Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Renoverat 1890-talshus
med charmen kvar

Fällorna är många när man ger sig på en gammal huskonstruktion.

SMYGEHAMN. Många frågor ska besvaras när man söker sitt drömhus. Korsvirkesstomme i puts eller tegel? Stråtak eller papptak med listtäckning? En ensam länga, en vinkellänga eller kanske en kringbyggd gård?
Faktum är att både utseende och konstruktion på de gamla skånska husen varierar mycket. En avgörande faktor var tillgången på material.
Bristen på trä gjorde att de äldre husen ofta byggdes med en bärande stomme av glesa träbjälkar, facken mellan de grova bjälkarna fylldes med lera, sten eller tegel. På den skånska sydkusten dominerar de enkla fiskarlängorna, byggda i lertegel eller flinta med putsade, vitkalkade fasader. Och i städerna var det vanligt med teglade längor med plåttak.
Mitt ute på åkern strax norr om Smygehamn, så långt söderut man kan komma i landet, ligger några lustiga byggnader. På avstånd ser de ut som vita svampar som sticker upp ur jorden. Det är de numera kulturminnesskyddade kalkugnarna. Under 1800-talet och fram till mitten av förra seklet bröt och brände man kalk här.
Kalkstenen, som härstammar från kritaperioden (135–70 miljoner år sedan), bröts ur marken där den låg varvad med flinta.
Alltså är många av de äldre husen i området murade i just flinta och har en vitkalkad fasad.
Skomakarens gamla hus i Smygehamn är ett av de många hus som byggts enligt denna princip. Huset är ursprungligen från 1895, det vill säga den period då kalkbränningen pågick som bäst. Faktum är att skomakaren själv, Ture Carlsson, från början inte alls var skomakare, eller skomagare som byborna säger, utan jobbade med att bryta och bränna kalk.
En elak benskada gjorde att han fick amputera ena benet. Efter det fick han se sig om efter ett mer stillsamt arbete, alltså blev den enbente Ture Carlsson skomakare.
Genom åren har huset byggts till och renoverats. Man kan följa utvecklingen om man lyfter på de tvåkupiga tegelpannorna på taket, under dessa ligger ett papptak med listtäckning och under det ett spåntak.
På många av de jämngamla husen i området ser man samma lösning. En kvalificerad gissning är att det legat ett tjärat papptak eller möjligen ett stråtak på huset ursprungligen. I mitten av förra århundradet spikades läkt ovanpå listtäckningen och taket försågs med tegelpannor.
De tjocka väggarna är huvudsakligen murade i flinta, här och var med inslag av lertegel.
En stabil och tålig konstruktion, konstaterar besiktningskonsulten och Sydsvenskans husexpert, Per Håkansson.
Åtminstone så länge husets grundförutsättningar inte förändras.
Att tilläggsisolera väggarna, eller att alltför nitiskt täta fönster och dörrar, är inget lyckat drag.
I en liten del av det vinkelbyggda huset hade man för många år sedan gjutit en platta i betong som vilade direkt på marken. Ovanpå betongen låg en tät plastmatta. En riktigt dålig lösning där fukten från marken som vandrade upp genom plattan inte hade någonstans att ta vägen. Att man gjorde så berodde på att man inte visste bättre vid den tid då renoveringen utfördes, konstaterar Per Håkansson.
Idag är grunden utgrävd, dränerad, isolerad och ett modernt vattenburet golvvärmesystem har gjutits in i den nya betongplattan.
I resten huset låg ursprungligen trägolv som vilade på grova bjälkar direkt i sandjorden. På flera ställen skilde det bara någon enstaka centimeter mellan sanden och golvplankorna.
I samband med en överlåtelsebesiktning för drygt fem år sedan konstaterades måttligt förhöjda fukthalter på ett litet område i ett av husets hörn. Att inte fler ställen drabbats av fukt visar hur väl den extremt enkla, och över hundra år gamla, konstruktionen fungerade.
Uppvärmningen skedde ursprungligen med hjälp av eldstäder, en vedeldad köksspis och gjutjärnskaminer. Tre rejäla murstockar finns i huset, men två av dem togs ur bruk när en tidigare ägare installerade elradiatorer för många år sedan.
För att minska värmekostnaderna och öka komforten i huset bestämde sig de nuvarande ägarna för fem år sedan för att ta upp det gamla golvet, gräva ut, dränera och isolera grunden även här. Idag värms hela huset med hjälp av en värmepump och ett vattenburet golvvärmesystem vilket minskat energiförbrukningen rejält. En vedeldad köksspis och dubbla gjutjärnskaminer ger ett skönt värmetillskott riktigt kalla dagar.
En studie, utförd 2005 på Tekniska högskolan i Lund, LTH, visar att energibesparingen och komforten ökar väsentligt när det uppreglade och välventilerade trägolvet, som är beroende av att fukten kan vandra upp genom golvbrädorna, ersätts av en isolerad betongplatta.
Men det finns nackdelar med att göra ingrepp i en väl fungerande konstruktion, konstaterar Per Håkansson.
– Generellt sett är jag tveksam till att ersätta radiatorer med golvvärme i gamla hus. Min erfarenhet är att golvvärmen inte klarar av att kompensera för kallraset runt fönster och dörrar. Att gräva ut och isolera grunden fungerar bra, och när man ändå gör det ska man naturligtvis överväga att gjuta in golvvärmeslingor i betongen, det är en förhållandevis liten merkostnad som ger flexibilitet.
Att bygga nytt badrum i ett gammalt hus kan vara knepigt. Speciellt om huset har väggar av lersten. Lertegelväggar ska kunna andas. För att må bra måste en fuktvandring kunna ske.
Moderna tätskikt tillåter ingen sådan fuktvandring, man kan då tänka sig olika lösningar.
Ett alternativ är att mura upp en innervägg i lättklinker. En lösning som oftast rekommenderas, inte minst av byggnadsvårdare, är att man gör en tillbyggnad på huset. Arkitekter och byggnadsvårdare brukar rekommendera att man antingen bygger i en stil som överensstämmer med det befintliga huset, eller bryter helt och låter de tidstypiska särdragen synas rejält.
Oavsett vad man väljer att göra är det viktigt att ta en diskussion med försäkringsbolaget, för att få goda råd och framför allt: deras godkännande. Glöm inte att spara all korrespondens.
– Fördelen med ett gammalt stenhus är att en vattenskada oftast torkar upp av sig själv. Det är väldigt lite som kan gå fel, speciellt om man har en dränerad grund med en betongplatta och ingjutna värmeslingor, konstaterar Per Håkansson.
Att bevara husets ursprungliga karaktär bör vara prioriterat vid all renovering av gamla hus. De typiska tvåluftsfönstren i trä är en sådan detalj, förklarar Per Håkansson. Vill man ha bättre energivärden kan man lämna in de gamla fönstren och få glasen i innerbågen utbytta mot energiglas.
– Ett tips är att prata med äldre grannar, personer som bott i området länge och minns hur huset sett ut tidigare. Det är också bra att titta på gamla foton och gåramålningar.
Vill man veta mer om färgsättningen kan man skrapa försiktigt på gamla fönster och andra trä- eller plåtdetaljer på huset. Oftast får man då en ganska bra bild av hur huset en gång i tiden sett ut.
PER HÅKANSSONS OMDÖME
”Charmigt gathus som genomgått en smakfull och klok renovering där husets karaktär och ålder tagits tillvara. Fönster och dörrar i återvunnen teak är inte tidsenliga, men kommer i gengäld att hålla i flera generationer.”
Varför ska man undvika att tilläggsisolera ytterväggarna?
”Ett hus med stenväggar måste kunna andas. Tilläggsisolerar man från insidan stannar fukten i väggarna. Värmeläckaget från insidan, som hjälper till att pressa ut fukten ur väggarna, upphör. Det finns bland annat risk för att putsen släpper på fasadens utsida.”
Vad ska man tänka speciellt på när det gäller fönster och dörrar?
”Fönstren är husets själ brukar man säga, och oftast pratar man då om det rent estetiska. Men det handlar lika mycket om husets insida. Ventilationen i hus av den här typen bygger ursprungligen på självdragsprincipen samt att man eldar i murstockarna. Visst ska man täta runt fönster och dörrar, men inte till förbannelse. Jag brukar säga att det man vinner i energibesparingar förlorar man på underhållskostnader.”
PLUS
Gedigen stomme av sten alternativt trä och sten/lersten.
Husen har oftast flera murstockar, möjlighet att tillföra många värmekällor.
MINUS
Husen kan upplevas som dragiga, kalla dagar behövs värme från kamin.
Per Håkansson är certifierad besiktningsman och medlem i SBR, Svenska Byggingenjörers Riksförbund. SBR är en ideell yrkesorganisation som arbetar med kompetensutveckling av branschfolk. SBR utbildar och godkänner besiktningsmän för såväl överlåtelse- som entreprenadbesiktning.

