda över lasten. Bara 892 lådor! Men det är sommar i Kenya, vattenbrist och dålig tillväxt. Johan Bävman tar upp sin kamera. Svajande pallar släpas ut från flaket. Den akterstyrda trucken svänger så handlarna får kasta sig undan. Vi knuffar iväg några män som undrar över kameran.
Sen smäller det. En av de påverkade hoppar fram och ropar, sliter i kameran. Han vill ta bort bilderna – rycker, sliter, hoppar och skriker. Fler rusar till för att hjälpa oss. Mannen sparkar, men vi lyckas knäcka loss hans fingrar.
– Gå gå gå, väser E.
Ut på gatan. Inifrån lokalen ökar skriken och trucken startar igen.
En handfull personer styr kathandeln i Norden. Det är tullens och polisens samlade uppfattning efter hundratals utredningar och förhör i smugglingsfall.
– Vi har starka indikationer på att pengarna går till olika former av terrorism, finansiering av inbördeskrig, i länderna det kommer ifrån, säger tullens narkotikaexpert Lars Hansson. Pengarna går från hand till hand och är jättesvåra att följa. Det är inga amatörer som håller på med det här, även om organisationen verkar rätt anarkistisk.
Toppskiktet drar in mångmiljonbelopp.
– Pengarna går via fejkade hjälporganisationer tillbaka till Somalia, säger Petter Norman. Jag säger fejkade, eftersom de inte har 90-konton. De senaste åren har vi sett tiotals miljoner kronor föras ur landet.
Pengarna skickas via Hawala- systemet, ett internationellt bankliknande system, och i vissa fall via direkta överföringar från enskilda personer: ett konto lånas ut där mängder av katköpare gör mindre insättningar. Det är här misstankarna om terrorfinansiering kommer in. Observera: misstankarna.
– Vi har följt pengar till Dubai, men där tar det stopp, säger Stefan Kálmán. Inte ens amerikanerna får ut information. Det går inte att följa pengarna hela vägen och konkret bevisa att de går till al-Shabab (en terrorstämplad islamistgrupp i Somalia).
Vad tror du?
– De få som tjänar stora pengar på handeln gör inte av med pengarna här, kathandlarna använder sig inte av yttre attribut, till skillnad från and­ra narkotikahandlare. Man för tillbaka pengarna till Östafrika och investerar i bilar, mark och fastigheter. Det låter troligast.
Förutsättningarna för miljonförtjänsterna är alltså en dubbel lucka i Europas försvarsverk mot narkotika – Englands och Nederländernas öppna gränser.
– Enda gången vi har hört av myndigheterna där var när det skrivits i medierna att al-Shabab fick pengar, då frågade sig Nederländerna för hos oss, säger Stefan Kálmán. I England har de konservativa legat på, och lovade förbjuda kat om de vann valet, men så har det inte blivit ännu. Och det blir verkningslöst om inte Nederländerna är med. Det är märkligt att man kan förbjuda snus inom EU, men inte kat.
Uithoorn. Grossisten E kom efter oss när vi gick från bråket. Han stack till mig en mardouf – ett par hundra gram knark, värt omkring tjugo kronor här. Efter någon timme myllrar afrikanska män med lådor och säckar ut från Anthony Fokkerweg, bilarna börjar rulla. Pieter Souren sitter på det tio kvadratmeter stora kontoret med nikotingula väggar och räknar pengar.
– Att den här handeln skulle ha med al-Shabab att göra, det är ren bullshit, säger han. Jag vet det, därför att jag träffar de här människorna, och jag ser hur många det är som ska livnära sig på det. Det skulle inte bli något över till al-Shabab.
Ute på gården har det lugnat sig. Jag stoppar mardoufen i innerfickan, så att kvistarna tydligt sticker ut – kanske smälter vi in bättre? Osman, med tjugo år i katbranschen, kommer fram. Han bor i Nederländerna, men har sin pappa i Stockholm och lever på att exportera kat till Finland via Stockholm.
