Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Ekonomi

Sockerbolaget blev en industrikoncern

I den skånska ­koncernen Cardo gömmer sig hundra år av svensk industrihistoria. Från socker­betor, via konserver och medicin­teknik, har Cardo gått till att bli ett ­modernt industriföretag. I vår kan företaget ändra kurs än en gång.

MALMÖ. I flera år har låsjätten Assa Abloy haft ögonen på den skånska industri­koncernen Cardo. I december 2010 valde slutligen huvudägaren ­Fredrik Lundberg att svara på inviterna. Då hade Assa Abloy fått dra till med ett bud som värderar Cardo till 11,3 ­miljarder kronor. Budet ligger 50 procent över den genomsnittliga ­aktiekursen de senaste tre månaderna, och har gjort många nöjda.
– Lägger man det på den nivån, då är det ett väldigt bra bud, säger Peter Aru, vd för Cardo.
Huvudägaren Fredrik Lundbergs företag L E Lundbergföretagen har ­redan lovat att sälja sin andel till Assa Abloy för 4,7 miljarder kronor och kommer därmed att göra en vinst på 2,6 miljarder kronor. I februari tar övriga aktieägare ställning till budet som kan komma att innebära långt mer än bara ett ägarbyte för Malmöbaserade Cardo.
Idag är Cardo en industrikoncern med verksamhet inom ­industriportar och dockningslösningar, vatten­reningspumpar, system för pappers- och massaindustrin samt garageportar. Det var för fem år sedan som nytillträdde vd:n Peter Aru ­började möblera om för att skapa dagens ­Cardo.
– Ända fram till 2005 var man ett investmentbolag. Genom att samla de gemensamma delarna från ­bolagen har vi vuxit till att bli en operativ ­industrikoncern, säger Peter Aru.
Men de senaste fem årens förändringar är långt ifrån de första. Från början handlade Cardo faktiskt mest om socker.
I slutet av 1800-talet hade betsockerindustrin slagit igenom på bred front i södra Sverige. Under ledning av ­raffinaderiägare som Edward Engeström i ­Arlöv och Wilhelm West­rup i Lund slogs en stor del av den svenska socker­produktionen samman. Den 10 augusti 1907 var de ­stora raffinaderi­ägarna med om att bilda ­Svenska Sockeraktiebolaget, SSA. Det är ett bolag som under en stor del av 1900-talet haft monopolställning och i Sverige varit närmast liktydigt med socker.
Under årtiondena efter ­grundandet växte SSA genom att ta över bland ­annat Hilles­högs frö, ­Felix och ­Weibulls. 1968 ­skapade SSA investment­bolaget ­Cardo som tog över ägandet av SSA och alla dess dotter­bolag.
Samtidigt pågick en snabb utveckling också i den skånska verkstads­industrin. Stockamöllansonen ­Wilhelm Sonesson hade i arton år arbetat på Carl Holmbergs mekaniska verkstad i Lund när han fick sluta för att ge plats åt ägarens son. Wilhelm Sonesson startade då istället sin egen ­mekaniska verkstad på Stortorget i Malmö: AB Wilhelm Sonesson & Co.
Den lugne och försiktige Wilhelm Sonesson sägs ha bildat en utmärkt företagsledning tillsammans med handelsmannen Nils Winkler. Av ­företaget beskrevs Winkler som ”den ­okuvliga viljans man, orädd i ­affärer och med högtflygande framtids­planer”. AB Wilhelm Sonesson & Co växte med åren till en stor börs­noterad verkstadskoncern.
I slutet av 1985 kom de båda ­skånska företagens vägar att mötas. AB ­Wilhelm Sonesson hade tidigare köpt läkemedelsbolaget Leo, ett företag som den vid tiden hyllade Fermenta­grundaren Refaat El-Sayed ­försökte komma åt genom att köpa hela ­Wilhelm Sonesson.
Vid samma tid lade Volvo ett ­fientligt bud på Cardo eftersom ­dåvarande vd:n P G Gyllenhammar ville ­expandera Volvos livsmedels­produktion. ­Refaat El-Sayed, som till­sammans med P G Gyllenhammar stod i centrum av svenskt näringsliv, hann dock aldrig köpa AB Wilhelm Sonesson. Innan budet gått igenom var nämligen Refaat El-Sayeds falska doktorshatt avslöjad och hans bolag Fermenta föll samman likt ett korthus.
I stället tog P G Gyllenhammar och hans Volvo över El-Sayeds bud och köpte både Wilhelm Sonesson och Cardo våren 1986.
Volvo genomförde omgående en rockad av bolagen. Sonessons tre ­industriella affärsområden, ­pumpar, garagedörrar och järnvägsbromsar, ­lades i Volvoägda Investment AB ­Cardo. Gamla Cardo blev en del av Volvos livsmedelsbolag Provendor. Vips så var det gamla sockerbolaget Cardo ett investmentbolag som ägde flera olika industriföretag.
I slutet av 1990-talet fick finans­mannen Fredrik Lundberg upp ­ögonen för Cardo. Bolaget saknade huvudägare och Lundberg såg möjligheten för hans företag, L E Lundbergföretagen, att ta över styret i Cardo.
– Lundbergs bygger hela sin verksamhet på att vara stor ägare och ta ett långsiktigt engagemang i ­syfte att utveckla bolag. Jag tyckte att ­Cardo var en intressant konstellation av ­olika verksamheter. På den tiden fanns det tre större affärsområden som jag uppfattade som utvecklingsbara, ­säger Fredrik Lundberg som 1998 blev huvudägare och styrelseordförande för Cardo.
