”Fristående uppföljare till ’Yarden’”, står det på omslaget till Kristian
Lundbergs nya roman, eller självbiografiska berättelse. Varför? undrar jag
under läsningen när Lundbergs hela författarskap med diktsamlingar, deckare
och romaner är fristående fortsättningar på varandra, med samma urscener och
karaktärer. Den psykiskt sjuka modern, den grymma fadern, pojken, Kristus
och de utsattas Malmö. Pjäser i ett livsspel som för varje bok förflyttas
och belyses i en ny position. Lundbergs författarskap är garanterat fritt
från medelklassmarkörer som parmiddagar, grillfester och äktenskapstristess.
Det är på samma gång tidlöst högstämt och drabbande i sin brännande
samhällsanalys.