Galleri Rostrum är fyllt av mekaniska leksaksdjur, som Tove Kjellmark har slitit pälsen av. Det är som klippt ur en surrealistisk dröm. Flådda grisar, hundar, katter sprattlar ynkligt med benen. Några ligger hopträngda i en kuvös, där de spasmodiskt försöker framföra ett slags balett.

Det är obehagligt, hur tvärt gulligheten försvinner när pälsen ryker. Den känslan skulle räcka för att bära hela utställningen.

Men det drömlika intrycket innehåller mer än klassisk surrealism. Kjellmarks attityd påminner mig om den tjeckiske författaren Karel Čapek, som i framtidsdramat ”R.U.R.” uppfann ordet ”robot” 1920. I det perspektivet blir de robotlika djuren förvandlade till konstruktörens mardröm om civilisationens utveckling. Och obehaget blandas med svart humor.

Också i Lizzie Lundbergs målningar på Galleri Persson finns små skyddslösa djur. Men här är de hudlösa i överförd mening med sin existentiella utsatthet.

Hon har gått längre än till den surreala käftsmällen, som fångar besökarens omedelbara uppmärksamhet. Hennes naivt prunkande språk kräver tid och reflektion.

I skånsk konst har det funnits många ensittare från Carl Fredrik Hill och GAN till fyrtio- och femtiotalets imaginister. Genom att skala bort alla oväsentliga sensationer, nådde de genuint egna uttryck. Lundberg är en i denna tradition.

Hennes värld har samma lugn som barnteckningar och allmogemålningar. Men stillheten är bedräglig, för den måleriska prakten är en blandning av paradisdrömmar och katastrof­stämningar. De ensliga husen är lämnade, båtarna bräckliga, naturen hotad.

I alla bilder upplever jag en berättarröst, som söker uttryck för övergivenhet, vilsenhet och främlingskap. Samtidigt är lusten att formulera sig så stark, att skönheten får målningarna att verka som en långsam chock.

Lizzie Lundberg har en alldeles egen plats i konstlivet, och hennes vackra, lågmälda utställning är överväldigande.

Thomas Millroth
författare och konstkritiker

Tove Kjellmark
”Non-Humans Only”, Galleri Rostrum, Malmö, tom 27.3.