Charmigt gatuhus som genomgått en smakfull och klok renovering

Byggår: 1895.
Kvadratmeter: Cirka 150 + 30 kvm biutrymme.
Uppvärmning: Värmepump (luft-vatten) och vattenburet golvvärmesystem.
Grund: Gråstensgrund och uppvärmd betongplatta.
Stomme: Murad sten.
Bjälklag: Träbjälklag.
Tak: Tegelpannor, takpapp och spån.
Ombyggt/renoverat: Totalrenovering 2005–2010. Huset fick nytt kök och badrum, nya fönster och dörrar. Nydragen el, vatten, avlopp och värmesystem.

Korsvirkeskonstruktion inspirerad av danskt byggande

De gamla skånska husen är i både stil och konstruktion influerade av danskt byggande. Långa smala huskroppar som restes på en oventilerad grund av gråsten, där syllen som bär både golv och ytterväggar lagts ovanpå stenraden. Utrymmet under golvplankorna fylldes med sandjord för att undvika drag. Konstruktionen fungerar bra så länge golvmaterialet tillåter en fuktvandring. Även ventilerade torpargrunder förekommer i Skånelängor.

Den klassiska korsvirkeskonstruktionen påminner om dagens träregelstomme. Facken mellan stolparna fylldes med det material som fanns tillgängligt, på landsbygden sten eller lera blandat med vidjor och tagel, medan tegel var vanligare i städerna. Fasaderna var ofta putsade.

Husen var av tradition cirka sex meter breda och 2–5 gånger så långa. Rummen placerades på rad med flera ingångar från gården. Loften användes till förvaring av säd och halm.

Långsidan på boningslängan lades ofta i söderläge för att fånga upp värme från solen.

Taklutningen var brant, 45 grader eller mer, för att underlätta vattenavrinningen. Stråtak av halm förekom flitigt. Det var ett förhållandevis billigt material som i många fall kunde hämtas från den egna gården. Efterhand ersattes stråtaken av papp eller eternit, medan tegelpannor, som var betydligt dyrare, inte fick fäste på landsbygden förrän betydligt senare. I städerna förekom även plåttak.

Gå till toppen