Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Djurkvintett tar vintervila

Ett sista utbrott, på Debasers scen ikväll.

The Animal Five sitter aldrig stilla. Ikväll spelar de sina gamla låtar en sista gång – sedan ställer de sig inte på scen förrän deras nya skiva är färdig.
Letar ni efter smakfullt slitna stolar till ert elegant patinerade hem?
Fortsätt sökandet. Ni hittar inget sådant i The Animal Fives replokal, där har ledaren Martin Inghardt infört sittförbud. I hans band spelar man på tårna eller inte alls.
– Jag är en sådan som blir överdrivet sur när engagemanget är dåligt. Jag blir överlack, medger han. Jag är en pundig kille, helt enkelt.
En kille ur balans? Inte alls. Tvärtom: en bandledare som satt ner foten. The Animal Five har för stor potential för att bara lägga ner verksamheten. Så efter ett par stormiga bandmöten har de fem enats kring en plan.
– Vi hade ett riktigt ”Some Kind of Monster”-ögonblick när vi satt och snackade, berättar Inghardt och trummisen Peter Alstorp och syftar på den avslöjande och lite pinsamma dokumentärfilmen om Metallica.
– Det var mycket frustration. ”Varför händer ingenting!?” kunde Andreas vräka ur sig. Han är otålig.
Nu är det förvisso inte sant att inget hänt med The Animal Five. De har turnerat i Tyskland tre gånger, de har gett ut ett par mini-album och har spelats hyggligt mycket i radio. Men den största radiohiten – ”Sharks” – har fyra år på nacken, och tre av bandets medlemmar har bildat familj och insett att livets största hit inte nödvändigtvis är att spela rockmusik.
– Det duger inte längre att säga ”Jag så så sugen på att lira, när ses vi?”. Vi har fått strukturera upp det, vilket är det vi har allra svårast för. Men det är en realistisk struktur, den är inte orimlig, säger Martin Inghardt.
Så de repar en gång i veckan och avsätter en heldag varje månad för hårt arbete, som varje gång ska resultera i en cover som läggs ut på hemsidan. Senast var det Robyns ”Dancing on My Own”. På listan står låtar av Leonard Cohen och Joan As A Policewoman.
– Jag gillar att göra covers, det är en bra metod när vi nu håller på att lära känna vår nya inspelningsstudio. Jag är inte så produktiv som låtskrivare, så covers är bra för att hålla bandet i trim.
Låtarna saknas ännu, men det finns en mall för bandets framtida comeback som skivproducerande band. Två minialbum ska det bli, de lanseras parallellt, och de spelas in för det Malmöbaserade indiebolaget Så Länge Skutan Kan Gå Records som bandet jobbat med sedan samarbetet med Universal Music avslutades förra året.
Med parallellutgåvorna tar The Animal Five fasta på den schizofreni som både Alstorp och Inghardt tycker är typisk för bandet.
– På den ena kallar vi oss Weapons of Mass Distortion, det blir stökig punk. Den andra blir en luftig popskiva, med stora ballader och namnet Best Band In Space, säger sångaren som ännu så länge mest har lite lösa låtidéer och textfragment.
– Men vi har hela livet på oss. Allt kanske tar fyra månader, kanske fyra år. Vi har avsagt oss allt fram till att det här är färdigt. Inga livegig, ingenting.
Gå till toppen