Men en gammal skuta tar tid att vända. Cardo drogs under många år med dålig lönsamhet i ett par av sina verksamheter. Värst var det för garage­portarna, en division som man flera gånger försökte sälja. Men ­styrelsen tyckte att buden som kom in på verksamheten var för dåliga.
– Så till slut bestämde man sig för att försöka förbättra lönsamheten själv, berättar Peter Aru.
Det var när han kom in som vd 2005 som den senaste förändringen av ­Cardo drog igång. En förändring som till och med syns på Cardohusets ­fasad. På det något lustiga betong- och glasbygget vid Operan i Malmö kom en skylt med företagsnamnet upp för två år sedan. Ett tecken på att man inte längre vill vara ett anonymt investmentbolag utan istället en synlig industrikoncern.
– Traditionens makt är stark vilket gör att vi fortfarande kan betraktas som ett doldisbolag, säger Peter Aru.
Peter Aru gjorde även en stor­städning bland företagets fler än ­tjugo olika varumärken och sparade endast en handfull. Samma storstädning gjordes också bland ­kunderna.
– Vi är mer selektiva och tackar nej till affärer med låg lönsamhet. Man får inte ta affärer bara för att öka försäljningen, säger Peter Aru.
Detta, tillsammans med att de olika divisionerna knöts närmare varandra gjorde att Cardo 2008 nådde målet om en tioprocentig rörelsemarginal som satts upp tre år tidigare.
Innan Peter Aru kom till Cardo var han vd för dörrföretaget Besam i ­Helsingborg, ett bolag som blev uppköpt av Assa Abloy 2002. Att han nu efter fem år på Cardo åter kan få sitt bolag uppköpt av Assa Abloy kan väl knappast vara en slump?
– Det är ju förmätet att säga att jag är jättebra för att sälja bolag men vi har skapat ett starkare och mer lönsamt bolag. För att göra det ­måste man få med sig personalen. Trivs ­personalen så kan man öka lön­samheten även om konkurrensen är hård och det har jag lyckats med tillsammans med duktiga medarbetare, ­säger Peter Aru.
Strax före Assa Abloys bud höjde Cardo sina finansiella mål. Enligt de nya målen ska ­rörelsemarginalen vara högre än tio procent över en ­konjunkturcykel. Vad som händer med det är nu oklart. Om ­aktieägarna accepterar Assa Abloys bud ­kommer nämligen Cardo att styckas upp. De två divisioner som arbetar med ­pumpar och vattenrening ska långsiktigt säljas enligt Assa Abloys vd ­Johan Molin. Men någon brådska ­menar han inte att det är då det handlar om lönsamma verksamheter. För Assa Abloy är den eftertraktade godbiten Cardos industriportar.
– För vår del är det här ett tillväxtcase. Vi har en stor dörrverksamhet inom Assa Abloy och tillsammans med Cardo skulle vi bli en väldigt stark enhet, säger Johan Molin, vd för Assa Abloy.
Han håller med om att budet de lagt på Cardo kan förefalla högt, men är naturligtvis övertygad om att det kommer att vara värt pengarna.
– Man ska komma ihåg att ­Cardo har haft en kämpig period i låg­konjunkturen. Vi tror att de nu ­kommer att komma tillbaka när ­konjunkturen vänt, säger Johan ­Molin.
Budet har självklart vållat en del känslor och spekulationer bland Cardos anställda. I Cardohuset är stämningen som Peter Aru ­beskriver det denna tisdag i januari ”inte ­speciellt dålig”. Samma dag säger chefen för Entrance Solutions upp sig från sitt arbete
– Det finns mycket bra kompetens inom Cardo som kompletterar oss. Vi vill självklart ha kvar den ­absoluta majoriteten av de anställda, säger ­Johan Molin.
Om drygt en månad står det i alla fall klart om Cardos aktieägare valt att liksom Fredrik Lundberg sälja sin andel i Cardo. Då kommer ett par nya namn att läggas till skaran av kända affärsmän som har haft med Cardo att göra.
Huvudägare i Assa Abloy är den välkände greven och finansmannen Gustaf Douglas som då kommer att göra Weibull, Wallenberg, Crafoord, Sonesson, Gyllenhammar, El-­Sayed och Lundberg sällskap bland affärsmännen som haft med bolaget att göra. Möjligtvis ligger det något i ­själva ­företagsnamnet Cardo, som på latin betyder ungefär ”det allt rör sig kring”. För bolaget verkar överleva de flesta av sina ägare och finnas kvar, om än i olika skepnader.
Ledning: Vd Peter Aru. Styrelseordförande Fredrik Lundberg.
Omsättning 2009: 8 825 ­miljoner kronor. 85 procent av omsättningen kommer från västra Europa.
Resultat före skatt: 376 miljoner kronor.
Anställda: 5 400 personer.
Devis: Meeting global challenges.
Kuriosa: Har ­tidigare kallats en aktie för änkor och faderslösa, ­syftande på att aktien är en stabil placering med stor riskspridning. ­Fredrik Lundberg menar dock att denna gamla ”­sanning” idag inte är särskilt aktuell.
Källor till ­artikeln om ej ­angivet: Rikard Smitt, ”Malmö­företagen förr och nu”, ”AB Wilhelm Sonesson 50 år” från Wilhelm ­Sonesson 1942. Jan ­Kuuse, ”Socker­bolaget Cardo 1907–1982”.
Gå till toppen