Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Dansbandsstjärna blev biskop i Lund

Ny biskop för Lunds mormoner är Henri Saffer. Tidigare dansbandsmusiker och låtskrivare med långt förflutet i Wizex.

Henri Saffer är ny biskop för Lunds mormoner.Bild: Foto: Karl Melander
LUND. Henri Saffer är i medelåldern, fembarnspappa, bosatt i Lomma och vd för ett vindkraftsbolag i Malmö.
Sedan ett par månader tillbaka är han också biskop för mormonernas församling i Lund.
– Det är ett väldigt hedrande uppdrag förstås och en utmaning för mig personligen, säger Henri Saffer.
– Men att vara biskop här är en praktisk och formell grej. Man leder inte den andliga verksamheten. Man är mer en församlingsföreståndare med praktiskt ansvar.
Med ett leende säger han att Lund ”ju har en biskop till”.
– Men det går naturligtvis inte att jämföra. Vi är en lekmannakyrka. Hos oss är den här typen av uppdrag ideellt och något man har under en tid. Vi turas om och får en förfrågan om man anses lämplig. Sakramentsmötena som är vår motsvarighet till kristna kyrkans gudstjänster leder vi tillsammans.
Henri Saffer berättar lite motvilligt om sitt förflutna som professionell dansbandsmusiker. För honom är det ett avslutat kapitel sedan ganska många år. Men han höll på länge som heltidsmusiker. Han spelade gitarr och saxofon i dansbandet Wizex i nästan femton år. De slog igenom stort i Sverige med sångers­kor som Kicki Danielsson och Charlotte Nilsson (nu Perrelli).
Sistnämnda turnerade han med i många år. De slutade samtidigt i bandet.
Och Kikki Danielsson?
– Hon slutade faktiskt precis innan jag började. Lena Pålsson heter sångers­kan som tog över. Men jag känner Kikki förstås.
Henri Saffer skrev även låtar. Och turnerade alltså runt om i Sverige. År efter år.
– Det var slitsamt. Jag tröttnade. Jag har faktiskt inte spelat alls, inte någon gång, sedan jag lade gitarren på hyllan.
Han berättar att han var en sökare som ung. Även då, under dansbandstiden. Han har inte vuxit upp som mormon.
– Jag sökte svar på livsfrågor. Jag mådde inte bra. Jag var tvungen att hitta svar och höll på länge och på väldigt krokiga vägar och omvägar. Jag läste även filosofi och österländsk filosofi. Och en mängd andliga böcker. Jag hittade inte rätt förrän två mormoner knackade på min dörr. Jag tror det var Gud som slutligen ledde mig.
Året var 1980.
– Jag tilltalades av att vår kyrka är så levande och tolerant. Det hade jag inte mött någon annanstans. Man är inte fördömande mot andra. Sedan tror jag att hela evangeliet erbjuder en fast punkt i livet. Det fyller ett behov vi har och ger oss människor mening i livet. Jesus är vägen och sanningen.
Henri Saffers hustru konverterade till mormonkyrkan när de träffades. Parets fem barn har vuxit upp i församlingen, och de två äldsta har varit ute i världen på två års missioner. Något som är väldigt vanligt inom Mormonkyrkan.
Två av barnen har valt att avstå från att missionera. Det femte och yngsta barnet har inte bestämt sig ännu.
– Han är bara femton år. Vi får se hur det blir. Han får bestämma själv.
Henri Saffer skänker precis som övriga församlingsmedlemmar en tiondel av sin inkomst till kyrkan. Det är så verksamheten finansieras.
– Då bidrar man till kyrkans fortlevnad och till verksamheterna, men man blir också del av en gemenskap som är väldigt skön. Utanför vår gemenskap är det lätt att vi uppfattas som ... lite udda. Kanske väljer man inte alltid att berätta för arbetskamrater, eller ja ... jag vet inte. Normalt sett respekterar folk. Vi deltar i sport och i yrkeslivet precis som alla andra människor.
– Vi skiljer oss egentligen bara i den meningen att vi tror på renlevnad. Vi röker inte och dricker inte, men det är vi å andra sidan inte ensamma om.
Gå till toppen