Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Erikssons meriter kollades inte

Generaldirektören hade knappt forskat eller undervisat på tjugo år. Hans cv var fullt av fel.

Ändå beviljade lärarförslagsnämnden Per Erikssons befordran.
– Vi litade på att uppgifterna stämde, säger ordföranden Stig Stenström.
Varje fast anställd lektor har sedan 1999 rätt att ansöka om att bli befordrad till professor. För att ta reda på om meriterna räcker kal­las sakkunniga in.
– Man ska ha visat både pedagogisk och vetenskaplig skicklighet för att vara behörig. Och man måste uppfylla båda, säger Kerstin Torfgård, personalsekreterare och föredragande i nämnden.
Per Eriksson har inte stått som huvudförfattare till någon vetenskaplig artikel sedan disputationen 1981. Behöver man alltså inte det för att bli professor på LTH?
– Det varierar ju väldigt mycket från område till område vad som krävs. Det avgörande är den totala vetenskapliga skickligheten, den vägs samman, säger Stig Stenström.
Vilken koll har ni på att uppgifterna om handledarskapet är korrekta?
– Där litar vi i allmänhet på att uppgifterna stämmer, säger Stig Stenström.
– Det är ju personer i verksamheten, vi har ingen anledning att tro att de skulle försöka luras, menar Kerstin Torfgård.
Tittar man i Ladok, står två andra personer som handledare för de två doktoranderna.
– Ja, men jag tror inte du kan lita på Ladok, säger Kerstin Torfgård.
Vi har pratat med båda professorerna som står som huvudhandledare för de här avhandlingarna. De bekräftar att de var huvudhandledare.
–  … okej, säger Stig Stenström.
– Det kan ju vara flera personer som är inblandade, det är en lång resa. Det finns oftast ett formellt handledarskap. Den som faktiskt gör jobbet får ofta inte credit för sina insatser. Så är det ofta, säger Kerstin Torfgård.
Gå till toppen