Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Lyft på locket

För 24 år sedan blev filmaren Ewa Cederstam våldtagen. Men det har hon aldrig riktigt kunnat prata om, eller ens vågat komma ihåg. Efter en film om andra kvinnor som blivit våldtagna, och två års intervjuer med dömda våldtäktsmän, insåg hon att det var en film om sina egna minnen hon var tvungen att göra.

”Ska jag nu sitta och gråta i min egen film? Ja, det kommer jag säkert att göra, utan att för den sakens skull vara ett offer. Men jag vill inte bara vara en kvinna som gråter över något förflutet”, säger Ewa Cederstam. ”Framförallt vill jag visa unga kvinnor som själva har blivit utsatta att man inte är förstörd för alltid”.Bild: Foto: Julia Lindemalm
Ewa Cederstam letar efter minnesbilder, har svårt att komma ihåg vad som egentligen hände den där kvällen. Det regnar, vi står på Osbygatan i Malmö, vid hundrastgården. Hon tittar in genom ett portfönster, hon bodde här för länge sedan, flyttade hit precis efter studenten. Helst vill hon att vi ska gå; hon drar upp axlarna, tystnar. Frågar om fotografen kan skynda sig med bilderna, så att vi kan åka härifrån. I oktober 1986 blev Ewa Cederstam våldtagen här. Nu gör hon en film om det. För att kunna börja minnas. För att det har varit så svårt att prata om. Och för att hon tycker att vi måste våga prata, också om sådant som man inte pratar om.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen