LUND. Det skvalar svensk pop ur högtalarna på kaféet där Åsa Maria Kraft och Freke Räihä slår sig ner.
De sätter sig i ett lite lugnare hörn av lokalen, för här ska ingen vanlig förmiddagsfika äga rum utan ett handledarmöte mellan två författare.
Hon är prisbelönt poet och prosaförfattare med många utgivna titlar. Han är student på Lunds universitets författarskola.
Men Freke Räihä har faktiskt också tre utgivna böcker och ett dussin redan färdiga och ute på förlag samt ett nästan färdigt manus till nästa. Det är en prosalyrisk samling som kretsar kring möten med platser, personer och måltider.
– Freke är en ganska annorlunda student på det sättet. Första gången vi träffades hade han med sig hela manuset, säger Åsa Maria Kraft som är Freke Räihäs handledare sedan i höstas.
Samlingen, som heter ”Nomos”, var det projekt som han sökte till författarskolan med. Och kom in på.
– När jag hade skickat in idén till projektet så fortsatte jag att skissa så att jag inte skulle tappa tanken. Och det bara rann ur mig. Jag behövde skriva det, säger Freke Räihä.
Sedan första mötet har en del skrivits om, en del har strukits och annat har kommit till. Ungefär två gånger per termin ses han och Åsa Maria Kraft på ett kafé för handledning. Inför träffarna har hon fått ett femtontal sidor att titta på. Vid mötet har hon sedan kommentarer, frågor och tankar om texten.
– Jag ser på helheten och kan se ställen som inte håller ihop eller saker som kan förtydligas. Jag vill inte gå in för mycket i detaljer när det gäller innehållet. Det är författaren som bestämmer, även om jag kan ha synpunkter, säger Åsa Maria Kraft.
– Det är en fröjd att ha någon som läser ens texter på det sättet. Det blir väldigt öppenhjärtiga samtal. Efteråt sitter jag på vägen hem och tittar igenom det vi pratade om. Ofta är jag så inspirerad då att jag skriver om på en gång. På skakiga papper i bussen, säger Freke Räihä och skrattar.
En skola där man lär sig att bli författare var inte helt okontroversiellt när Lunds universitet startade utbildningen 2002. Men Freke Räihä tycker att bara miljön gör studenterna till bättre författare.
– Vi är trettio studenter i klassen som skriver helt olika och vi lär oss otroligt mycket av varandra.
– Det handlar ju mycket om att skapa en identitet som författare. Jag känner mig mycket säkrare som skribent nu än tidigare, säger Freke Räihä.
Möjligheten att kunna arbeta med samma projekt under hela den tvååriga utbildningen, i nära samarbete med en handledare, var anledningen till att han sökte till författarskolan. Det är också en av anledningarna till att Åsa Maria Kraft vill vara handledare på utbildningen.
– Jag får följa en hel process. Från början tror man att det ska bli på ett sätt men så vänder det och blir något helt annat.
– Det är också spännande att se hur en del löser sådana saker som jag påpekar. Det är svårt men väldigt givande att handleda författarstudenter, säger hon.
När både kaffet och kritiken är slut bestämmer Åsa Maria Kraft och Freke Räihä när de ska ses nästa gång. Till dess ska Freke jobba mer med texten och sedan lämna femton nya sidor för handledning.
– Det är fortfarande kul att skriva. Jag skulle säkert kunna utöka samlingen med hundra sidor till. Förlåt, säger han och tittar på Åsa Maria.
– Det gör inget. Det är det jag är till för, att läsa, säger hon.
författarskolan Mötet hjärtat i verksamheten
Källaren. Grov och förvaring, de inplastade dokumentationsinstrumenten, min första sång; sjöng jag, sjönk jag, mörker i lekar, i mjuk återdragsamhet bilden av skelett, i återtagna minnen. Berättade minnen. Heltäckande mattor, snickeri. Snickeriet. Jag kan upphäva det ur mig; även det som aldrig var. Det finns ingen skiljelinje.”
Lunds universitets författarskola är tvåårig.
De sökande måste ha minst tre terminers högskolepoäng eller fem års arbetslivserfarenhet.
Antagningen görs på inskickade skrivprov (självpresentation och skrivprov av fack- eller skönlitterär art).
Varje student har ett större skrivprojekt som löper genom hela utbildningen. Vid examen får studenten sin bok tryckt.