– Det är egentligen galet att ni svenskar lägger så mycket resurser på att stoppa kat. Det är ingen drog, det är en kulturväxt, säger han. Men legalisera det inte, då tar ni bort vår förtjänst.
Ibrahim, en av handlarna, avfärdar anklagelserna om terrorfinansiering.
– Det här är business, säger han. Och jag, jag röker, jag dricker alkohol, jag tuggar kat. Islamisterna skulle hugga armarna av mig. Jag skulle aldrig arbeta med dem.
Borta vid utskänkningsdiskarna sitter tre män kvar med malande käkar och läskflaskor i händerna. Fahrid Datrasch sopar gårdsplanen som är täckt av katkvistar och annat skräp. I morgon bitti sitter han i den vita lastbilen igen. Bara några timmar efter att de första katkurirerna från förra sändningen fastnat hos tullen på Lernacken.
Malmö. Detta är i lagens mening en knarkarkvart: en tvårummare i ett anonymt höghusområde. I soffan – ett par småknippen kat, kanske hundra gram. Mannen, X, som släppt in mig förklarar.
– För mig är kat som kaffe, extra bra kaffe. Det är fel att klassa det som knark, Sverige måste inse att förbudet skapar mycket mer lidande än det stoppar.
X är en ung man med pigga ögon, stort leende och gröna söndertuggade växtdelar längs tandhalsarna.
– Det kostade hundra kronor för mig, säger X och nickar åt knippena i soffan. Det vore bättre om jag kunde köpa det lagligt. Billigare, men staten skulle tjäna pengar. Kat kommer att komma in i landet vad man än gör. Det har funnits i [den somaliska] kulturen i hundratals år.
X jobbar, har familj och ett brett socialt kontaktnät, han är långt från urbilden av en sjukpensionerad, söndersliten narkoman. Jag ber honom berätta hur kat funkar och beskriver effekten av de få blad jag tuggade i Nederländerna – en myllrande känsla längs kinderna upp mot hårfästet, ögonen vidöppna, kroppen lyfter.
– Precis så börjar det – som att väckas på morgonen av världens bästa espresso, säger X. Man blir aktiv, får energi. Och inspiration – poeter tuggar för att få nya tankar.
X jämför de stora skatteförtjänster Nederländerna gör på den lagliga importen med de stora kostnader kampen mot kat har i Sverige – tullare och poliser, fängelse.
– Hundra kilo ger ett och ett halvt år i fängelse här, men bara ett par månader i Danmark. Vad tycker du själv? Tror du att det kommer att gå bra för den somalier som suttit i fängelse för knarksmuggling – några kilo kat? Man är märkt för livet. Det är ett riktigt integrationsproblem.
Men om kat vore lagligt, och är så bra som du säger, då hade väl fler velat prova?
– Kanske, men det är ju en konstig grej – att tugga gräs och kvistar – man ser ut som en get, eller en ko. Men allt kan ju missbrukas: alkohol, cigaretter, shopping, sex, allt. Kat är inte en drog i mina ögon, det är något extra.

Texten fortsätter på nästa uppslag.

Kat

Catha edulis är ett träd som odlas i buskform över stora delar av Östafrika, främst i Kenya, Etiopien och Jemen. Växten blir tre till sex meter hög.

Är klassad som en drog i hela EU, förutom i Storbritannien och ­Nederländerna, där den hanteras som en kulturellt betingad växt.

Bruket av kat kan jämföras med hur man använder tuggtobak. Kvistar och blad tuggas för att få ut de aktiva substanserna.

De aktiva substanserna i växten är katin och katinon som ger en amfetaminliknande effekt: brukaren blir livlig och upprymd, men får också blodsprängda ögon, hjärtklappning, förhöjt blodtryck, sänkt aptit, sänkt fruktsamhet hos kvinnor, sömnlöshet och förstoppning.

Vanligtvis bör kat konsumeras inom 72 timmar från skörd. Därefter avtar dess verkan markant.

Långvarigt och omfattande bruk har rapporterats ge avmagring, kramper och psykoser med paranoia. Högre doser ger hallucinationer, aggressivt beteende och ångest. I en studie i Jemen visades en 39 gånger förhöjd risk för hjärtinfarkt vid dagligt intag.

Gå till toppen