Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Max Wiman: Peps tack till Malmö och MFF

Telefonen ringde för någon dag sedan och i andra ändan fanns Josep Clotet Ruiz nere i Spanien. Han berättade att det var mycket känslor i skillsmässan från MFF och Malmö, från fans och klubb, och att han skulle skriva ner sina tankar.
Det blev ett sydländskt, lite omständligt, tack till alla, med en avslutning som visar att han lärt sig en hel del om kulturen i Malmö FF. Han anmäler sig som medlem i nummer tolv, det vill säga supporterleden, för det är ju så att ingen spelare använder det numret i MFF någonsin, det är fansens nummer.
Så här formulerade han sig, översättningen är min från engelska, om sitt år i Malmö och Malmö FF:
”Det tog mig tre dagar att skriva ner detta, det har inte varit lätt. Många känslor kom upp nu och gjorde mitt beslut än svårare, när jag vill försöka förklara:
Efter all den här tiden tillsammans och efter allt vi åstadkommit, tyckte jag att det var bäst att få säga adjö till er alla med stor respekt. Jag kom i februari med bara mitt arbete i sinnet och med målet att hjälpa MFF så mycket som möjligt och fortsätta lära mig och utvecklas som coach.
Efter allt, jag har delat er stad, ert lag, era passioner och drömmar…jag har delat er kamp vecka efter vecka, månad efter månad och ovanpå allt har det varit fantastiskt och underbart. Inte bara för att vi hade succé, men därför jag kände mig extremt hemma hela tiden. Jag har njutit vid er sida och vi vet alla att vi hade verkligt goda stunder och verkligen underbara fotbollseftermidagar och kvällar! För var och en av dessa saker tackar jag er, ni gjorde att jag kände mig som en av er.
Först och främst tack till Roland Nilsson för att jag fick bli en del av teamet och jag kommer alltid vara honom tacksam för lektionerna, diskussionerna, samtalen och han är en vän för mig för alltid. Tack, Rolle!
Alla i staben har varit mycket viktiga för mig det här året också, Leif Engqvist för hans djupa förståelse för MFF och hans stora erfarenhet som spelare och coach, Jonnie Fedel för all vänskap, kunskap som målvaktstränare och den goda maten på Hipp. Dr Herbertsson för att han var min doktor i Sverige och hans positiva attityd, Kenneth Folkesson för hans engagemang och professionalism för laget och hans alltid lättsamma stil, John och Simon för sina kunskaper om fysiskt träning och för att de var mina goda vänner också. Hela staben har varit en nyckel till allt och MFF bör vara stolta över dem.
Jag vill också tacka Hasse Borg och Vito Stavljanin för sin hängivenhet till MFF i en av de svåraste områdena i en professionell klubb. Stort jobb de gör!
Anne-Maj Jansson som alltid varit där som en hjälpande hand, alltid professionell och med stor hängivenhet! Staffan Tapper, som hjälpte mig mycket, mer än han tror, därför att han lever för MFF!
Per Welinder som har varit en vän från början och alltid kommer att vara det, för att han förstår och uppmuntrar mig och visade mig vad MFF betyder. Och Pelle Svensson som verkligen gjorde det svårt för mig att lämna MFF på grund av sitt stora förtroende för mig, tack Pelle! Till hela styrelsen och andra arbetare som verkligen driver MFF, tack så hemskt mycket.
Och speciellt tack till spelarna som verkligen tror på sig själva som ett lag och verkligen kämpade och betalade priset för att nå stora mål! Jag lärde mycket mer av dem än vad jag gav, helt säkert. Tack alla!
I möter det här nya projektet med Halmstad med stor respekt och entusiasm, som jag alltid jobbat i MFF. Jag vill göra mitt bästa där och det har blivit mitt beslut att göra det även om jag visste att MFF hade sköna utmaningar framför sig också. Men i slutändan bestämde jag att börja där och satsa hundra procent av mig själv i det här projektet. Jag hoppas ni förstår.
För allt detta och för mer, tack så hemskt mycket och lycka till i framtiden. MFF kommer alltid att finnas med mig för det har varit mycket mer än ett jobb, som jag berättade. Och i slutändan ”är vi alla MFF”.
Som vi säger i Spanien ”Jag säger inte adjö, jag säger hellre att vi ses senare”. Jag önskar er det bästa och kommer alltid att följa MFF.
Nu är jag en del av nummer 12. Tack.”
Gå till toppen