Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

LTH:s rektor förklarar med egna ord

Befordran av Per Eriksson till professor vid LTH
Sydsvenskan har de senaste dagarna skrivit en rad artiklar om rektor Per Erikssons befordran till professor vid LTH. Med all respekt för att Lunds universitet som myndighet granskas så krävs en del korrigeringar och förtydliganden.
Allra först vill jag dock sammanfattningsvis klargöra att handläggningen av Per Erikssons befordran till professor har skötts på ett professionellt och korrekt sätt.
Bedömning av vetenskaplig skicklighet
När man bedömer en ansökan om befordran till professor är det en helhetsbedömning som görs. Här ingår vetenskaplig produktion, doktorandhandledning men också ledarskap och kontakterna med samhälle och näringsliv. Med vetenskaplig produktion avses produktion av tidskriftsartiklar, konferensbidrag, rapporter, populärvetenskapliga artiklar med mera. För Per Erikssons del är bidrag på vetenskapliga konferenser en viktig del av hans produktion. Att bara nämna de sex tidskiftsartiklarna ger således en felaktig bild av hans meriter på detta område.
I Per Erikssons fall är det inte oväsentligt att han genom sin tid som rektor vid Blekinge Tekniska Högskola och som generaldirektör vid Vinnova haft ett övergripande inflytande på svensk forskning och utvecklingen av det svenska innovationssystemet.
Den nationella Överklagandenämnden har klargjort att ledarskap ska tillmätas meritvärde. Det finns prejudikat från Överklagandenämnden som gör att det inte finns några skäl att ifrågasätta Per Erikssons befordran, särskilt inte som samtliga sakkunniga var eniga.
Bedömning av pedagogisk skicklighet
Kraven på den pedagogiska skickligheten har förändrats gradvis och skärptes i maj 2008 då LTH antog riktlinjer om att normalt kräva tio veckors högskolepedagogisk utbildning i enlighet med Lunds universitets rekommendationer. Då Per Eriksson befordrades fanns således inte dessa riktlinjer utan bedömningen baserades på en helhetsbedömning av den pedagogiska skickligheten.
Jäv hos sakkunniga
Jävsfrågan diskuteras generellt mycket ingående inom akademin. Lärarförslagsnämnden granskar de presumtivt sakkunnigas cv (om det till exempel finns sampublicering) men frågar dessutom den som är föreslagen om det finns jävsgrundande aspekter som inte framgår ur cv:t. I urvalet av sakkunniga deltar ofta både Lärarförslagsnämnd och ämnessakkunniga inom LTH varefter beslut tas av rektor vid LTH. Eftersom Sverige är ett litet land kan det vara ett problem att hitta sakkunniga som aldrig har stött på den som ska bedömas i något sammanhang.
Att antyda att chansen för sakkunnig att få Vinnova-pengar skulle minska om den sakkunnige utryckt sig negativt om Per Erikssons befordran är inte relevant: det är en enskild expertgrupp som i praktiken fattar beslut om pengar, inte Generaldirektören.
Detta svar har jag skrivit tillsammans med mina medarbetare Stig Stenström och Kerstin Torfgård.
Anders Axelsson
Rektor LTH
För mer information: www.lu.se eller läs min blogg på www.lth.se.

Sydsvenskan svarar

Vetenskaplig skicklighet, pedagogisk skicklighet och jäv – tre punkter som Sydsvenskans rapportering om Per Erikssons befordran fokuserat på. Och tre punkter som LTH:s ledning menar att vi missuppfattat.
Deras argument lyder: ”Per Eriksson hade också skrivit många rapporter och andra publikationer, de ska också räknas.” Förvisso. Man kan dock konstatera att senast Eriksson stod som första namn på ett konferensbidrag var 1989.
Meritvärdet av övrig produktion är svårare att bedöma. Inte minst eftersom ett par av titlarna inte ens tar upp Per Eriksson som författare. Andra utgörs av policyskrifter från Vinnova, med generaldirektörens förord.
Vad gäller den pedagogiska skickligheten: praxis att kräva tio veckors pedagogisk kurs har varit på plats länge, även innan det formella beslutet (taget av Axelsson och samma medarbetare som skrivit genmälet idag) trädde i kraft 2008.
Att Erikssons pedagogiska gärning låg åratal tillbaka – samt att ansökan helt saknade dokumentation av hans pedagogiska skicklighet – kanske borde gjort sådan vidareutbildning än mer angelägen?
Jävet, till sist. Vi har visat Erikssons många och skiftande kontakter med nyckelpersoner i befordran. Liksom hur några av dem var beroende av finansiering från det verk där Eriksson var chef. Vilken betydelse detta hade för processen, är upp till läsarna att bedöma.
Att det är viktig information för att förstå spelet kring hans befordran, är enligt vår uppfattning helt självklart.
Görel Svahn, Eskil Fagerström, Jens Mikkelsen
Gå till toppen