Opinion

”Svenska kulor får inte döda demonstranter”

Vid sidan av finkalibriga vapen har Sverige sålt bomber, torpeder, missiler och krut till Tunisien. Den svenska vapenexporten till diktaturer måste få ett slut, skriver , ansvarig för vapenexportfrågor i Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen.

KLAS CORBELIUS. Den kallas jasminrevolutionen och vi är mitt i den.
Vart den tunisiska revolutionen tar vägen vet ingen, men den tidigare presidenten Ben Ali har fallit. Vad som inte gick att göra i riggade val gjordes på gatan.
I likhet med många andra västledare sällar sig utrikesminister Carl Bildt (M) till hyllningskören och välkomnar övergången från en regim som har ”varit alltför auktoritär och alltför repressiv”.
Bildt tillägger att Sverige och EU bör se över möjligheterna att hjälpa till, för att konsolidera såväl demokratin som ekonomin.
Detta är goda nyheter för varje demokrat. Frågan är dock hur trovärdig den svenska glädjen är.
Det är nämligen inget nytt med svenskt stöd till Tunisien, utan detta är något som pågått i nästan tjugo år, med början när Carl Bildt var statsminister.
Vad har då svenska staten bedömt att denna regim varit i behov av?
Under 1970-talet rasade statsminister Olof Palme (S) mot förtryck och amerikanska krig. Men Sveriges hållning blev snart mycket mer pragmatisk, ett slags gilla-läget-politik tog vid.
På hemmaplan finns idag en inflytelserik militärindustri som vill tjäna pengar. Och en myndighet, Inspektionen för strategiska produkter, ISP, ger tillstånd till det mesta.
2009 sålde Sverige krigsmateriel till diktaturer för mer än 1 500 miljoner kronor. Köpare var Förenade arabemiraten, Kazakstan, Oman, Pakistan, Saudiarabien, Bahrain och Tunisien.
Det som sålts till Tunisien är revolvrar, gevär, pistoler och jaktgevär. Det vill säga just den typen av finkalibriga vapen som använts mot demonstranter.
Enligt officiella siffror har 78 människor dödats och 94 skadats under den senaste dryga månaden.
Sverige har även sålt bomber, torpeder, missiler och krut till Tunisien.
Att se vapen som en vara bland andra är ytterst naivt, då vapen är en vara som hjälper dessa regimer att hålla folket i schack och sig själva kvar vid makten, åtminstone ett tag. En stark armé ger utrymme att styra och ställa, och när det behövs kan soldater kallas ut på gatorna för att skjuta dem som ropar efter demokrati.
Detta är vad som skett i Tunisien.
Den svenska vapenexporten har knappast varit ett stort samtalsämne, men informationen finns tillgänglig i skrivelsen Strategisk exportkontroll 2009 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden (Skr 2009/10:114).
En demokrati, med fri press och medborgerliga rättigheter, är möjlig även i Nordafrika. I bästa fall ser vi idag inledningen på den nordafrikanska motsvarigheten till vad som hände i Östeuropa för tjugo år sedan.
Den svenska vapenexporten till diktaturer måste få ett slut. Av ideologiska skäl – det är helt enkelt ruttet att stödja dessa regimer. Av pragmatiska skäl – för makthavare kan falla och folk kommer att minnas vad Sverige gjorde när förtrycket pågick.
Det är ett minne som kan bli kostsamt, därför är det bråttom för Sverige att städa upp i kundkretsen.
Denna uppmaning gäller såväl alliansen som Socialdemokraterna, då vapenexporten till diktatoriska regimer har pågått länge.
Sverige måste göra om och göra rätt.
Utrikesminister Carl Bildt måste ta sina högtidstal om demokrati och mänskliga rättigheter på allvar. Ord och handling skall hänga ihop i en konsekvent politik.
Det kommer att gagna nationens intressen, och så kan det förhoppningsvis undvikas att svenska kulor dödar studenter som drömmer om demokrati.
Gå till toppen