Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Rektor Per Eriksson förklarar sig

Utan meriterna som huvudhandledare för doktorander, hade Per Eriksson aldrig blivit professor. Eller rektor.

Men trots att han varken varit formell handledare eller ens följt doktoranderna hela vägen till disputation, uppgav han i sitt CV att han varit det. Flera gånger.

Här ger Per Eriksson sin syn på saken.

Han möter upp på sitt kontor i Universitetshuset – Per Eriksson, som i sin ansökan om att bli professor, anger att han varit huvudhandledare för två doktorander, samt biträdande handledare för ytterligare ett antal forskare.
Det är avgörande meriter för en akademiker. Inte minst för att handledning både räknas som undervisning och forskning. Och Per Eriksson vidhåller, inledningsvis, att uppgifterna i hans cv stämmer.
– Jag tog fram problemformuleringen, ordnade finansieringen och jobbade en del med honom. Sedan kom det in andra också. Dessutom ordnade jag en del stora internationella konferenser för just det problemet, säger han om doktoranden Sven Nordholms arbete.
Ditt svar känns som ett nja. Var du huvudhandledare eller inte?
– På den tiden var det ju professorn som formellt var handledare. Den som formellt hanterade Nordholms avhandling var alltså professor Einarson.
Men i ditt cv, som du lämnade in när du ville bli professor, skriver du att du var ”huvudhandledare”?
– Jag tog hem problemet, rekryterade Sven och jobbade med honom. Men Einarsson var formellt ansvarig.
Du blev ju rektor i Blekinge innan Sven Nordholm var klar. Hans verkliga dagliga handledare de sista åren var en annan, menar han själv.
– Ja, jag var ju också prefekt i Lund en period. Det är väl så att man handleder rejält i ett halvår eller så och sedan är det mycket upp till doktoranden själv.
Även vad gäller nästa doktorand, Thomas Lagö, har Per Eriksson i sitt cv angett att han varit huvudhandledare. Och även här presenterar rektor en egen definition av uppgiften.
– Jag tog ju fram det grundläggande problemet. Därefter jobbade han ju själv, så att säga. Sedan disputerade han ju för Sven Lindblad i akustik.
Du uppger också att du varit biträdande handledare för Jan Olof Gustafsson. Stämmer det?
– Jag var med och initierade det han gjorde. Men där var jag väl inte så aktiv.
Samma påstående återkommer vad gäller Ingvar Claessons avhandling: att Per Eriksson var biträdande handledare.
– Jag stödde honom, men där kan man väl säga att det inte var i någon stor omfattning.
Vad lägger du i begreppet biträdande handledare?
– Jag var med och diskuterade en del problem. Men jag lägger inte något ansvar i den rollen.
Du hävdar att du varit huvudhandledare och biträdande handledare för flera forskare. Men det står inte i Ladok-registret och förnekas av forskarna själva. Är formuleringarna i ditt cv sanna?
– Jag har uppfattat det så, det var problemformuleringar som jag formulerat, jag var med och rekryterade och tog fram finansiering, så det anser jag.
Per Eriksson återkommer under intervjun till att det var annorlunda förr. Ansvaret för handledning var inte så reglerat som idag.
Det han uppger i sitt cv kan alltså betraktas som ett sätt att tolka då­tidens situation utifrån dagens krav, enligt honom själv.
I tidigare artiklar har Sydsvenskan kunna visa att Per Erikssons uppgifter om att han innehar tre patent inte stämmer. Vid tiden för ansökan hade Eriksson ett utgånget patent, en icke fullföljd ansökan och en ansökan under behandling.
Om patentet som gått ut säger han:
– Jaja, men det är ju den kommersiella biten. Patentet hade gått ut men själva meritvärdet är ju kvar.
Kring patentet som ännu inte var beviljat när Per Eriksson skrev sitt cv, säger rektor:
– Det har ju nu blivit ett patent av det i alla fall.
Ändå skrev du att du hade tre patent?
– Alltså, jag har uppfattat det så, säger Per Eriksson.
Hur viktigt är det att rektorn för Nordens största universitet har en korrekt meritförteckning?
– Ja, alltså det tycker jag ju. Så de saker som är sakligt fel får man naturligtvis rätta till.
Men detta är ju ändå ett cv som du blivit professor och senare rektor på.
– Ja, det är en del av det ja.
Ett exempel på oredlighet i forskning är att ”ge vilseledande uppgifter om en persons insatser i forskningen”. Vad säger du om att du inte har korrekta uppgifter i en meritförteckning som ligger till grund för en så viktig post?
– Ja, det är ett patent som då inte stämde då.
Och så handledarskapet som ifrågasätts av studenterna själva.
– Jag vet ju vad jag har gjort i alla fall. Sedan beror det på hur du definierar aktiviteten så att säga. Jag vet att jag varit med och grundlagt problemformuleringarna.
Du har lett arbetet med att se över riktlinjerna kring akademisk oredlighet. I de nya reglerna står det att oredlighet kan vara att ”ge vilseledande uppgifter om en persons insatser i forskningen”. Hur skulle du beskriva felaktigheterna och tveksamheterna i ditt eget cv?
– Jag ser det här med patentet. Det andra är min bild av hur man fun­gerar som handledare. Att man då är med framför allt i starten. Sedan blir doktoranden efterhand allt mer självständig. Så agerade vi mycket på min institution.
Men dina doktorander blev ju så självständiga att du inte ens fanns med och tog ansvar för själva slutprodukten och disputationen. Hur kan du säga att du är huvudhandledare om du inte följt ett projekt hela vägen?
– Jag har uppfattat det så i den roll jag haft. Jag får väl prata med mina kära doktorander.
Du står inte som huvudhandledare i Ladok. Doktoranderna själva ser inte dig som huvudhandledare. Ändå påstår du det i ditt cv. Är inte detta vad man enligt era egna riktlinjer skulle kunna kalla för ”vilseledande uppgifter om en persons insatser i forskningen”?
– Jag vill få tala med mina doktorander om det.
Vad tänker du göra åt de här uppgifterna?
– Jag tänker prata med mina två doktorander.
Och sen?
– Det får jag ta ställning till då.
Dagen efter intervjun kommer ett mejl från Sven Nordholm, en av de doktorander Eriksson anser att han varit huvudhandledare för. Tidigare har Nordholm skriftligen berättat för Sydsvenskan att det inte var Per Eriksson utan Göran Salomonsson som var handledare i slutet av hans doktorandtid och att Ingvar Claesson var hans dag till dag-handledare.
Nu låter det annorlunda: ”Jag skriver detta utan påtryckningar och helt frivilligt /…/ Hans visioner och ledarskap har understött min karriär och jag har alltid sett honom som min riktiga huvudhandledare”.

Per Eriksson

Ålder: 61
Född: Sölvesborg
Familj: fru och fyra vuxna barn.
Bor: i villa i Malmö.
Civilingenjör i elektroteknik på LTH 1972.
Disputerar i teletransmissionsteori 1981.
Rektor för Blekinge Tekniska Högskola 1989.
Generaldirektör för Vinnova, en statlig myndighet som delar ut forskningspengar, 2001-2008.
Professor i signalbehandling 2007.
Rektor för Lunds universitet 2009.

Hur mäter man forskning? Vem är bäst?

Det viktigaste måttet är artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Där pub­liceras bara artiklar som passerat en stenhård förhandskontroll av experter.
Gå till toppen