Familj

Hon tror på att hjälpa andra

Med rätt läkare, rätt man och rätt vänner är Petra Brüggemann tillbaka på banan efter en längre sjukskrivning. ”Nu har jag utbyte av mitt liv, varje morgon vaknar jag till en ny lycklig dag.”

Petra Brüggemann blir 40 år den 15 november.Bild: Foto: Claes Nyberg
SKEGRIE. Tre-fyra år gammal gick Petra Brüggemann med sin farmor i Hamburg.
– Jag minns att jag hade fått en hopfällbar stol som jag släpade efter mig, jag minns husen och jag minns lukten, även om jag inte kan beskriva den. Det är väldigt klara minnen, säger Petra.
Hansahusen gjorde intryck.
– Min farfar drev tegelindustri i Tyskland och min mormors morfar var byggherre i Limhamn så jag har byggnation i familjen, förklarar hon.
Själv var hon enligt egen utsago ”skitdålig” i skolan.
– Jag hade svårt att läsa och skriva, i början lärde jag mig allting utantill, men så kom de på mig. Jag fick gå till världens bästa speciallärare som uppmuntrade mig. Det var bra.
Petra Brüggemann beskriver att hon kände skam och att hon under en period själv inte brydde sig om att studierna gick dåligt.
– Ingen hade kontroll på mig och i en viss ålder låter man bli om ingen kontrollerar. Jag grät av lycka när jag kunde konstatera att min son inte har samma läs- och skrivsvårigheter.
Efter jobb som au pair i Tyskland bestämde hon sig för att läsa in så att hon kunde utbilda sig till ingenjör.
– Under två år läste jag drift- och underhåll där man varvade teori och praktik. Egentligen är jag en praktiker som har tyglat in mig i teorivärlden. Jag tror att det är en rätt bra kombination, förklarar hon.
Sedan stod högskolans dörrar öppna och Petra stannade i sex år.
– Jag funkar så att jag tycker om att ha något att bita i. Det svåraste är det roligaste oavsett om det är gamla hus eller studier. Jag har skrikit och kastat böckerna i väggen, men tagit upp dem igen. Det finns ju inget val, säger Petra.
För ett antal år sedan drabbades Petra Brüggemann av stressutlöst depression.
– Fast jag var inte direkt depressiv, jag hade bara ingen ork, förklarar hon.
– Jag blev sjuk för att jag har så mycket empati. Jag är väldigt snäll. Och så hatar jag, verkligen hatar, att göra ett dåligt jobb. Men jag har lärt mig att det är samma saker som gjorde mig sjuk som, i snällare takt, har tagit mig tillbaka.
– Det är viktigt att göra något man brinner för, det är viktigt för alla. Eftersom det är svårt att få jobb när man varit långtidssjuk och eftersom det inte finns några deltidsjobb för ingenjörer startade jag eget.
Hon driver I Huset, där hon gör besiktningar vid husöverlåtelser men också hjälper bostadsrättsföreningar att göra driftplaner.
Basen finns i Skegrie, en dryg mil nordväst om Trelleborg, dit familjen flyttat från Möllan i Malmö.
– Jag trivs så bra här. Nu kan jag längta hem, det gjorde jag aldrig innan. Då ville jag hela tiden resa.
– Jag tycker om Trelleborg, precis som många andra Malmöbor hade jag mycket fördomar innan jag flyttade hit, men stan blir bara bättre och bättre.
Att vara kvinna i en mansdominerad yrkeskår är inte helt enkelt, det erkänner Petra utan omsvep.
Men Petra Brüggemann är ingen räddhare. Hon har till exempel liftat på Västbanken.Det var innan högskolestudierna som Petra träffade en kille helt olik henne själv. Via Cypern hamnade de i Israel där de stannade i åtta månader.
– Vi fick jobb på olika moshav, jordbruk, för 14 kronor i timmen men vi hade gratis grönsaker, frukt och logi. Vi reste runt, i början med buss, men i Israel liftar man på ett helt annat sätt än här och vi levde ett helt annat liv än man tror att man kan leva.
– 1993 firade vi jul i Jerusalem, jag får fortfarande piggar på armarna när jag tänker på det, jag älskar den staden. Det är fruktansvärt att det är som det är där.
För Petra Brüggemann är det en självklarhet att hjälpa andra om hon kan.
– Om man erbjuder sig att hjälpa andra, så säger de oftast ja tack. Det är till exempel inget farligt att erbjuda någon lift om de inte ber om den.
– Det är viktigt att även värna om dem man inte känner. Fem kronor till en dam i kön så att hon kan ta med sin liter mjölk också eller en varm korv till uteliggaren. Det kostar så lite men det är viktigt.
– Jag tror på att vara snäll. Är man elak får man det i nacken. Jorden är ju rund!
Gör: SBR-ingenjör i det egna företaget I Huset.
Bor: I Skegrie utanför Trelleborg.Uppvuxen i Limham och har tidigare bott på Spångatan i Malmö.
Familj: Maken Pierre Mårtensson, sonen Asterix nio år, de mexikanska nakenhundarna Cesar och Lukas.
Fritiden: Är ute i skog och mark med hundarna, går på utställningar, tar hand om huset och umgås med familjen. Gillar att laga mat från scratch.
Aktuell: Fyller 40 år på måndag den 15 november.
Gå till toppen