Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Jorden runt på 90 timmar

Tusentals resenärer ser varje dag den offentliga konsten i Citytunneln, som invigdes för en månad sedan. Sydsvenskan har träffat de fyra konstnärerna bakom verken. Vi börjar med Tania Ruiz Gutiérrez. Med sin video­installation ”Annorstädes” får hon Malmö central att resa jorden runt.

Jorden runt på 90 timmar
En regnig dag i Paris för knappt tio år sedan. Carl-Henrik Svenstedt, då professor på K 3 i Malmö, är ute och promenerar i området St Germain. När han går förbi en konsthögskola ser han att det pågår en elevutställning som han går in på. Carl-Henrik Svenstedt tycker att expositionen överlag är ganska intetsägande men så ser han en videoprojektion som sticker ut.
Professorn har länge letat efter konstnärer som arbetar med teknikburen konst och lämnar därför ett visitkort på verket. Ett år senare hör konstnären Tania Ruiz Gutiérrez av sig. Hon blir inbjuden till K 3 för att hålla ett föredrag och hon tackar ja.
Mitt i föredraget ringer Acke Hydén till Carl-Henrik Svenstedt. Hon är ansvarig för konsten till Citytunneln som ska invigas sju år senare. Han svarar att han för tillfället bara har en konstnär i huvudet och det är Tania Ruiz Gutiérrez.
Så hamnade videoinstallationen ”Annorstädes” i Malmös Citytunnel.
Tania Ruiz Gutiérrez föddes i Chile men hennes familj flyttade till Colombia av politiska skäl när hon var liten. Redan som femtonåring hade hon gått ut det som motsvarar gymnasiet. Efter att ha rest runt i Sydamerika under ett år, bestämde hon sig för att åka till Europa. Hon studerade konst på Mallorca, bodde en tid i London och bosatte sig till slut i Paris 1999. Där har hon bott sedan dess.
”Annorstädes” har hon spelat in under sju års tid. Hon reser mycket i jobbet och har därför kunnat filma i fyrtio olika länder på fem olika kontinenter. Installationen består av sammanlagt nittio timmar film. På många av platserna hade hon med sig sin bror av säkerhetsskäl. Det var ställen där det är farligt för ensamma kvinnor att vistas.
Det finns få spår av konstnären själv i verket. Främst märks det i hennes tekniska kunskaper som ligger bakom videoinstallationen. Mest påtagligt är hennes skugga som syns i en scen från en flygplats då hon har filmat samtidigt som hon åker på ett rullband på en terminal.
Idén fick Tania Ruiz Gutiérrez när hon hon var på Centralstationen i Malmö, där tunneln skulle grävas. Till en början kom det in dagsljus men ju mer de byggde desto mörkare blev det.
– Jag försökte skapa metaforiska fönster och göra perrongen till en öppen plats, säger Tania Ruiz Gutiérrez.
– På det här sättet kan man vara på ett ställe men samtidigt vara på en annan plats, fortsätter hon.
Tania Ruiz Gutiérrez säger att hon är förtjust i tågstationer och flygplatser. För att de är några av de få platser där man tvingas att vänta.
– Där har man tid för sig själv. Man kan läsa, bli uttråkad och drömma. Dessutom ser de ofta likadana ut i många länder och ger en känsla av att man kan vara lite varsomhelst.
Gå till toppen